Fåfäng?

Fåfäng?

Sitter här med färg i håret och väntar på att det ska gå 30 minuter. Häromdagen tittade Martin på mej och frågade om det inte var dags att gå och klippa mej… ska man ta det positivt eller? Det måste ju vara positivt att han verkligen tittar på mej och vill att jag ska vara fin, samtidigt så ska han ju tycka att jag är fin oavsett, eller? Jag tar det som att han bara vill mej väl och tycker att jag ska pyssla om mej,  å det var precis vad han svarade när jag frågade honom om kommentaren  🙂

Å när jag tittade mej en gång extra i spegeln så hade han ju helt rätt. Jag såg grå och trist ut och har alldeles för långt hår för att jag ska trivas. Jag har tydligen väldigt många hårstrån och när det blir långt har jag hår överallt. Något frissan påpekar varenda gång jag klipper mej. Dessutom växer mitt hår som ogräs… sen i oktober har det vuxit ca 10 cm. Detta skulle göra vem som helst avundsjuk, särskilt den som vill ha långt hår. Jag blir mest irriterad för att jag måste klippa mej så ofta och aldrig kan ha en snygg frisyr mer än max 2-3 veckor.

Så nu sitter jag här med färg i håret och ska försöka få tid för klippning imorrn eller på måndag. Är jag fåfäng? Det är vi väl alla mer eller mindre… men jag är nog mer bekväm än fåfäng. Jag vill ha det lättskött, men det ska se ”städat” ut. Jag lägger inte ner särskilt mycket pengar på varken hår eller kläder, utan går till den närmaste salongen och klär mej i det som är bekvämt. Nyss beställde jag nya jeans från Haléns, de finns i kortare längd där och kostar bara 199 kr. Det blev tre par i olika färg, så nu har jag ett tag  🙂 Idag slängde jag två trasiga par, så det var lixom dax…

Då har det gått nästan en halvtimme och håret är nu mörkbrunt, nästan svart, istället för brunt med ljusa slingor med inslag av grått… efter sommaren är det dax igen. Då kommer det istället att vara solblekt  🙂

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.