Nu har vi varit här i Egypten i drygt en vecka. Vi har alltså nått halvtid och börjar bäva för hemresan. Vi har ju sett hur mängder med snö trillat ner och kaoset hemma. Vi har ett väldigt behagligt tempo här och längtar inte alls hem.

Vi kom alltså hit förra onsdagen, på nyårsafton. Eftersom vi åker med bekanta som inte varit här förut, så har vi varit på flera utflykter för att de ska lära känna detta fantastiska land. Vi planerade in alla ”måsten” första veckan, för att sedan bara ha lugn och ro den andra. Å där är vi nu.

De här sista dagarna ligger vi mest på varsin solsäng och läser. Tar nån promenad och bara njuter. Tempot är väldigt behagligt, vi bara lallar på lixom.

Martin och jag brukar vakna vid 7.30 och har synkat väl med våra kompisar Helene och Krister. Vi brukar ses vid frukosten vid 8-tiden. De andra dyker ibland upp medan vi sitter där, ibland inte. Det finns inga krav på att umgås, vill man så vill man. Ingen tar illa vid sej om någon vill gör något på egen hand. Det är väldigt skönt och easygoing. Ett enkelt gäng att resa med.

Efter frukost tar vi plats på stranden. Alltid med våra kompisar och oftast även med Z och K, medan M och PO helst ligger vid polen. Alla ligger och läser, ibland säger vi något ord till varandra – men helt kravlöst. Vid 12 börjar Helene och jag att skruva på oss, då vill vi ha lunch. Första veckan tillåter vi oss alltid att ”gå bananaz” och smakar på typ allt. Andra veckan återgår vi till ett mer normalt intag och försöker att äta ungefär som hemma. Något plus på vågen kommer det att bli, men jag vill inte göra det värre än nödvändigt.

Efter lunch går vi tillbaka till våra solstolar. Kanske blir det en tupplur i solen. Allt är väldigt lugnt. Men vid 15.30 ungefär försöker vi att ta en liten promenad. Bara att gå till matsalen ger oss ungefär 1000 steg och vår korta promenad ger kanske det dubbla. Så vi får faktiskt ihop hyfsat med steg varje dag, bara genom att gå till maten. Tillbaka efter promenaden plockar vi ihop oss och går till rummet.

Jag sätter mej gärna på balkongen och myser en stund eller vilar lite på sängen. Klockan 18 möter vi upp Helene och Krister för middag, de andra brukar välja någon av de olika a la carte-restaurangerna. Efteråt sätter vi oss i lobbyn för att jobba lite, då kan vi samlas upp allihopa där vi sitter. Det har hänt att de andra har spelat Yatzy medan jag suttit och jobbat. Helt ok både för mej och dom. Återigen; kravlöst och väldigt skönt.

Vid 21-22 delar vi oftast på oss igen, vi går för att sova medan några av de andra gärna tar en promenad ner till stranden eller runt området. Kl 21 sätter den fantastiska fontänen igång med sitt ljus- och ljudspel. Det tittar vi gärna på innan vi går till rummet. Men jag är så trött på kvällarna att jag oftast värsomnar. Jag har gått ner i varv rätt bra, men visst – jag recensionsläser böcker hela dagarna och jobbar någon timma på kvällen – så helt ledig är jag inte.

Men jag mår så bra. Vi har 23-26 grader varmt på dagarna och min kropp älskar det. Jag har bara haft ont när vi suttit länge i bil, men inte en enda sekund utöver det. Jag älskar värmen och vad den gör med min kropp. Det är det här klimatet jag behöver och strävar efter att få året runt, så småningom. Och jag bävar för att komma hem…

Hemma har vi drygt en halvmeter snö runt hela huset och på hela garageuppfarten. Husvakten kan inte skotta mer, för det finns ingen plats att göra av med snön längre. Så vi vet vad vi har att göra när vi kommer hem. Och jag vet hur jag kommer att må efter bara några timmar hemma.

Efter att ha pratat igenom våra åtaganden, beslutade vi oss för att ställa in allt första veckan. Vi vet ju ändå inte om pendeltågen går eller hur jag mår. Så de första 6 dagarna kommer vi bara att vara hemma, sen kör vi igång lite sakta igen.

2026 är året då vi ska prioritera oss själva, varandra och vår hälsa. Vi måste komma i form igen, vikten måste minska och muskler måste återskapas. Så är det bara.

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube