Jag får inget gjort!

Jag får inget gjort!

Det känns som jag bara gnäller just nu och det gör ju knappast att jag mår bättre. Fast ibland måste man få gnälla av sej lite. Så fort vi får ett bra besked, så kommer två negativa. När ska vår otur vända?

Senaste veckan har jag haft ganska mycket tid, men absolut ingen ork. Alltså har jag inte fått särskilt mycket gjort, som jag borde ha fått. Fast när Martin rabblar upp det jag faktiskt fått gjort är det ändå en hel del – men inget syns!

Jag pratar väldigt lite i telefon, mailar hellre. Så när telefonen ringer, vilket varit väldigt sällan, är det oftast något allvarligt. Nu ringer den allt oftare… Alltså finns en rätt stor ångest när displayen börjar lysa, vad är det nu då? Ja, jag har alltid på ljudlöst, orkar inte med signalen ens. Så när telefonen börjar lysa tar jag försiktigt upp den och tittar med bävan på uppringarens namn eller nummer. Ångesten är total om det är någon annan än Martin.

Just precis nu väntar jag iofs på att telefonen ska ringa, inte min – men Martins. Å vi hoppas på goda nyheter. Det är samtalet från verkstaden och nyheter om Peppe (vår husbil) vi väntar på. Peppe blev ju kvar i Jönköping när vi var där på mässa för tre veckor sedan. Vi hoppas kunna hämta honom imorrn, men igår ringde verkstan med tråkiga nyheter. Killen som lagar Peppe har rengjort och bytt allt han kan tänka sej, tog en testtur och då började motorlampan lysa igen. Nu kan han bara byta ett par grejer till, sen är reservdelarna slut. Pga av den där komponentbristen som råder i hela världen.

Problemen just nu är att vi har vädret emot oss. Nästa vecka ska det eventuellt börja snöa och bli minusgrader. Vi har bara sommardäck på Peppe och han är heller inte rustad för vinter, så hinner vi inte fixa honom innan kylan kommer, kan dyra grejer som är knepiga att byta frysa sönder. Finns det inga reservdelar är han alltså fast i Jönköping och då kan ännu fler grejer gå sönder om det blir kallt. Vi är 30 mil bort och måste ha hem honom! Detta är enormt stressande. Så nu håller vi tummar och tår att den där killen ringer idag och säger att allt är grönt så vi kan åka dit imorrn och samtidigt passa på att ta en sista helg på ”rull”.

När man är så där stressad så man går upp i spinn funkar ingenting. Jag har som sagt en del tid just nu, men får inget gjort. Tycker jag. Jag vet inte var jag ska börja och när jag väl börjar så är det alltid något som gör att jag inte kommer hela vägen. Något uppgift fattas, något gör sönder, teknik strular eller något annat. Jag blir alltså aldrig färdig med något, och så är det för Martin också. Vad vi än ger oss på, så är det som om Murphys lag flyttat in hos oss. Den lyder ungefär: Kan något krångla så gör det de och kan inget krångla så krånglar något ändå.

Sedan innan sommaren har jag haft väldigt få uppdrag, nu däremot har det varit ganska många. Så de har ju såklart gått före mycket annat, men tagit så mycket längre tid än de brukar göra. Just för att koncentrationen är kass och distraktionerna varit många. Men jag har gjort dem!

Hemmet ser ut som… blä! Jag plockar men blir aldrig färdig. Det enda som jag faktiskt inte ligger efter med är tvätten. Och jag tränar som jag ska, annars hade allt blivit ännu värre. Men återhämtningen… den finns inte. Om vi inte kan hämta Peppe i helgen så måste vi istället byta två stolpar som håller upp entrétaket. De är helt mörkna och kommer att rasa. Vi kan alltså inte ens ta det lugnt när vi ändå tvingas vara hemma. Hör ni hur jag nästan känner mej kvävd?

Ni får ursäkta att jag gnäller så här, men jag måste få ventilera och bloggen är min ventil. Den har varit med mej i snart 17 år, i vått och torrt. Min (offentliga) dagbok där jag själv bestämmer vad jag skriver, ni bestämmer om ni läser. Efter en sån här urladdning brukar det kännas lite bättre, iaf en stund.

Jag har inte riktigt kunna skriva om vad all min stress beror på. Men ni vet en del, bla att min svärmor är allvarligt sjuk och att jag har en nära anhörig som har ett spelmissbruk mm. Men det är ju långt ifrån allt… tyvärr… En dag kanske jag kan skriva allt. Jag har ju ganska många egna sjukdomar som också trasslar till det och som blir sämre av stress… Just nu försöker jag bara trampa vatten och hålla näsan över ytan.

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

7 tankar på “Jag får inget gjort!

  1. Skönt att få ventilera och vi lyssnar ( läser) på dig. Vilken otroligt otur med Peppe som både måste vara frustrerande och stressande. Spelmissbruk, sjukdomar och annat trassel är jobbiga sker att ta hand om. Kämpa på!
    Kram Kajsa

  2. Kära du, kan verkligen känna igen mig i mycket av det du skriver. Nu är jag ju inte egenföretagare utan anställd, men går ändå på knäna. Jag har en bra arbetsgivare men vad hjälper det när jag själv sätter så höga krav på min leverans. Vi åker ju ut med vår älskade Plåtis varenda helg. Året runt. Ja, vi har året-runt-däck. Vår Plåtis är inte heller vinterisolerad. Men vet du vad det kan fixa sig ändå. Lägger en länk till hur vi löste det när vattenledningar och allt frös. Kolla här https://www.husbilsresa.se/ditt-och-datt/aka-pa-vintern-men-inte-ha-vinterbonad-husbil
    Det som håller oss uppe, och gör att vi sover igen det vi missar på vardagarna är just helgerna i vår Plåtis. Var rädd om dig! Kram! Åsa på husbilsresa.se

  3. Klart att du får ventilera dig, det behöver vi alla göra ibland. Hoppas att stressen lägger sig snart och att du kan få avsluta påbörjade saker och återhämta dig!

  4. Det man ska komma ihåg i jobbiga stunder är att ingenting är evigt. Problem kommer alltid finnas i livet och det gäller att njuta riktigt ordentligt när de bra stunderna kommer, för det gör de. Var rädd om dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *