Redan när jag vaknade igår kände jag att det inte var någon bra dag och att jag nog borde ligga kvar i sängen. Nog fick jag rätt alltid, men ibland är det bra att saker inte blir som man tänkt…

Planen för dagen var att åka och träna, besikta bilen (besiktningen ligger brevid gymmet), fixa något gott till lunch och gå med hunden innan jag satte mej framför datorn för att jobba lite. Jag gillar måndagar och brukar få ganska mycket gjort då trots att jag säger att det är min lediga dag.

Punkt ett gick alldeles utmärkt, resultatet på gymmet var det bästa någonsin! Så var det dax för besiktning, bilen var på service i oktober – vad kunde gå fel lixom? Allt såg bra ut ända tills de lyfte upp bilen, då såg de lite bekymrade ut. Ena killen kom fram till mej och sa ”Du ska nog planera om hela dagen, jag kommer nämligen att sätta körförbud på bilen direkt”. Va? Jag fattade ingenting. Då visar han mej att den fjäder som går mellan schassi och hjul är helt av. Å den har jag kört runt med. Det kunde ha gått hur illa som helst! Visst har jag fattat vitsen med besiktning innan, men nu blev det lixom extra tydligt.

Jag såg nog ut som en fågelholk, tankarna snurrade runt. Hur länge har jag kört runt med detta? Vad kunde ha hänt? Om den lossnat i hög fart på tex motorvägen, då hade jag ju dött! Har man överlevt en älgkrock, så ska väl en fjäder inte ta livet av en! Men så kunde det alltså i värsta fall blivit. Jag är rätt tacksam för att besiktningskillarna såg detta. Inte alls upprörd över vare sej körförbud eller de 7 tusenlapparna som det kommer att kosta.

Min pappa kom till undsättning och tillsammans tog vi bilen till närmaste verkstand som turligt nog låg bara några meter bort. De kunde dessutom fixa både den trasiga fjädern redan idag och byter ut den på andra sidan också för säkerhets skull. Vi använder bilen väldigt lite efter älgolyckan, så jag behöver den inte förrän på fredag ändå. Å då kan jag ta mej med fötterna dit jag ska om bilen inte är färdig, värre än så är det inte.

Förr såg jag bilbesiktningen mest som något nödvändigt ont, det gör jag inte längre. De har kanske räddat mitt liv och kanske även Martins och Baileys liv också. Vi kunde ju ha suttit i bilen allihop när fjädern bestämde sej för att lossna. Jag vet inte hur många liv en människa kan ha och hur många chanser man kan få, jag har haft väldigt många nu… Min skyddsängel har fullt upp  🙂

Dagen blev alltså inte riktigt som jag tänkt mej och allt blev förskjutet en hel del, men vad gör det?! Bättre att upptäcka att något är fel än att råka ut för en riktigt otäck olycka. Det blev ju både lunch, hundpromenad och jobb – även om det blev lite senare än tänkt.