Lite allt möjligt…

Lite allt möjligt…

I våras blev jag kontaktad av en kille som påstod att vi är släkt. Det visade sej att han hade helt rätt, min mormor och hans farfars far var syskon. Vi träffade i hans hem i Västervik i våras och bestämde att vi skulle ses på Öland i sommar. Idag kom han hit med sina barn och föräldrar. Han ville träffa fler släktingar och se på några hus där släkten bott. Vi började med att gå till min kusin som tyvärr inte var hemma och sen åkte vi till min morfars gård.

På gården bor nu en dam som tyckte det var jättekul att vi kom dit. Hon hade massor att berätta och ville gärna visa oss husen inifrån, men tyvärr var de uthyrda just nu så det gick inte. På gården bodde en annan familj från stockholm på somrarna som jag brukade leka med när jag var liten. Sonen i huset var där just nu, så honom fick jag träffa – jättekul! Efter att ha pratat och tittat åkte vi till Pensionatet som min bror driver så att de fick träffa honom och hans familj också. Vi lämnade dem där så att de kunde få Ölands godaste lunch, medan vi åkte hem till oss.

När vi var ute och åkte såg jag att REAN börjat! Så efter lunch cyklade vi iväg till vårt närmaste ”köpcentrum”; Snäckan. Jag köpte två klänningar och ett par capribyxor till mej, Martin ett par skor och Senior två tröjor. 50% på allt! Himla bra! Nu väntar vi på att de andra butiker ska börja 🙂

Vi 16-tiden kom Martins föräldrar hit. De ska stanna till på fredag och åka hem med oss då. De hade post och lite annat skoj med sej. När vi ätit middag stoppade vi in oss i bilen och åkte till stranden och badade Baileys. Han var superlycklig när han väl badade, men tyckte inte om att åka dit…
Vi tog lång vägen hem längs landborgen. Då åker man längst med vattnet på Kalmarsundsidan i kanske 6-7 km. Träffade ett gäng kossor och tittade på solnedgången. Jag älskar att köra den vägen, det är Öland på riktigt lixom.
Nu har vi bara 4 dagar kvar här i paradiset, på fredag åker vi hem. Sen dröjer det ända till nästa påsk innan vi kan komma tillbaka. Tugnt… men desto skönare när vi väl får komma hit.
.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *