Usch o fy o bläää! Det regnar små, små isbitar och är inte alls skönt ute. Idag är det inte roligt att vara hundägare…
 
I morse när jag varit ute med Baileys, så stod jag och gjorde mej iordning. Då upptäcker jag att hunden är borta, han har lyckats öppna ytterdörren och glatt sprungit ut i friheten. Han kommer altid när man ropa, men inte ända fram… han stannar ungefär 2 meter ifrån mej och viftar på svansen…
 
Man blir helt galen! Där står man och hotar, bönar och ber omvartannat , men han kommer minsann inte närmare ändå. Imorse var det Senior som till slut fick tag på honom. Senior kom gående en bit ifrån och huset och ropade på hunden, Baileys hade inte sett husse på hela morgonen och blev så glad att han hoppade direkt upp i famnen på honom. När han såg mej skämdes han, uj…. vad han skämdes…
 
Nu ska jag bara kolla mail och lite sånt, sen ska hunden ut i kylan igen. Sen ska jag upp och smaka seniors köttgryta som han gör på hemkunskapen idag.