Mordbrand?

Mordbrand?

Senior var ute och cyklade och ringde hem ”Mamma, huset mitt emot Ica brinner. Lågorna slickar träden” Ok… jösses vad man hinner tänka mycket. 1. Vilket hus är det? Är det någon vi känner? 2. Är någon skadad? 3. Hur mycket överdriver sonen…? 4. Hur illa är det? 5. Stackars familj…

Jag får veta att det tydligen är ett hus som är uthyrt till eventuellt fd missbrukare. Ägaren bor alltså inte där, ingen barnfamilj finns där. Sen går ryktena… kvinnan som hyr där har blivit lämnad av sin kille och därför tänt eld på hela rasket medan kille ligger och sover. Den tredje boende kommer dit och drar ut honom. Ambulansen tar iaf med sej kvinnan, de andra står kvar och ser på. Även ägaren kommer till platsen en stund senare.

Det går fort. Huset är inte så stort och brinner ner till grunden på bara några minuter. Jag funderar… tänk att komma hem och se sitt hem brinna. Tänk att förlora allt. Att se alla minnen gå upp i rök och försvinna. Fy så hemskt. En av mina bekanta var med om just det, han berättade att man blir så blockerad att man inte förstår vad som händer. Från början är man bara tacksam för att familjen lever, sen kommer chocken och sorgen över alla saker som gått förlorade. För mej är tanken så outhärdlig att jag knappt orkar tänka den.
Just nu regnar det ute, ett välkommet regn. Det utbrunna husets grannar har varit oroliga för att elden ska sprida sej. Vinden har varit stark idag och kunnat orsaka fler katastrofer. Men det ser ut som allt annat klarat sej och nu faller ett stilla regn som för att försäkra oss om att inget mer ska hända.

.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *