Med små steg kommer man också i mål

Med små steg kommer man också i mål

Jag blir faktiskt lite irriterad! Å det irriterar mej… Jag borde vara van och inte bry mej längre, ändå gör jag det och måste få ventilera lite.

Det handlar förstås om vikt och viktminskning. Det som mitt liv handlat om i 16 år, sen jag skrev in mej på Vv och sedan började jobba där. Min irritation gäller att allt ska gå så jäkla fort!!!

Ett litet minus är tydligen inte värt något, det ska vara kilon varje vecka annars har man inte lyckats. Det spelar tydligen ingen roll att man har gått ner, är det inte minst ett kilo så duger det inte! Det här tänket förstör hur mycket som helst för den som kämpar! Att känna sej misslyckad trots att man faktiskt gått ner är ju sorgligt!

Om vi tänker på tex en idrottsman, ta en höjdhoppare. När man är nybörjare kommer framgången snabbt, ribban höjs vid varje träning. Sen går det långsammare, man kämpar och kämpar, ribban höjs kanske var tionde träning. Men varje höjning är en framgång. Man strävar efter personliga rekord och blir nöjd för varje centimeter man höjer sej. Man står still en period, byter teknik, ändrar något, övar ännu mer och till slut klarar man en centimeter till. En centimeter i taget, inte meter! Har man rätt teknik och tålamod så når man en dag sitt mål och kanske blir man även världsmästare. Men det tar tid! Och även världsmästare har dåliga dagar är de river ribban vid varje hopp.

En viktnedgång är precis likadan. När man börjar på noll ändrar man mycket och viktnedgången är enkel, man peppas av minus på vågen och motiveras att fortsätta. Men efter ett tag har kroppen vant sej vid förändringen och man står still eller går ner mindre. Precis som höjdhopparen kommer en tråkig period när man får gneta på, öva och förändra något. Man kan helt enkelt inte kräva av kroppen att den ska tappa kilovis varje vecka, ända in i mål! Livet krånglar och viktminskningen blir lidande. Så är det! Det kommer födelsedagar, påsk, jul, sjukdomar och en massa annat i vägen som trasslar till allt.

Viktväktarna är ingen kur, det är en livsstilsförändring. Något man förhoppningsvis gör för att må bra resten av livet. Det spelar ingen roll hur lång tid viktminskningen tar, det behöver inte gå fort! Huvudsaken är ATT man går ner och lär sej något på vägen för att sedan kunna hålla den nya vikten. Att gå ner 10 kg på tre månader är ingen merit om man går upp dem på en gång igen… då har man ju inte lärt sej nåt!

Många frågar hur lång tid det tar att gå ner si eller så många kilon. Ingen frågar om någon faktiskt lyckats nå sin målvikt och hållit den. Det är alltså bara viktigt att gå ner i vikt, inte att hålla den. Inte konstigt att så många ger upp när de kommer till en platå, tålamod är något det är ganska ont om i viktväktarvärlden. Tyvärr! Så många fler skulle må så mycket bättre under sin viktminskning om man inte krävde underverk av sin kropp.

Jag gick ner 10 kg på tre år, det är mindre än ett hekto i veckan. Men vet ni? Jag kom i mål! Och vet ni en sak till? Jag har hållit vikten (mer eller mindre) i 12 år! Visst har jag struntat i allt och gått upp massor, men jag vet hur man ska göra och vad som fungerar och har alltid varit på banan ganska snabbt igen. Jag hade gott om tid att lära mej!

Med små steg kommer man också i mål! Det spelar ingen roll hur lång tid det tar! Å kanske blir det lättare att hålla vikten sen…

2 tankar på “Med små steg kommer man också i mål

  1. Tack för det Du skriver. 🌹Det är också min egna erfarenhet.
    Det finns så mycket att lära sig genom sin viktresa och hur man fungerar och vad man behöver utveckla och förändra i hela sin livsstil och LIV, om det ska bli något hållbart för resten av livet…
    ❤️Tid och Tålamod…❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *