Oftast när jag är inne i perioder med bra flyt, så väntar jag bara på katastrofen. Jag har varit så van vid att hela skiten faller när det sett som bäst ut att jag lixom inte förväntat mej något annat. Men jag har aldirg gett upp! Jag har fortsatt att gneta på och hoppas på bättre tider. Ändå har tanken på katastrofen alltid funnits där… tills nu!

Idag kom jag på mej själv med att lixom ha vant mej vid flytet. Mysko känsla och nästan lite förbjuden på något sätt. Kan man ha det så här bra? FÅR man ha det så här bra? Jag vet ju hur många som helst som har det jobbigt och kan jag då må bra utan dåligt samvete?

Jag måste svara mej själv och säga självklart! Ju bättre jag mår desto mer kan jag göra för andra. En person som mår dåligt har ju svårt att uppbåda tillräckligt med ork för att  hjälpa en annan människa. En människa i kris behöver knappast hjälp av en annan människa i kris…

När jag mår dåligt drar jag ner folk i min närhet, precis som jag när jag mår bra kan få andra människor att må bättre. Det är därför man alltid måste börja med sej själv och sitt eget mående. Det är bara jag som kan få mej att må bättre, även om folk kan hjälpa mej på traven en del. Å det är bara jag som vet vad jag mår bäst av.

Nu har jag mått bra så pass länge att katastroftänket håller sej borta. Det är första gången jag upplever det på många, många år. Jag räknar inte längre iskallt med att något dåligt ska inträffa så fort allt känns bra. Det känns både ovant och fantastiskt! Skönt att kunna vila i tanken att allt är bra.

Händer något nu så händer det för att det ska hända, inte för att det är jag eller för att jag har det bra. Olyckor har ju inte med mej som person att göra, det bara sker… Jag är inte ansvarig för världssvälten eller naturkatastrofer, tänk va? Jag som förr var ansvarig för precis allt elände överallt, tyckte jag… Nu är jag bara jag som faktiskt kan ta en smäll då och då, de händer ju inte längre oftare än de bra stunderna. Nu överväger de bra stunderna och jag har nästan glömt hur det är på ”andra sidan”.

Det lönar sej att kämpa och man kommer oftast ut som en bättre människa på andra sidan. Men det är ett jäkla jobb! Jag är glad att jag klarat mej igenom och att allt är så bra som det just nu är. Jag vilar i den härliga tanken och är tacksam för allt jag har.

.