Jag har två såna där riktiga bästis-kompisar och två riktigt nära kompisar. Kanske inte är så många, men de är otroligt värdefulla för mej. Tyvärr har mina bästis-kompisar flyttat iväg, så det går inte att träffas som när de bodde i närheten och barnen var små. Men men..

Å bor iofs bara i Gnesta, det tar en halvtimme att åka dit och är inte hela världen. M å andra sidan har flyttat till Mora och rör sej nu mot Karlstad, det är lite värre.

Jag har inte prata med M på läääänge, men igår tyckte jag att det var dax och ringde upp. En timme senare hade vi gått igenom allt som skulle gås igenom 🙂 M har utbildat sej till lärare och knappt gått att nå de senaste terminerna. Nu är hon färdig och har återigen tid för ett liv och går att prata med!

Vi uppdaterade varandra och jag fick veta att hon precis har genomgått en gastric bypass. Så nu ska det bli väldigt spännande att se henne om några månader. Jag har lixom aldrig sett henne under 100-strecket, tror jag…

Å och M betyder väldigt mycket för mej. M och jag skilde oss ungefär samtidigt och stöttade varandra under en lång tid efter skilsmässan. Å och jag bodde grannar länge och träffades jämt. Jag bodde kvar här i Tumba, medan de flyttade iväg. M träfade en ny man och gifte sej, Å hade sin man – jag var fortfarande ensam. Men kontakten höll vi hela tiden, om än väldigt spradiskt.

Idag lever M med sin R, Å har skilt sej och träffat en ny man J och jag har Martin. Till slut har vi alla tre fått ett bra liv och har fortfrande kvar varandra. Det är väl så det ska va? Man utvecklas, stöttar varandra och bara finns där för varandra.

Vi har känt varandra i 15 år. Love you girls!

.