Förutom mina barn och min pappa har jag haft tre viktiga män i mitt liv. En är barnens pappa och en är förstås Martin, sen finns det en fd särbo också… vi kan kalla honom A. A fyller 50 år idag  🙂

A skrapade ihop resterna av mej när jag låg i skilsmässa. Vi började prata på en föräldrachatt på internet, mest om hans funderingar kring sitt ex beteende och han undrade en del om hennes agerande kring de gemensamma döttrarna. Efter att han chattat en ganska långa tid så hördes vi på telefon. Han var som en gammal god vän som man inte hört av på länge. Vi kunde prata i timmar om precis allt och han gav mej stöd i den situation som jag själv befann mej i. Även om min egen skilsmässa inte var särskilt smutsig, så är det ändå en jobbig situation och man behöver tröst och stöd.

Efter ytterligare en tid sågs vi och det mesta stämde mellan oss, förutom avståndet… han bodde 55 mil bort och vårt pendlande mellan Stockholm och Helsingborg började. Redan första gången jag var i Skåne fick jag träffa barnen, de tre flickorna som numera är mina ögonstenar och grabbarnas älskade systrar  🙂 

Vi skyndade långsamt, först pratade jag med tjejerna i telefon några gånger och sedan fick jag träffa dem. Precis som A gjorde med mina barn, ingen blev intvingad i något utan alla fick säga sin mening. med ett så långt avstånd måste ju alla trivas ihop, man kan lixom inte bara gå därifrån om man blir osams. Så vi pratade mycket med alla fem inblandade barn och kollade av läget hela tiden. Å det funkade tydligen, för barnen klickade direkt –  och har än idag en tät kontakt.

Tjejerna bodde hos sin pappa, och var hos sin mamma varannan helg. Oftast var de hos sin mamma när jag var i Skåne. Jag kom oftast dit på torsdagen och fick träffa dem under eftermiddagen och kvällen, sen gick de till skolan på fredagen och åkte direkt till mamma för att sedan komma hem på söndagkvällen och jag åkte hem på måndagen. På lördagarna när jag vaknade hade A oftast en utflykt eller överraskning på gång. Han kunde ge mej instruktioner som att jag skulle ha promenadvänliga skor eller äta en rejäl frukost. Sen packade han in oss i bilen och vi drog iväg på nåt kul. Jag hade aldrig varit i Skåne innan, så det fanns mycket att visa mej och han gjorde så gott han kunde. Vi hade kul tillsammans!

Det var inte avståndet som splittrade oss, utan A´s humör och att han behandlade våra barn på olika sätt. För mej var alla fem barnen MINA, det spelade ingen roll om det var hans eller mina – alla behandlades lika och älskades lika mycket. Så var det inte för honom och det kunde jag inte acceptera. Så efter MÅNGA turer var jag till slut tvungen att en gång för alla avsluta vår relation efter några år. Men först skrev jag ett brev till tjejerna och har sedan dess inte släppt kontakten med dem, de är fortfarande mina ungar  🙂

Idag bor två av tjejerna i Uppsala och jag kan träffa dem ännu oftare än förr. A är omgift och lever ett förhoppningsvis lyckligt liv. Jag pratar med honom enstaka gånger om det strular kring något av barnen. Tjejerna träffar jag och en av dem har varit med oss på semester. Å idag fyller han alltså 50 år. Jag tackar för allt att jag fått se och uppleva i Skåne och hela södra Sverige och för att jag fått dela de finaste flickorna på jorden med honom. Jag har skickat hans favoritgodis; Romerska bågar. Egentligen skulle det ligga en Zingo i paketet också, men då blev portot så dyrt – så det får han köpa själv.

Grattis A hoppas du får en riktigt fin födelsedag, jag är rätt säker på att du läser detta  🙂