Vad är lycka för dej och vilket är ditt lyckligaste ögonblick? Den frågan fick jag och kände att en sån fråga kan man ju inte svara snabbt på, den måste lixom utvecklas…

Mitt lyckligaste ögonblick är väl egentligen två ögonblick och det är ju när mina barn föddes. Men det är ju annorlunda att få första och andra barnet, så det lyckligaste var nog med första. Å det måste förklaras annars har jag en Junior som blir sur för att jag inte var lika lycklig när han föddes. Det var nämligen så att jag hade en sent missfall vid min första graviditet och var då självklart ganska orolig när jag sen väntade Senior. Jag var nämligen helt övertygad om att jag inte kunde bli mamma och för en som längtat efter barn sedan ca 12-års ålder var ju det en katastrof! Så när Senior till slut föddes var det både lycka och lättnad jag kände. Jag kunde bli mamma! Att han inte var helt frisk fick vi inte veta förrän långt senare, men det hade faktiskt inte spelat någon roll. Om han så bara haft ett ben och varit blind hade det inte gjort något i just den stunden, jag hade ett barn!

När jag väntade Junior visste jag ju alltså att jag kunde bli mamma, så den väntan var inte alls lika orolig. Dessutom hade jag en ettåring som strunade fullständigt i att det skulle komma en bebis till, så jag hann inte oroa mej heller. När Junior föddes kände jag mej hel, komplett! Lyckan var en slags frid över att vi nu hade varandra för resten av livet, jag var färdig med barnafödandet. Jag behövde inget mer, jag hade nu två underbara, vackra barn och med den känslan kom lyckan.

Sen kan man ju känna lycka även vid andra tillfällen. Ett av dem var när jag hämtade Baileys. Att få hem den där lilla 8-veckors valpen var helt underbart! De första nätterna kunde jag, precis som när barnen var små, vakna och förundras över att han var min. Precis om med barnen kunde jag sitta och titta på honom hur länge som helst och bara njuta. Att han sen skulle bli en utmaning, precis som barnen, det visste man som tur var inte 🙂

Lyckan var också påtaglig när Senior blivit misshandlad och det visade sej att han inte fått några allvarligt, bestående skador eller när Juniors huvudvärk inte var en tumör. De skulle leva vidare med mej! Lycka har så många varianter och grader att man kanske inte ens vet förrän efteråt att man haft en lyckokänsla. Bara en sån liten grej som nu när jag var ute och gick med Baileys och han fick springa fritt på en åker i närheten och han kom direkt när jag ropade på honom. Han kom till mej! Han lyssnade! Som vi jobbat för det och så stolt jag blir varje gång jag ser resultatet! Eller när killarna lägger armarna runt mej när deras kompisar ser och säger ”Min lilla mamma”. Kan man bli annat än lycklig då?

Nu vet ni hur jag resonerar kring ordet och tillståndet LYCKA. Så… vad är lycka för dej och vilket är ditt lyckligaste ögonblick?

.