Jag har varit kontaktperson i säkert 20 år om inte mer och nu tänkte jag berätta lite om detta eftersom jag tycker att du också ska fundera på att bli det  🙂

Jag hade väl hört talas om begreppet, men inte så mycket mer när jag blev tillfrågad av en ytlig bekant, om jag kunde tänka mej att bli hans kontaktperson. Jag fick information om uppdraget och insåg att det varken var särskilt betungande eller svårt, man skulle lixom bara vara en slags extra kompis som drog ut personen på olika sociala aktiviteter då och då. Bara kul alltså!

Sedan dess har jag haft min kontaktpojke och ett tag hade jag även en yngre tjej, men när hon flyttade upphörde det uppdraget. I tisdags fick jag en ny kontaktflicka, inte yngre kanske – utan i min egen ålder och någon jag haft i min bekantskapskrets några år. Vi har känt till varandra länge, men känner inte varandra jätteväl – perfekt!

Jag upplyste henne så där i förbifarten om att hon borde ha rätt till kontaktperson och när hon kollade upp det fick hon ok och bad om att få mej. Nu är det bestämt att vi ska ses 1-2 timmar varje vecka, ta en promenad, fika, äta lunch eller något annat socialt. Ska bli väldigt roligt att lära känna henne lite närmare.

Det behövs otroligt många kontaktpersoner, jag fick direkt frågan om jag kunde tänka mej någon mer. Jag tackade dock nej eftersom jag vill ”köra in mej” på det här nya först, sen får vi se. Man blir inte rik, någon tusenlapp i månaden – men å andra sidan får man ju lite socialt utbyte och gör en god gärning samtidigt. Jag tycker absolut att ni ska anmäla er till er kommun! Det finns alla åldrar och behov!

På onsdag äter jag lunch med min kontaktpojke och sen blir det eventuellt en promenad med kontaktflickan. En bättre onsdag! 🙂