Jag har skrivit lite om vår skokartong förut, men nu är det dax att summera läget för vår lilla kartong och dess väg till en liten 6-årig kille som vi hoppas ska bli glad. Minior fick alltså fylla en skokartong med saker som han tycker att en annan 6-åring kan behöva för att det ska bli en bra jul.

Vi la ner vantar, en mössa, lite godis, små leksaker, en plånbok, lite pysselgrejer och lite annat smått och gott. Vi tejpande igen kartongen och satte på en juletikett där det stod att paketet var till en pojke 6-7 år. I torsdags gick jag iväg med kartongen till Tumba Vårdcentral. Kl 12 skulle det komma en bil och samla upp alla kartonger och OM det kom kartonger! Jag stod där i kanske 10 minuter och under den tiden strömmade det in människor med kartonger. Några hade hela IKEA-kassar fyllda  🙂

Visst kändes det kanske lite futtigt att bara lämna en enda kartong. Men det är iaf mer än ingen och den symboliserar en hel del för oss. Minior har lärt sej att det finns barn som har det svårare än honom, att de kanske inte ens har ett hem och att även om han har/haft jobbigt så är han inte ensam. Det finns fler 6-åringar där ute som behöver lite extra omtanke och det är ganska enkelt att hjälpa. Så även om det bara är en kartong vi bidragit med så kanske vi numera har en 6-åring som förstår och vill hjälpa andra i framtiden.

Det är viktigt att hjälpa till! Det är viktigt att engagera sej! Det finns hur många ändamål som helst, det kan vara miljön, bostadslösa, våld, ensamstående, djur… ja, det finns hur många ställen som helt som behöver folk som engagerar sej. Det är bara välja det som står en närmast hjärtat  🙂

För mej är det ju barnen som är viktigast, förstås! Annars hade vi ju inte haft vår lilla Minior. Barnen måste vi ta hand om, annars rasar vår framtid. Barnen är det viktigaste vi har, vem ska annars ta hand om oss senare?

Det roliga med vår kartong var att det inte slutade med att den hamnade i den där bilen. Jag la nämligen upp en bild på Instagram (följ mej gärna: marlenerinda) och taggade den med #delajulen och i måndags när jag satt i väntrummet hos läkaren så såg jag vår bild i Metro! Jag läser väldigt sällan tidningen men just precis när jag gjorde det, så var bilden med. Kul! Nu hoppas vi bara att kartongen gör en annan 6-åring riktigt glad.

I år har vi alltså bidragit med en kartong full med grejer till en 6-åring, extra pengar till familjen i Gambia och ett litet bidrag till Musikhjälpen. Tror Tomten är ganska nöjd med oss faktiskt… jag är iaf supernöjd och har en skön känsla i hjärtat.