Jag får ibland höra ”javisst ja, Du bantar så du kan ju inte äta det här” eller ”Bantar inte du?” Jag tillhör en minoritet av världens befolkning som ALDRIG bantat, eller jo… en hel vecka innan jag skulle i min brudklänningen åt jag någon äcklig kålsoppa… thats it!

Jag gick med i Viktväktarna i augusti 2000 för att gå ner i vikt efter ett gäng täta graviditeter. Jag hade ju sett flera kompisar som testat äppelmetoden, ägg-bantning, flygvärdinnedieten, nutrilett och en massa annat. Inget funkade. Visst funkar det för just den veckan man håller på, men så fort man börjar äta igen så går man upp allt man förlorat och lite till. Varenda kompis gick på samma nit och så ville inte jag göra. Min mamma föreslog VV och jag gick dit. Jag har alltså bara varit medlem EN enda gång, även där tillhör jag en minoritet – de flesta skriver in sej både två, tre och sju gånger – innan de fattar konceptet: Man lär sej äta och förändra sina matvanor för resten av livet, DET ÄR INGEN KUR!

Den som förstår att viktminskning handlar om att lära om ett beteende, klarar att först gå ner i vikt och sen hålla den vikten. Att se VV som en kurs som man går klart och sen faktiskt har lärt sej något är en helt annan grej än att banta. Banta är för mej en svordom, som borde bannlysas. Det är inte särskilt svårt att gå ner i vikt, det svåra är de där sista kilona och sen att hålla vikten – det är då problemen börjar. Många som skriver in sej hos oss går 5-6 veckor, eller tills de gått ner 4-5 kilo – sen tycker de att de kan programmet och ska köra på egen hand. De kommer ofta tillbaka något halvår senare och då vill de inte ens sitta på kostgenomgången eftersom ”De redan kan detta”. Varför är de då här igen?

Går man inte klart en kurs får man inget diplom som visar att man lärt sej något. Precis så är det med Vikvätktarna. Skillnaden är bara att på VV går man kursen olika lång tid, beroende på hur mycket man behöver gå ner. När man är färdig får man ett diplom i form av en ny medlemsbok som visar att man är sk guldmedlem. Då går man gratis resten av livet så länge man håller vikten. Det är det närmaste vaccination man kan komma. Varför tar inte folk den chansen? Det är ju gratis när man är färdig? Varför går inte folk klart? Jag vet inte. Jag är ju en av dem som faktiskt bara skrivit in mej en gång, gått klart och blivit guldmedlem. Dessutom började jag jobba på VV. Jag är ändå inte imun mot viktökning, men hade jag inte jobbat eller gått regelbundet efter målvikten då hade jag nog sett ut som en hubba-bubba.

Min slutsats är alltså att bantning är något galningar gör under perioder. Vill man gå ner i vikt på ett sunt sätt och sen hålla vikten, då får man lära om sitt beteende. Det går inte på något annat sätt. Om det sen är med VV eller någon annan har ingen betydelse – men bantning är inte lösningen!

.