En tur till antikens Egypten

En tur till antikens Egypten

Jag är ruskigt intresserad av Faraonernas och Egyptens
historia. Jag snöar gärna in på Hatchepseuts liv och kan titta på
dokumentärer om olika utgrävningar i all oändlighet.  Luxor ett paradis för en sån som mej och i
tisdags fick jag komma dit igen!
 Jag var i Egypten första gången 2001, då med sönerna och
mina föräldrar. Vi hade två spännande veckor i Hurghada och besökte både Kairo
och Luxor. Många dagar av semestern försvann, men det var det absolut värt! Det
tyckte vi alla, tom killarna som då var 6-7 år gamla. Det är många timmar i
buss på dåliga vägar, men det gick helt ok. Belöning var ju så häftig!!

Sedan dess har jag och killarna varit i Egypten flera gånger
och när vi åkte hit senast 2012 var även Martin med. Då var vi i Sharm el Sheik
och tog en ny tur till Kairo, vi ville ju visa pyramiderna för Martin
förstås! Trots att det var andra gången
för mej och killarna var vi lika fascinerade som första gången. Pyramiderna är
häftiga! Så är det bara! Man kan inte riktigt förstå hur stora de är förrän man
står där själv.
Men trots att pyramiderna överträffar det mesta så är Luxor
faktiskt ännu häftigare. Pyramidernas storhet känner man till, medan det är
lite tystare om allt som finns i Luxor. När jag klev in i Karnaktemplet första gången blev
jag totalt begeistrad. Tänk att det gick
folk här för 4000 år sedan, de badade i sjön som fortfarande är intakt och
kanske vilade i skuggan av de 140 enorma pelarna. Det är en så häftig plats och
jag har velat komma tillbaka sedan dess. I tisdags var jag där igen!
Det var meningen att vi skulle åkt natten till måndag och
besökt Luxor hela måndagen, haft tisdagen i Aswan och fortsatt till Abu Simbel
för att sedan åka alla de 70 milen tillbaka till hotellet på onsdagen. Allt var
bokat och klart men i lördags fick vi veta att det trasslat till sej och det vi
istället skulle få inte motsvarade våra förväntningar, så vi avbokade och tog
istället en enkel tur till Luxor. Det fick lixom duga… Aswan och Abu Simbel
ligger väl kvar några tusen år till. Hoppas jag…

Så natten till tisdag klev vi på bussen 3.45 på
morgonen.
Har man en gång upplevt en soluppgång i öknen kan man inte vänta tills
man får
se det nästa gång. Det är magiskt! Så var det även denna gång. En
blodröd sol som väcker en sovande öken, så otroligt häftigt! Vi var
framme
vid Karnaktemplet vid 10-tiden, gick runt ett varv med guiden och fick
sen
tyvärr en väldigt kort tid för fotografering. Jag drog runt Martin så
snabbt
jag kunde så han inte skulle missa något, vilket gjorde att vi var sist
tillbaka till bussen några minuter för sent. Vi blev alltså ett sånt par
som
jag avskyr… de där som man måste vänta på…

Efter Karnak gick vi ombord på en av alla de båtar som
kryssar på Nilen. Man kan åka med bara på en lunchkryssning eller flera dagar.
Vi åt och gick sedan upp på däck. Båten körde lite norr ut och sedan tillbaka
söderut, en ganska intetsägande tur måste jag säga… den tiden hade jag gärna
haft i antingen Karnak eller senare för att åtminstone ha ett fotostopp vid
Hatchepseuts tempel. Men men, mätta tog vi en mindre motorbåt för att ta oss
tvärs över Nilen där vår buss väntade. Vi åkte till en Alabasterbutik som jag
också kunde hoppat över. Jättefina saker, men inget som direkt intresserar. 

vägen till Konungarnas Dal kunde vi se Hatchepseuts tempel på håll och
chauffören körde så långsamt han kunde för att vi skulle kunna ta några hyfsade
bilder. Strax brevid ligger Konungarnas Dal som jag också besökt förut och
gillar. Här finns drygt 60 upptäckta och utforskade gravar och man tror att det
finns minst lika många till att upptäcka. 
Numera får man inte fota där, men det gjorde mej inget – jag
tog bilder sist. Man säger att förbudet är för att blixtarna förstör
målningarna och det köper jag, men resonemanget håller ju inte utomhus… Vår guide
tog med oss runt, berättade en massa spännande om en del av gravarna och
faraonernas tid. Vi gick ner i tre olika gravar som ingick i biljetten, när vi
var där sist kunde vi gå ner i så många vi ville. Nu började solen gå ner och
det blev svalare, i gravarna var det
dock fortfarande varmt och skönt. När alla är nöjda gick vi tillbaka till
bussen som tog oss till Memnonkolosserna.
Memnonkolosserna är två gigantiska statyer som stod i entrén
till ett av alla palats i Luxor. De väger typ 700 ton vardera och är 18 meter
höga. Här hade vi ett kort fotostopp och påbörjade sedan vår resa tillbaka till
Port Ghalib hyfsat trötta men nöjda. Efter en magisk solnedgång över Nilen och
6 timmar senare, ca 22.30, var vi tillbaka på hotellet och somnade ovaggade.
En sån här resa är lite jobbig, det blir ju en ganska lång
dag, men det är så värt att göra den! Man behöver inte ens vara intresserad för
att fascineras av byggnaderna och historien. Det är så häftigt att stå där och
veta att enkla människor byggt alltsammans för hand utan en enda maskin eller
lyftkran. Det går lixom inte att förstå! Lite har hänt sedan jag var där senast,
några bitar till har kommit på plats i Karnak och det kommer nya bitar på plats
dagligen. 

Under de här 16 åren har man hittat en slags paradgata
mellan Karnak och Luxortemplet. En 300 meter lång väg kantad av sfinxer,
det är hundratals! Nu gräver man fram gatan och flyttar på byggnader som står i vägen,
bla en kyrka som byggts ovanpå alltsammans. Jag hoppas kunna komma tillbaka och
se detta när det är mer återuppbyggt. Det kan inte bli annat än fantastiskt!

Är man här tycker jag alltså att man ska ta en utflykt till
det ”riktiga” Egypten. Luxor är helt magiskt och nu har Martin också sett
det och han håller med 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *