Jag läser mycket och brukar samla de senaste böckerna i ett och samma inlägg för att inte fylla bloggen med bara boktips. Men en del böcker kräver sina egna inlägg och nu har jag läst en sån bok. ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad är helt magisk!!!

Jag hörde talas om ”den där svenska buddhistmunken” för många år sedan och blev redan då nyfiken på honom. När jag lyssnade på hans sommarprat i somras stillades min nyfikenhet men byttes ut mot fascination. Vilken människa! Jag slipade väggar och målade taket i förrådet medan jag lyssnade och jag kommer inte ihåg ett enda dugg vad jag gjorde – men jag kommer ihåg vartenda ord av sommarpratet! Lyssna HÄR om ni inte har gjort det.

När jag fick hem hans bok brände den nästan hål i handen på mej och riktigt bad om att få bli läst. Nu har jag läst den och berörts ända in på djupet. Så många klokheter och livsvisdomar som alla skulle behöva få med sej. Jag läste, la undan boken och funderade, läste, la undan boken och funderade igen och igen och nu måste jag bara få ur mej mina egna funderingar om hans ord.

Björn Natthiko Lindeblad är alltså den framgångsrika mannen som lämna hela sitt liv och blev världens sämsta meditatör, kan man nog skämtsamt säga. Det där att hålla sej vaken var lixom inte hans grej… Som jag skrattade när jag läste om hans kamp att hålla ögonen öppna och hur han somnade tom när han gick! Han berättar hjärtligt och otroligt roligt om tröttheten och de tunga ögonen, inte bara hos honom utan även hos några av hans vänner. Någon gjorde en snara att hänga hakan i för att inte trilla omkull. En munk har ju lixom som uppgift att meditera i många timmar i sträck, vilket öde att inte klara det.

Han berättar inte bara om sin väg från ”helt vanlig svensson” till Skogsmunk, utan ger oss även mängder med klokheter på vägen. De jag fastnar särskilt för är bland annat titeln ”Jag kan ha fel”. Ett par andra är ”Tro inte på allt du tänker” och ”This too shall pass”, men det finns många fler!

Just det där att i en konflikt tänka ”Jag kan ha fel” är ju bara så bra! För vem säger att jag har hela sanningen? Jag kan uppleva något på ett helt annat sätt än du? Ingen kanske vare sej har helt rätt eller helt fel. Men att tänka så gör ju att man blir lite större på något sätt, att ödmjukt lämna konflikten istället för att elda på. Jag brukar säga att Martin och jag aldrig har bråkat under våra snart 13 år tillsammans och det har vi inte heller. Jag har aldrig aktivt tänkt att jag har fel, men tänkt att det är onödig energi att bråka om något oväsentligt som det oftast är. Jag har ingen pågående konflikt med någon, men skulle jag få det så ska jag tänka på Björns ord. Jag kan faktiskt ha fel.

”This too shall pass” har Björn inskrivet i sin vigselring, istället för hans älskades namn och deras vigseldatum. Det kan låta makabert och som att han förväntar sej att relationen ska ta slut. Men det är faktiskt tvärtom! Allt blåser förbi, även hårda tider. Om man bara står ut så kommer man oftast ut på andra sidan, vad det än gäller. Så nästa gång något är riktigt jobbigt, ska jag tänka att ”detta kommer också att blåsa över”.

”Tro inte på allt du tänker” är ju bara så otroligt bra och ett utryck jag redan använder mej av. Vi människor är så jäkla lättlurade och särskilt av våra egna tankar! Vi intalar oss en massa saker som inte är sanna och går på dem, vem drabbas av det? Jo, vi själva! Hur många är vi inte som klankar ner på oss själva och säger en massa saker om vårt utseenden, agerande, klädsel osv. Istället för att tänka snälla tankar, vara snälla mot oss och faktiskt ta hand om oss som om vi vore vår bästa vän. Den längsta relationen vi ha är med oss själva, då måste vi vara snälla! Vi kan inte styra våra tankar, men vi kan välja på om vi ska tro på dem eller ej.

Björn pratar också om tillit och att släppa taget. Att lita på att livet fixar sej trots att man inte har hela kontrollen. Om man lättar lite på sitt kontrollbehov (jag har haft ett galet sånt) och vågar lita på livet, så ger man utrymme för mirakel. Kanske var det därför Martin dök upp i mitt liv? Jag hade accepterat att jag skulle vara ensam resten av livet och kunde vila i det, då kom han! Jag släppte kontrollen och lät livet hända.

Ja, det kanske låter flummigt. Men faktum är att alla borde läsa den här boken! Många är fast i sina tankar, är offer i sina egna liv och tycker synd om sej själva. Just nu när corona härskar över vår värld, kanske det är ännu viktigare att få verktyg att stå ut och bli sin egen bästa kompis.

Björn fick diagnosen ALS för ungefär 2 år sedan och fick då veta att han har mellan 1 och 5 år kvar att leva. Ändå är han coollugn. Istället för att deppa ihop, skrika och tappa värdefull tid med sina kära – har han accepterat och lever så mycket han kan just nu. Han har haft ett fantastiskt och innehållsrikt liv, men tilldelades inte den bästa av kroppar. Nu göra han det bästa av situationen och lever medan han kan.

Björns pappa valde att avsluta sitt liv på en dödsklinik i Schweiz med sin fru och sina söner närvarande och man kan anta att Björn kommer att göra detsamma. Han berättar om detta i sitt sommarprogram och även i boken. Lyssna! Och läs boken, ni måste!!!