Lite svårt att fatta!

Lite svårt att fatta!

Om mindre än ett dygn har Senior upprop i skolan… GYMNASIET! Min lilla unge ska börja GYMNASIET! Hur gick det till??? Men asså… han är ju liten… eller?

Den där klena lilla varelsen som föddes för snart 16 år sedan, bara 48 cm lång och med småååå söta fötter. Idag är han nästan 1,80 och har illaluktande fötter och finnar. Vad hände däremellan? Det har gått så himla fort!

Vi var i skolan idag och träffade rektor, mentor, specialpedagog och studievägledare. Personer som kommer ha en stor betydelse i Seniors fortsatta utbildning. De var jättetrevliga och kunde inte nog poängtera hur bra de tyckte det var att vi kom idag och förberedde alla på Seniors ankomst. Vi fick veta allt vi behövde om den närmaste tiden, de svarade på Seniors frågor och vi svarade på deras. Vi gick runt lite på skolan och kände av stämningen. Senior var mycket nöjd efter mötet och ser nu fram emot att få börja imorgon.

Han vill nog bli kameraman, men det är inte hugget i sten. Så Mediaprogrammet blir nog bra, då specialiserar han sej först när han provat alla inriktningar. Men han siktar nu på rörlig bild. Tre år… sen vill han jobba, inget universitet där inte. Han vill jobba! Göra något. Skapa.

Min lilla rörliga, intensiva och röriga pojke. Han ska börja gymnasiet – svårt att smälta, men så skönt. En triumf! Tänk att de faktiskt ville sätta honom i särskola… jag vägrade. Kommunen menade att det var bäst för honom, där hade man mer resurser. Jag sa: ”Man sätter inte normalbegåvade ungar i särskoleklass”, då fick jag till svar att jag inte kunde räkna med någon hjälp i fortsättningen. Fine, sa jag. Han gick ut grundskolan med 250 poäng, skit på er kommuntanter!

Senior och jag har tillsammans kämpat och vi har segrat! Han klarade av den vanliga skolan, inte utan problem – men vem gör det? Han kunde välja nästan vilken utbildning han ville och kan nu bli något han väljer själv, inte tvingas till. Det har inte varit enkelt, men vi klarade det – HAN klarade det. Nu är han stor, nästan vuxen. Svårt att fatta. Men jag är så stolt över honom och allt han lyckats med. Han som hade så många odds emot sej, men tog sej över alla hinder. Han är en stolthet och nu är han stor. Å jag kan släppa taget nästan helt nu, så skönt för oss båda.

Ett nytt liv börjar i morrn, spännande 🙂

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.