När man skriver en blogg väljer man vilken nivå man ska ligga på när det gäller det man skriver om. Jag tycker nog att man kan vara ganska personlig, men inte alltför privat. Frågan är var gränsen går…

Jag kan skriva mycket om mej, mina tankar, åsikter, ställningstaganden osv. Men jag skulle aldrig skriva om ”underlivsfrågor”, saker vi bråkat om här hemma, eller uttala mej om vänners barnuppfostran resp ekonomi, eller vad jag retar upp mej på när det gäller mina vänner. Man vet ju aldrig vem som läser… Däremot kan jag uttrycka mej generellt i frågor om pengar, uppfostran osv. Men jag skulle aldrig hänga ut någon! Då blir det för privat.

Men gränsen kan vara lite diffus och svår att se. Jag tycker ju ganska mycket och är inte rädd för att sticka ut näsan. Men för mej handlar bloggen om vad JAG tycker eller hur jag reagerar på det andra tycker. Jag använder bloggen som en slags dagbok och ett verktyg att avreagera mej. På så sätt slipper min familj en hel del av mina utbrott  🙂

Samtidigt är bloggen ett slags bollplank där jag dessutom kan få andras syn på saken. Jag vet att många av mina ”icke-vänner” läser vad jag skriver, men de ger sej väldigt sällan in i debatten. De visar sej nästan aldrig överhuvudtaget… jag vet också att de vänner som läser kan vara säkra på att jag inte skulle hänga ut dem. Däremot kan jag skriva om deras problem i ett allmänt ordalag och på så sätt belysa en särskild fråga. De vet vem jag skriver om, men det gör ingen annan…

Jag fattar inte hur man kan hänga ut hela sitt liv på nätet! Det som skriver sk sexbloggar… hur tänker de? Tänk om en bekant läser… guuud så pinsamt! Nähä, sånt håller jag för mej själv! Hur tänker ni kring det ni själva skriver eller läser? Hur privat eller personlig får/bör man vara? Fattar ungdomar att allt de skriver faktiskt stannar i cyberrymden för alltid?

.