För ungefär tre år sedan gick jag till ögonläkaren för att kolla upp min begynnande gråstarr som jag då blivit uppmärksammad på av en annan läkare. Väl hos Dr G fick jag veta att starren höll sej på mattan men att han absolut inte ville möta mej i trafiken. Jag fattade ingenting…

Dr G tittade på mej, verkligen granskade mej. ”Har du ont i huvudet?” ” Hur mycket ser du om jag gör så här?” Så höll han fast mitt huvud rakt fram och förde sin hand vid sidan om mitt huvud och bakåt. Det visade sej att min ögonlock hängde så pass mycket att jag faktiskt hade ett rejält synfältsbortfall som jag inte hade en aning om.

Dr G skickade mej på en synfältsundersökning som bekräftade hans misstankar. Jag såg nästan ingenting åt sidan om jag tittade rakt fram, ögonlocken täckte nästan hela min yttre ögonvrå. För att se något i ögonvrån, som folk gör, var jag tvungen att vända hela skallen åt det hållet. Jag såg heller ingenting ovanför skallen, eftersom ögonlocken tänkte halva pupillen. Å jag hade alltså inte märkt detta. Det hade kommit successivt under flera år och då vänjer man sej ju under tiden. Att jag fick rynka panna och vinkla huvudet lite för att se gav mej ont i huvudet, men jag hade ju inte kopplat ihop detta.

Det blev remiss till operation omgående, fick tom akuttid – vilket då innebar att det ändå skulle ta ungefär tre månader tills jag låg på operationsbordet. De flesta med hängande ögonlock får ett snitt under ögonbrynet, så tar man bort överflödig hud och syr ihop allt igen.  En ganska enkel operation. I mitt fall var det lite knepigare, mina ögonbryn låg nämligen på ögonlocket, de hade släppt total. Så jag fick mitt snitt i pannan, allt man markerat skars bort och ögonbrynen drogs på plats. På så sätt blev det ett pannlyft samtidigt och jag blev flera rynkor fattigare. Det är såna lyft man gör när man har massor med pengar och vill ha färre rynkor, jag fick detta bekostat av landstinget för att jag inte såg som jag borde och för att inte problemen skulle bli ännu värre. Man kan tydligen även få nackskador i längden…

Operationen tog kanske en dryg timme och dygnet efter är det värsta jag varit med om när det gäller smärta. Så ont har jag aldrig haft i hel mitt liv, vare sej före eller efter. Man hade ju lossat huden i pannan och det brände något så för j-igt så jag nästan fick panik. Inga smärtstillande hjälpte, utan det vara bara att ta det som fanns och sedan hoppas att tiden skulle gå snabbt. Jag satt med en ispåse över ögonen och led, men bara ett dygn – sen var det ok.

Stygnen bandagerades inte, man gör tydligen inte det. Så jag kammade över luggen och höll mej hemma så mycket jag kunde. 7 dagar senare togs stygnen bort och Dr G beundrade sitt verk, han var supernöjd och då var jag också det. Jag hade ögon! Jag såg pigg ut! Å ärren syntes nästan inte alls, idag syns det bara ett tunt streck över ena ögonbrynet och är inget man tänker på. Jag fick ett helt nytt utseende och såg dessutom väldigt mycket. Nu först insåg jag hur mycket jag missat och hur illa det kunde gått just i trafiken. Å huvudvärken försvann. HÄR kan du läsa allt om själva operationen, tiden efter och bild på när stygnen var tagna. Som ni ser får man inte noppa ögonbrynen före och inte förrän allt läkt efteråt. Buskigt värre…

Dr G bad mej att uppmärksamma mina vänner och bloggläsare på detta med just hängande ögonlock. Tycker ni att det hänger på ett sätt som det kanske inte gjort förr, så be om en synfältsundersökning. Det visar tydligt hur illa det är och är det tillräckligt illa så bekostas alltså operationen av landstinget. Det är ju för hälsans skull, man måste ju kunna se ordentligt! Många tror att detta bara gäller äldre personer, men jag var 45 – och jag är inte extremt tidig på något sätt. Men eftersom man inte vet att man kan få hjälp, så ber man heller inte om den.

Men det är rätt många där ute som har ont i skallen helt i onödan och är livsfarliga i trafiken. Så kolla upp det! Det är helt klart värt det! Fast det gör för j-a ont…