Det här bröllopet verkar inte alls gå vår väg. Vi ville gifta oss på Arlanda men det kostar en förmögenhet. Så vi får tänka om. Vi har till slut hittat en lösning som vi tror kan funka, men det vet vi inte än… Folk svarar inte på mail och allt hänger i luften.

Vi trodde vi hade löst namnfrågan, genom att Martin till slut bestlutade sej för att ta mitt namn. Jag vill heta detsamma som barnen och hans polska (egentligen ryska) efternamn skapar bara problem när det gäller jobbsökandet och en del annat. Alltså skulle det bli enklast om han tog mitt, så han fick ett helt svenskt namn. Problemet är att mitt namn inte är mitt, det är ett namn jag fick när jag gifte mej förra gången. Men eftersom barnen heter det, vill jag också heta det och Martin vill heta som jag. Dubbelnamn är inte akutellt för någon av oss, särskilt inte som det är hans namn som måste bort pga diskrimineringsrisken. Sverige blir knappast enklare för folk med utlänskt namn och utlänsk bakgrund, så namnet är ett hinder som hade varit lätt avhjälpt om han tagit mitt namn. Men nu går inte det, eftersom namnet inte är mitt från början. Dessutom är det ett släktnamn.

Då ska vi alltså byta till ett helt nytt namn bägge två och jag kommer aldrig mer att föknippas namnmässigt med mina barn. Det gör ont i mej! Jag har med stolthet burit namnet i 23 år, 22 av dem som mamma. Det hade inte spelat någon roll vilket namnet varit, jag vill heta samma sak som mina barn men nu verkar jag inte kunna det.

Vi kan alltså inte gifta oss där vi vill och vi får inte heta det vi önskar och som jag dessutom redan heter. Jag får alltså inte ens behålla mitt namn om jag väljer att gifta mej med Martin och vill ha samma namn som honom. Jag måste välja barnen eller Martin… hur gör man det???

Just nu är jag bara så ledsen och all energi har tagit slut. Att planera ett bröllop ska vara roligt, inte kantas av frustration och tårar.