Jag och min lärare Camilla på klassträffen hösten 2012

Riktigt bra lärare är det ont om, det är iaf något som jag upplevt under mina 15 år som mamma till skolbarn och under min egna år i skolan. Igår när jag var ute och gick såg jag praktexemplaret av bra lärare och jag ska försöka förklara vad jag såg…

Jag går förbi en gräsplätt där en manlig lärare försöker lära ett 20-tal 6-7-åringar att spela brännboll. Han har delat in barnen i två lag och förklarar nu hur man slår iväg bollen och att det då ska springas som bara den till nästa kon. Medan han förklarar står de flesta av barnen och puttar på varandra, pratar, fnissar och är allmänt ofokuserade.

Rätt vad det är så tjuter ett av barnen till, då har tydligen kompisen sagt något om den andres mamma. Å så är glåporden igång och läraren får avbryta för att tillrättavisa. Han frågar vad som händer och säger sedan lugnt att detta får lösas när föräldrarna kommer och hämtar på eftermiddagen. Orden de använt har varit så pass grova att han inte ser någon annan lösning. ”Lugnet” återvänder och håller i sej i typ 90 sekunder innan nästa unge ylar högt.

”Hon rev han och då visade han snoppen!” Nu är läraren riktigt pedagogisk och jag har väldigt svårt att inte börja gapskratta. ”Man får INTE rivas och det var väldigt bra att du inte rev henne tillbaka… men du kanske inte borde visa ”den lille” för hela världen heller?” Alla barnen fnittrar och jag tycker riktigt synd om läraren. Här står han ensam med alla dessa barn, deras andra eller kanske tredje skolvecka. Han gör verkligen så gott han kan och är säkerligen en väldigt bra lärare (jag har sett honom tidigare), men de här ungarna lyssnar verkligen inte alls!

Jag går långsamt vidare och nu är tydligen lektionen slut, för barnen samlas ihop på ett led och börjar gå tillbaka till skolan. Jag undrar hur många slag som faktiskt hanns med och om bägge lagen ens hann testa bägge sidorna? Jag har en känsla av att det inte riktigt var så…

Jag måste säga att jag ändå beundrar dagens lärare. Det kan inte vara lätt att ta hand om, uppfostra och dessutom försöka lära ett gäng ofokuserade ungar något. Man ska vara både sträng, snäll, intressant och vårdande. Jag har haft två lärare som klarat allt detta, den ena var min fysiklärare Hasse – den andra var min SO-lärare Camilla. Bägge från Falkbergsskolan i Tullinge, Camilla jobbar fortfarande kvar och är än idag en älskad lärare. Den bästa!

Mina barn har också haft förmånen att ha två såna lärare, den ena var specialpedagogen Tarja och den andra matteläraren Agneta. Bägge på Kunskapsskolan i Botkyrka, ingen av dem jobbar kvar…

Jag har varit noga med att ge bra lärare mesta möjliga uppskattning för det tror jag behövs för att få dem att stanna. Jag hoppas att alla som har en riktigt bra lärare visar dem uppskattning, för de här lärarna är sällsynta och behövs! Nästa gång jag ser den manliga läraren (från Finska skolan) så ska jag nog säga till honom att jag gillar hans stil  🙂