När jag vaknade förra måndagen kändes allt ganska ok. Men när jag skulle träna orkade jag knappt ens lyfta hantlarna, än mindre göra mitt pass… jag var helt orkeslös. Å så skulle det förbli…

Jag kände mej alltså inte sjuk på måndagen, inte heller när Martin däckade på tisdagen. Då hade jag bara lite irriterande hosta. Jag var duktig och tog mina astma-mediciner, ifallatt… På onsdagen hade jag fortfarande hosta och vräkte på med mediciner, jag tänkte minsann inte åka dit på ”riktigt”.

Vi tog hand om oss bäst vi kunde, det blev en dag i onepiece, och på torsdagen vaknade vi hyfsat ok. Å det var ju tur det, för det var ju mässa på g. En av de viktigaste för oss, nämligen Stockholm Husvagn och Husbil. Så vi åkte dit och gjorde det vi skulle, allt gick helt ok. Och även om vi var lite trötta när vi kom hem, så var det ingen större fara med oss.

Martin jobbade som vanligt på fredagen, men då var jag slut. Då låg jag mest och läste eller småslumrade. Men jag var mer trött, än sjuk. Så på lördagen var det full fart igen, mässa hela dagen och mello på kvällen. Ingen fara alls, knappt någon hosta och humöret på topp. Men nog sjutton var jag trött på söndagen. Och på måndagen.

När jag skulle träna igår fanns det fortfarande ingen ork, men en promenad blev det ändå. Och en stund i solen. Den brukar göra susen. Idag mår jag bra även om det känns lite trångt i bihålorna och rätt vad det är så kommer det en hostattack. Men inte mer än så och mer har det knappt ens varit heller. Så jag vete sjutton vad det är för en konstig varannandags-sjuka jag åkt på.

Nu tänker jar iaf inte ge den mer utrymme i mitt liv. Så det så. Nu tänker jag vara frisk!

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube samt instagram