Så har vi gjort det stpra testet. Grannen ringde och undrade om jag vill ta en Irish Coffè med med dem, klart jag ville – frågan var ju bara hur? Jag var ensam hemma, killarna är hos sin pappa och jag har ju aldrig lämnat valpen förut. Hmmmmm.
 
Men så somnade Baileys och sov gott. Jag smög ut och tittade på honom genom fönstret. Han vaknade, gick runt och letade efter mej. Tog ett ben och la sej på mattan och tuggade. Han verkade ju lugn, så jag gick in till grannen en stund. Kollade in Baileys efter en kvart ungefär, genom fönstret och allt såg fortfarande lugnt ut.
 
Efter knappt en timme tyckte jag att det fick räcka. Jag smög in, men Baileys hörde direkt och kom springande ner för trappen, överlycklig! Gick ut med honom, kissade direkt och sen skulle han bara leka. Han var så glad.
 
Jag är bara lättad över att det gick så bra. Husert står kvar, inget är förstört och han verkar helt ok med att ha varit ensam. Tyvärr kan jag inte gå in till grannen igen, jag kan ju inte lämna honom ännu en gång tycker jag. Något samvete har jag ju…