Som ni kanske kommer ihåg så har jag varit engagerad politiskt under ca 15 år. Redan i skolan var jag intresserad av politik, men som så många andra engagerade jag mej inte. Det var först när barnen var små och jag insåg att jag absolut inte ville ha dem på dagis som jag började slåss. Först startade jag en auktionsgrupp tillsammans med en annan mamma ”Föräldrar För Valfrihet”. Det gick mycket bra och vi fick en hel del uppmärksamhet. Mina femton minuter i rampljuset hade redan då blivit många timmar av uppmärksamhet.

Efter valet 1995 valde jag till slut sida. Det blev Kristdemokraterna efter en mycket moget övervägande. Det var familjepolitiken som var viktigaste och KD var mest familjevänligt. Överallt plockades jag upp i olika projekt och man lyssnade på mej, jag kände mej otroligt välkommen… ända tills jag skulle möta min egen  lokalavdelning. Redan på första mötet uppstod konflikter runt min person, som jag dessvärre inte var orsak till. De här konflikterna fortsatte under alla år och till slut blev jag helt utfryst för fyra år sedan. Jag har hela tiden haft stöd från länet och från riksorganisationen, men när ingen tog tag i valfusket inför årets val DÅ gav jag upp. Jag tappade respekten för ganska många människor och förklarade att jag lämnade partiet i början av året.

Då hade jag ingen tanke på att engagera mej igen, det var ganska skönt att vara ledig och slippa argumentera en massa. Men under valet insåg att jag faktiskt har en del att komma med. Nu är det inte längre familjepolitiken som är högst upp på listan, utan barn med särskilda behov och en del andra utsatta grupper. Det är knappt någon som slåss för just den gruppen och särskilt inte för barn med dolda funktionshinder. Så jag tog steget och skrev in mej som medlem i Moderaterna.

I måndags var jag med på första medlemsmötet. Förr när jag varit på möten med gamla partiet har jag gått dit medveten om att jag måste försvara mej från första början. Nu blev jag välkomnad! Inte en enda gång kände jag mej ifrågsatt, man var istället intresserad av att höra vad jag hade att säga! På samma möte var två avhoppare från Miljöpartiet och en från Socialdemokraterna. Så jag var inte ensam om att byta parti heller  🙂
Det känns otroligt bra! I förra veckan fick jag protokollet om att jag nu är invald som nämndeman i Tingsrätten igen. Det ska bli så otroligt roligt att få vara med igen! Än så länge vill jag inte ha en plats i någon nämnd, det är bra så här. Men jag kommer ändå att lyfta frågorna om barn med särskilda behov mfl så mycket jag kan. Den här kommunen behöver bli mycket bättre på att ta hand om våra unga överhuvudtaget!

Just nu är politiken i kommunen ganska lugn. Det är nu man tillsätter plasterna i alla nämnder och styrelser och efter nyår först, kommer arbetet igång igen. Det ska bli spännande att se vad som hänt under nästkommande fyra år och var jag befinner mej då. Jag kan iaf gå lugnt till alla möten i fortsättningen, utan att känna minsta obehag. En mycket ovan med trevlig tanke  🙂

.