Känslan av att ge!

Känslan av att ge!

TACK för alla nallar, skolgrejer, leksaker, kläder och annat som ni skänkt till oss! Idag har vi gjort väldigt många, väldigt glada. Å detta är tack vare alla som hjälpt oss att samla ihop saker.

Vår chaufför, Boba, är en glad liten man som alltid har ett stort bländvitt leende. Han har en fru och fem egna barn, men han tar också hand om och försörjer sin döde brors nio barn. Vi tror att det är nio, varken han eller vi hade någon större koll när alla samlades runt oss  🙂

Vi blev nämligen hembjudna till honom och hans fina familj idag. Han hämtade oss vid 10, vi åkte till Abouko Nationalpark och sen åkte vi hem till Boba. Familjen var förvarnad och eftersom barnen har jullov, så var alla hemma och väldigt uppspelta över vårt besök. De minsta hade aldrig sett en vit människa och skrek i högan sky så fort någon av oss närmade sej henne. Så hon satte sej för säkerhets skull i en av systrarnas knä och  blängde på oss. Men nog tinade hon upp en aning när hon var den första som fick ett litet gosedjur i handen.

Jag tror att nästan varenda unge i byn följde med oss in på gården, men Boba motade ut dem som inte hörde till familjen och samlade oss i deras vardagsrum. Han bodde väldigt fint för att vara en hårt arbetande Gambier. Jag började med att ge de stora flickorna mina gamla kläder, sen fick Boba ett par tröjor och ett par byxor och därefter delade jag ut leksaker och nalla till de minsta och sedan kläder till pojkarna. Till sist gav jag Bobas fru en kasse med godis och vegetariska såser som hon kan tillreda bara genom att tillsätta vatten och koka upp. Jag tror att hon blev glad.

När det gällde barnen var det inte alls svårt att se deras glädje. Flickorna började genast prova kläderna och de mindre barnen lekte med sina grejer. En av pojkarna fick en lastbil och var otroligt glad för den, men lite förlägen också. Vi lämnade även över tomma skrivböcker för att ha i skolan och ett helt gäng med pennor.

Känslan att kunna hjälpa till och se allas glädje är något helt otroligt. Jag tror nog att min glädje över att ge var minst lika stor som deras var att få. Att se den där livrädda lilla flickan mjukna liiiite var värt nästan allt. Att se en av flickorna pussa sitt gossedjur av glädje var en ren lyckokänsla. Det här var kanske deras första egna ägodel! Och den fick vi vara med och ge dem. Tyvärr är internet för dåligt för att jag ska kunna lägga upp en bild idag, men den kommer.

Att se deras behov gör att man vill ge allt man har. Vi vet att varenda grej som vi var där med kommer att göra nytta. Visst, det var leksaker… kanske inte det nyttigaste eller det de bäst behöver. Men ni skulle sett deras små ansikten och hur lycklig Boba såg ut när han såg alla sina barn.

Vi har varit med om något helt fantastiskt! Å vi kommer dessutom att få göra om det, flera gånger. För vi har en del nallar kvar och ska dessutom besöka en av Barnbyarna här. Vilken glädje det är att få glädja andra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *