Milstolpar som skribent

Milstolpar som skribent

Som skribent/journalist finns det några milstolpar som man gärna vill uppnå under sin sk karriär. Den första är såklart att bli publicerad i en ”riktigt” tidning. När det gäller den biten var jag väldigt tidig, men en del ha tagit lång tid. För ett tag sedan uppnåddes ytterligare en milstolpe och jag är så löjligt stolt!

Jag har skrivit insändare så länge jag kan minnas och fick tidigt in texter av olika slag i olika tidningar, framför allt DN och lokaltidningen. Det gick faktiskt så långt att lokaltidningen senare anlitade mej som kåsör, pga insändarna och sättet de var skrivna på, och på den vägen är det kan man väl säga. Under några år på 90-talet hade jag en helt egen kolumn i lokaltidningen, där jag fick ”härja fritt”. Så otroligt lyxigt för en skribent.

Ja, jag kallar mej oftast skribent eftersom jag inte har gått någon ”riktig” journalistutbildning. Men har man haft fasta uppdrag under en längre tid på en och samma tidning, så får man faktiskt kalla sej journalist enligt journalistförbundet. Ändå gör jag oftast inte det…

Under tiden på tidningen fick jag även göra reportage och skriva notiser. Jag fick träffa en massa roliga människor och hitta på mina egna jobb. Något av det roligaste var att åka med räddningstjänsten under 24 timmar. Så jag fick alltså hänga med både polisen, ambulansen och brandkåren under ett helt dygn vardera. Vicken grej! Många av kontakterna jag fick då har jag kvar än idag.

Att se sitt arbete i tryck och sitt namn under texten är rätt cool faktiskt. Första gångerna var det magiskt! Numera skriver andra mer om mej i ”pappersmedia”, än jag själv får publicerat… men det händer fortfarande. Fast nu händer det andra grejer, i min roll som bla recensent. Målet är såklart att bli omnämnd som recensent med en del av sin recension på tex en reklambild för det man skrivit om.

Det tog ett par år, men rätt vad det var så såg jag en recension som jag skrivit på Facebook. Det var en föreställning från Scalateatern tror jag. Så häftigt! Äntligen kunde jag faktiskt kalla mej teaterrecensent. Eller oss… det är ju faktiskt oftast Martin och jag som gör recensionerna tillsammans. Han tycker, jag skriver, han korrigerar. Typ så.

Sen har vi setts i olika sammanhang, i rörlig reklam på facebook, på reklampelare på stan och lite annat. Jättekul såklart!

Under hela tiden har jag även recenserat böcker, både här på bloggen och på Du i Fokus. Visst har de författare jag skrivit om uppmärksammat och repostat. Jättekul såklart. Men nu hände det! När jag öppnade ”Plåster för brustna hjärtan” av Heidi Bjørnes, och läste insidestexten och recensionerna om den förra boken, så läste jag min text!!! Jag hade ingen aning och blev så överraskad. Å så stolt!

Teaterrecensenter har vi kallat oss ett tag, nu kan jag även kalla mej bokrecensent på riktigt. Det finns bevis 🙂

Nästa milstolpe vete sjutton vad det kan vara… kanske att någon med stor räckvidd repostar av våra filmer från YouTube och Jikitas på äventyr. Såklart vill vi växta och blir större där. Vi gör något som ingen annan gör när vi bla visar Röda Mattan, premiärer och sk kändisfester från insidan. Så alla kan vara med och se hur det går till. Visst visar många tidningar bilder, men vi har rörlig bild och pratar även med gästerna. Så häng med där om ni gillar att gå på kul grejer 🙂

Jag är glad för minsta lilla framgång och tycker vi nått fram rätt bra med det mesta som vi gör. Å jag är dessutom så osvensk att jag berättar det. Har ni också milstolpar? Berätta vilka de är!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

10 tankar på “Milstolpar som skribent

  1. Men shit va kul! Stort grattis!
    Det måste vara vansinnigt kul att se sina egna ord tryckta. Första gången jag såg mina foto hos någon annan var stort. Mitt foto, förstorat på någon annans vägg i vardagsrummet. Det var häftigt. Sen när jag fick se mina foto i ett magasin ja då höll jag på att trilla baklänges.

    Kämpa på, du kommer nå nästa milstolpe!

  2. Men åh vad jag gillar ditt osvenska sätt att helt strunta i Jante och istället berättar om dina framgångar – heja dig! Och framför allt grattis – jag tycker om att läsa när människor lyckas med något man föresatt sig så fortsätt kämpa och fortsätt att berätta

  3. ja man ska vara väldigt stolt över de milstolpar man uppnår för man måste ju komma någon vart för attt uppnå dem 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *