Jag har ljugit för mina ungar i flera veckor nu, å inte haft minsta dåliga samvetet. För idag hämtade jag valpen, ungarna trodde det var först imorrn. Men eftersom jag ville kunna prata med uppfödaren i lugn och ro, så tyckte vi bägge att det var bäst om jag kom ensam.
 
Så till ungarna fick jag säga att jag skulle jobba lite längre än vanligt ikväll. Klockan 20 fick jag äntligen skriva på pappret som gjorde mej till Baileys ägare!
 
När jag klev genom dörren hemma var Junior den första som såg honom. Tror ni han blev lång i ansiktet? När Senior fattat vad det var frågan om galopperade han nerför trappen alldeles lycklig. Sen låg vi på golvet allihopa och gosade.
 
Efter en stund kom både farmor och farfar och mormor och morfar. Alla ville se vårt lilla underverk och ingen kunde slita sej. Han har verkligen tagit alla med storm och kommer nog bli väldigt populär. Nu ska vi se om det går att sova inatt…