Är ensam här hemma just nu. Martin och Senior är iväg på skyttetävlingar i Solna, som visst inte går så bra… Junior är lycklig! Hans moppe är påställd igen, så han är ute och kör en sväng. Han har frihet igen och kan ta sej vart han vill  🙂

Bakom mej står tv´n på med ständiga rapporter från Japan. Jag kommer så väl ihåg tsunamin i Thailand och hur några trodde att vi omkommit i vågorna. Just nu befinner sej två bekanta och deras lilla bebis i Tokyo. De har lyckats pricka in varenda naturfenomen hittills på sin resa; översvämningar, cykloner, jordbävning och tsunami och klarat sej helt oskadda varenda gång. De har en vecka kvar i Japan, sen väntar Kina och sverige. På så sätt är facebook en fantastiskt grej! De uppdaterar hela tiden sin status så att vi vet hur det går för dem. Mannen i familjen blev även intervjuad av ekot häromdagen.

Man är väldigt liten när naturen visar sina krafter. Det är något vi måste förstå och kanske börjar många fatta det nu. Det är svårt att ignorera bilderna man ser…

Medan jag följer nyhetsrapporterna ska jag fortsätta tvätta. Benet är ännu värre idag, så Baileys får vänta på sin promenad tills någon kommer hem. Får eventuellt plocka fram de där kryckorna ändå… Jag ska göra en stor gryta med korvstroganoff till lunch som vi kan göra matlådor på, osså ska jag väl finslipa de trappsteg som Junior grovslipade igår. Bara 12 steg kvar…

.