Idag fyller min yngste son 15 år! Tänk va tiden går fort! Å detta firas med massor med ny snö…

I jämförelse med Seniors födelse, var Juniors superlätt! Han var planerad till 6 februari, men annonserade sin ankomst på kvällen den 27e januari (mormors födelsedag). Vi åkte in på natten och jag fick en petidinspruta. På morgonen satte man dropp och 20 minuter senare fick jag en krystvärk som han klämdes fram med. Mycket smidigt!

Det mesta med honom har faktiskt varit enkelt. Han lärde sej gå när han var 8 månader, eller…. han gick aldrig – han studsade fram 🙂 När han var 2,5 cyklade han utan stödhjul, då gav mormor honom en enhjuling som han aldrig riktigt fick kläm på. Visst var han mycket sjuk, med både astma och ganska svåra allergier plus en enorm infektionskänslighet och dålig mage. Med tiden skulle det visa sej att hans dåliga mage inte alls var mjölkallergi utan enzymbrist i tunntarmen.

Enda gången det har varit problem var när han hade sin första riktiga tjej i början av 8:an. Då hade han en period när han visste bäst och skulle göra allt på sitt sätt. Han var riktigt överjävlig och vidrig, samtidigt som jag såg att det inte var han och hur illa han mådde. Som tur var så gick det över efter ca ett halvår. Sen var han sitt vanliga glada, vänliga, mjuka jag igen.

Junior är ljuset i mitt liv! Han är alltid glad och trevlig, intelligent och vänlig mot alla. Han är omtyckt och ödmjuk. Han går sin egen väg och trygg i det. Idag fyller han 15 och ska snart söka till gymnasiet. Min bebis! Jag försöker råda alla småbarnsföräldrar till att ta vara på tiden, den går mycket fortare än man tror. Å de här 15 åren har verkligen gått fort. Jag behöver inte ens blunda för att se hans småbarnsleende med överbett och plåster i ansiktet. Den lilla grabbens leende kunde smälta allt.

Jag önskar min min yngste son allt gott idag och resten av livet. Du kan göra precis vad du vill med ditt liv, du kommer lyckas med allt du tar dej för. Jag älskar dej av hela mitt hjärta.

.