Nu har Junior varit på Öland en vecka och jobbat. I torsdags blev han helt ensam där, då åkte mormor och morfar hem till Stockholm igen. Jag har ringt ungefär varannan dag och kollat läget, tänkte ringa ikväll igen… men hann inte…

Sonen ringde själv och ville veta om han gjort rätt med tvättmaskinen. Jodå, han hade fått det mesta rätt verkade det som. Så han har nog fräscha kläder ikväll  🙂

Han berättade om jobbet, kompisarna och lite om den lediga tiden. Hittills har han ätit middag hos min kusin och vår granne… men ikväll skulle han fixa middag på egen hand. Så nu skulle han storhandla! ”Jag har faktiskt gjort en lång inköpslista!” fick jag veta. Han har fått låna mitt Ica-kort under sommaren, som han får använda upp till 1000 kr. Efter det börjar vi dra från hans konto, så han får hushålla lite med pengarna.

Han berättade också att han fått två lördagar och hur mycket extra det skulle ge honom i lön  🙂  Han stortrivs med sitt liv just nu, det hörs lång väg. Han vet att Mandisen kommer, men han vet inte när – det skulle bli en överraskning. Å jag vet när han kommer hem till Tumba igen, då hinner vi träffa honom ett par timmar innan han åker till Gotland.

Det är väl bara att vänja sej antar jag… ungarna är stora och planerar sitt eget liv. Jag tycker det är helt rätt! Det betyder ju ändå att jag lyckats göra dem till självständiga individer som har en trygg grund att stå på. De tror på sej själva och vågar göra saker. Precis som det ska vara!

Det var skönt att prata med honom och höra att allt är precis så bra som jag tror att det är. Han känner sej inte ensam, utan tycker bara att det är lugnt och skönt. Han klarar sej bra på egna ben, men har folk i sin närhet om han behöver hjälp.

Han är nöjd och glad och då är jag nöjd och glad. Så ska det va!

.