Om man använder Facebook som en slag vänskapskarta, blir gränserna helt annorlunda och väldigt intressanta. Alla som använder Facebook använder det på olika sätt. En del ”samlar” på kompisar och ansluter alla som vill vara kompis med en. Några på min kontaktlista har nått övre gränsen som tydligen är 5000 vänner.

Jag har nästan bara ”riktiga” kompisar på min kontaktlista. Folk som jag alltså har träffat, jobbat/jobbar eller umgås med. Jag kan inte rikigt förstå varför man ska ett gäng människor i sitt kontaktnät som man inte ens vet vilka de är? Jag rensar också ur lite då och då och raderar dem som jag aldrig har någon kontakt med. Rätt eller fel? Det är väl upp till var och en att tycka om…

Min Facebook är dessutom helt stängd för utomstående. Inte ens mina kompisars bekanta kan se min sida. Det finns lixom ingen anledning. Varför ska folk som jag inte känner kunna läsa mina statusuppdateringar och se hur jag mår? Det finns säkert en och annan som kan gå in och läsa hos mej ändå, hur mycket jag än försöker att skydda mej. Men varför skulle de? Om de nu gör sej det besväret så får det väl vara så då. Jag är inte särskilt intressant, så varför skulle man avsätta tid på att hacka sej in hos mej?

Jag använder Facebook som ett sätt att hålla kontakt med folk som jag inte har daglig kontakt med och som ett sätt att ha lite koll på hur folk mår och vad de sysslar med. Folk som jag bryr mej om. Jag skriver gärna en kommentar hos en och annan och deltar i olika debatter som uppstår. Det är ett sätt att vara en i mängden samtidigt som man kan engagera sej om och när man vill. Orkar man inte – så låter man bli. Väldigt smidigt tycker jag!

Hur använder ni Facebook? Har ni kompisar på listan som ni inte känner eller ens har träffat? Varför? Låter ni vem som helst läsa allt i er profil? Ge mej era tankar – jag är nyfiken  🙂

.