Detta var tydligen något som ni gillade  😉
Jag är alltså kontaktperson åt en kille med Aspergers syndrom, en autismspektrumstörning. Hjälp vilket krångligt ord att stava! A är 38 år, han fick diagnos för 4 år sedan, efter att ha haft ett mycket krångligt liv där allt varit kaos. Skolan fungerade inte, kompisar fanns inte osv. Men han är världens goaste människa.
 
Vi var alltså på Rehab och Omsorgsmässan idag och lyssnade bla på ett föredrag om en tjej med just Asperger. A satt och nickade igenkännande hela föredraget igenom. Det han instämde mest med är att personer med as ofta är så verbalt utvecklade att de utrycker sej för bra för att folk ska ta dem som handikappade. Problemet med att utrycka sej för väl är att man inte ser ut att behöva någon hjälp… å då får man ingen hjälp heller. Enkelt!
 
De största problemen för A är ekonomi, städning/ordning, passa tider och det sociala livet. Sånt som kan vara svårt att få hjälp med, men det går om kommunen anstränger sej.
 
Vi trivs jätte bra ihop och avslutade dagen med en god lunch på Grekiska kolgrillen. Gott gott!