För sina barn gör man allt, eller hur? Är de sjuka så pysslar man om, är någon elak så säger man ifrån osv. Man gör det som krävs så långt man kan helt enkelt, oavsett hur gamla de blir. Några av er vet ju vilket helvete vi haft här hemma och hur jag faktiskt gav upp till slut och tappade allt hopp. Även här ingår att man måste ta hand om sej och vara i form för att orka.

Det, om något, har min kära bloggvän Geddfish bevisat. Vi har känt varandra länge, ända sedan vi började blogga på Expressen 2006. Vi blev bekanta, läste varandras bloggar och ganska snabbt träffades vi på Öland där vi bägge spenderade somrarna. Expressen stängde ner sina bloggar och vi tog vårt pick och pack och flyttade till blogspot. Gerd var även en av dem som skulle följa med till Gambia, men annat kom emellan…

Nu när hon har berätta på sin egen blogg, vågar jag andas en del om det som händer runt henne. Gerds dotter är svårt sjuk och behöver en ny njure. Efter ett antal undersökningar och många månader med ovisshet är det äntligen klart att Gerd kan donera sin ena njure till sin dotter. Ingreppet sker redan nästa vecka. Hade inte Gerd varit i den form hon är och tagit hand om sej som hon gör, så hade hon inte kunnat hjälpa sin dotter på detta sätt hur mycket hon än hade önskat. Ytterligare en anledning att ta hand om sej alltså!

Det är självklart inget lätt beslut att ge bort ett organ, men när det gäller ens barn så gör man som sagt allt man kan. Att då inte bli godkänd pga övervikt känns i mina ögon lite onödigt. Att bli nekad pga att man inte matchar eller är sjuk är ju en sak, men att bli nekad för att man inte tagit hand om sej eller är i dålig form orsakad av en själv är förmodligen ett slag i ansiktet. Att man sabbat sitt barns chanser på nåt sätt. För det handlar ju om liv! Att rädda livet på sitt barn!

Så nu vill jag att ni alla håller tummar och tår för min vän och hennes dotter. Att de inte drar på sej någon förkylning som sätter stopp för operationen eller att det på annat sätt ska trassla till sej. Dessutom vill jag att ni tar ställning och anmäler er till donationsregistret! För er egen och andras skull. Om du själv skulle vara i behov av ett organ är jag helt säker på att du skulle vara tacksam för alla som anmält sej dit, då borde även du anmäla dej! Nästa gång kan det vara du eller någon du älskar som behöver hjälp, man vet aldrig vad som händer i livet.