Sådärja! Äntligen finns det tid att sitta här i lugn och ro och reflektera över de senaste dagarnas
innehåll och händelser. Det har varit lite rörigt kanske man kan säga…

I torsdags hämtade vi Minior och fick för första gången en lugn eftermiddag och kväll med honom. De föregående gångerna har han kommit direkt från klassfester och discon och därför har kvällen blivit kort och ganska stökig. Men den här gången kunde vi varva ner ordentligt, äta middag tillsammans och få en läggning med bokläsning och mys.

På fredagen vaknade han tidigt, redan innan 7, men han kröp ner mellan oss och kunde iaf ligga ganska still och småslumra ytterligare 45 minuter. Då gick han och Martin upp medan jag låg kvar en liten stund till. Vid lunch hade vi en liten kontrovers när han vägrade äta igen och kallade maten för bajs, han var mätt och en massa annat. Då blev jag arg och sa ifrån rejält. Vi skulle gå på bio och innan dess åka till Godisbolaget och köpa godis, så jag sa att eftersom han ändå var mätt så skulle det bli bio men utan godis.  Han åt väldigt långsamt och under protest, men åt iaf nästan upp och när Martin gått från bordet pratade jag med Minior ordentligt och sen bad han faktiskt Martin om ursäkt för att han kallat maten bajs.

Sen åkte vi till Godisbolaget i Segeltorp och jag har nog aldrig sett någon med så stora ögon som Miniors när han såg allt godis. Han var verkligen i godishimlen och plockade åt sej så mycket han fick plats med i hinken han fick. När vi var nöjda hade vi alldeles för mycket godis med oss… Så var det dax för filmen. Vi fick biljetter från Nordisk Film för att se Sune på Bilsemester, Minior var lite spänd, han har bara varit på bio en gång tidigare. Då var det tecknad film och kortare, så den här gången var det lite annorlunda. Vi var förberedda på det mesta eftersom han inte kan sitta still mer än max en kvart i taget…

Men det gick bra! Första gången han frågade hur långt det var kvar var faktiskt inte förrän efter 45
minuter. Då var halva filmen avklarad och under de resterande 55 minuterna frågade han nog bara två gånger till. Filmen var snäppet bättre än Sune i Grekland, tycker jag. Den var mysigare på nåt sätt och man blev faktiskt riktigt sugen på att ta en ny bilsemester och åka ner i Europa. Killarna och jag gjorde ju det 2006 och hade en himla rolig semester tillsammans. Kanske skulle göra det igen, men bara Martin och jag. Minior tyckte det var roligast ”När de sprang ner för backen”, så nu vet ni vad ni ska se fram emot…

Jag gillar både böckerna och filmerna med Sune, de är mänskliga och visar att vi alla har fel och brister men har man bara hjärtat på rätt ställe så ordnar sej det mesta. Nu ser vi fram emot nästa film som ska spelas in inom kort, vi får väl se om vi får vara med som statister igen  🙂

Efter filmen åkte vi hem och hade lite soffmys och Minior fick somna i soffan mellan oss. Å igår vaknade han inte riktigt lika tidigt, men kröp ändå ner till oss för att morna sej lite. Medan han varit hos oss den här gången har vi övat på alfabetet. Minior vill nämligen lära sej att läsa och beklagar sej över att ingen övar med honom. Så vi har skrivit hela alfabetet och han har fått rabbla det massor med gånger. Så nu sitter iaf början, även om han tycker att alla bokstäver ska vara i och o. Jaja, snart så lossnar det nog.

Innan vi lämnade honom igår var vi ute på promenad med Baileys, besökte lekparken och åt lunch. Han åt som en häst, två portioner utan minsta gnäll. Så polletten kanske har trillat ner, jag hoppas det, för jag avskyr att bråka om mat. Så körde vi hem honom och fortsatte själva till Heron city för att se nästa film, den som vi gett mina föräldrar i julklapp. Men den ska jag berätta om senare…

Nu är det tre veckor tills vi återigen ska ha Minior här. Det blir en större och större utmaning ju mer hemmastadd han blir. Han testar oss mer och mer och det tycker jag iofs är bra även om det frestar på en hel del. Jag har insett att vi inte kommer att orka ha ett barn här på heltid, utan att de här helgerna är fullt tillräckliga. Att börja om med små barn när man är över 40 är inte alldeles enkelt… Så idag blir en riktig bara-vara-dag. Kanske skulle börja sammanfatta 2013? Ja, så får det bli… återkommer senare eller imorrn med en liten årskrönika över vårt händelserika år.

Stay tuned  🙂

Ps Följ mej gärna på Instagram, där kommer det upp flera nya bilder om dagen.