Var vaken när Senior kom hem från jobbet vid 01.30 inatt och var uppe vid 7 för att packa ihop oss för att sedan åka de 50 milen till vårt hus på Öland. Så nu är jag rätt trött…

Vi har haft det lite lugnare den senaste veckan, med något färre katastrofer och mindre misstro. Fortfarande ligger lögnerna som en vått täcke över oss och vi vet fortfarande inte vad som är sanning och vad vi kan tro på, men på nåt vis så känns det ändå som att vi är på väg åt rätt håll. Tack och lov att jag inte är konflikträdd utan tar tag i grejer direkt, annars vete sjutton hur detta kunde ha slutat…

Men nu har vi tre veckor på oss att vila ut och jag tror att den värsta tiden är över och att vi nu kan gå framåt igen. Jag har ropat ”hej” för tidigt förr, men hoppas att magkänslan är riktig den här gången.

Vi är alltså på Öland nu. I paradiset. Vi kom hit vid 16.30 och jag trodde nästan att Baileys skulle spricka av lycka när han hoppade ur bilen. Han fort runt som en galning och luktade överallt. Bland det första han gjorde var att undersöka sin säng, GRUNDLIGT! Han har en rottingkorg med en madrass, en skinnfäll, en filt och ett gäng leksaker i. Han lyfte ur varenda leksak, bökade ur madrass och allt annat och puttade ut korgen mitt i dörrhålet. Där skulle den tydligen stå. Jag ställde tillbaka den och la i grejerna igen, men se så skulle det inte alls vara. Madrassen och fällen fick vara kvar, men leksakerna skulle ligga bredvid. Det var tydligen väldigt viktigt  🙂

Vi packade upp, cyklade till ICA för att handla, fixade middag och sen kunde vi äntligen ge oss ut på kvällspromenad. Ljuset är väldigt speciellt här på kvällen och det är så varm och härlig luft. Ibland möter vi hästar med ryttare, harar och rådjur. Ikväll såg vi bara några som var ute och sprang. En härlig promenad var precis vad vi behövde.

Klockan är bara 21.10, men det blev inte många timmars sömn inatt och dagen har varit lång. Så jag ska nog lägga mej och läsa och sen sova tidigt. Senior har redan lagt sej, medan Martin ville kolla nåt på tv. Det känns riktigt bra att vara här och jag hoppas verkligen att vi får vila ut. Hade det bara varit upp till mej så hade det inte varit några problem, men nu är det ju inte så… Så det enda jag kan göra är att hoppas på lugn och ro.