Julhelgen är över och den blev riktigt bra. För första gången hade vi kommit överens om att inte köpa en enda julklapp och det var så skönt. Ofta säger man att man inte ska köpa, men så gör man det ändå – i år var det verkligen ingen som köpte.

Vår jul är alltid väldigt enkel. Själva julafton firas hos mina föräldrar tillsammans med sönerna och yngstens sambo. På årets julbord fanns ett par sillsorter, skinka, sylta, ägghalvor, rödbetssallad, omelett, janssons och revbensspjäll och till efterrätt smultron med grädde. Inte särskilt avancerat alltså, men alldeles lagom.

Vi äter vid 13 och vid 15 väljer en och annan att se på Kalle – inte jag. Jag hängde i soffan istället med hund och en av ungarna. Den där stunden när man faktiskt har tid och hinner prata om lite ditten och datten är så go. Äldste sonen hade fått presentförpackningar på jobbet och valde att ge oss dem, så någon lite present fanns där – men ingen hade köpt något. Och det var faktiskt väldigt skönt.

Jag trodde det skulle kännas konstigt att inte se några julklappar eller öppna några paket, det är ju trots allt det som ses som en stor del av just julafton – men det var faktiskt tvärtom! De senaste åren har det mest känts som vi bytt pengar med varandra, nu fanns en helt ny tillfredsställelse i att inte ha sponsrat handeln eller att en massa ny onödiga saker bytt ägare. För vi behöver ju inga fler grejer, tvärtom! Å de grejer som vi eventuellt kan behöva, köper vi bäst själva – så blir det helt rätt.

Sen är det klart att man kan tänka miljö och att vara klimatsmart – men det handlade inte alls om det. Jag fattar att familjer med barn ger julklappar till varandra, men i en del fall jag sett så har det gått helt över styr – iaf i mina ögon. Jag såg en familj med tre barn ha ett helt berg med julklappar, det var knappt granen syntes. Då har det gått lite till överdrift kan jag tycka, särskilt som jag vet att de här barnen har väldigt mycket grejer redan innan… inte bara barnen förresten… men det är som sagt upp till var och en.

Vi hade massor med julklappar när barnen var väldigt små, när de inte ens fattar något, sen minskade vi och minskade rejält när jag skilde mej förstås. Då fanns inte ekonomin och det var nog ganska bra ffa för barnen som fick en uppfattning om pengar redan då. Efter skilsmässan hade jag en minimal budget, men jag ansåg att deltagandet i det sk ”vuxenlivet” var viktigt, vilket oftast resulterade i att de fick en upplevelse. Från de var 5-6 år har de fått teaterbiljetter eller platser på Melodifestivalen eller liknande och de har älskat det! Men jag tror att det årliga besöket av Tomten var viktigare än paketen 🙂

Vi gjorde något tillsammans som skapade minnen. Å det ska vi göra även nu, efter nyår ska vi gå ut och äta tillsammans och skapa nya minnen. Det enda vi behöver numer är tid tillsammans och härliga saker att minnas. Så det här med klappfria jular kommer att fortsätta, det var så befriande!