Två nätter i veckan sover Vännen hemma hos sej, natten till onsdag och torsdag. Det är lixom enklast så eftersom han på onsdagmorgonen går upp så tidigt och på torsdagen får han närmare till jobbet. Enklare… men så tråkigt!!!
 
Att sova ensam kan ju gå an, då slipper man snarkningarna… men att vakna är ju inte alls lika trevligt som när han är här. Att bli struken över kinden som väckning och sen ligga och småprata lite, DET är mysigt!
 
Men… det blir alltså en ensam natt till innan jag får sällskap ända tills på tisdag. Men vi jobbar ju ihop en stund idag, så det går ingen nöd på oss  😉 
 
Har fortfarande svårt att fatta att det här faktiskt händer och att det händer mej!