Jösses va vi har skrattat mycket under helgen. för mej är det viktigt att skrattat. Mitt liv har varit ganska besvärligt och under en tid tappade jag nästan skrattet helt. När man inte känner lust att glädjas över något är man nästan död. Man måste skratta!
 
Vännen säger att han aldrig skrattat så mycket som sedan han träffat oss. Det senaste året har han skrattat mer än under hela sitt liv. Vi har oftast väldigt roligt tillsammans och det är jag otroligt tacksam över.
 
Det behöver inte vara en gapskratt över något superroligt. Det kan räcka med ett fniss när man ser något skoj eller läser en rolig överskrift. Men i helgen har de där klockrena komentarerna varit många och vi har verkligen gapskrattat – allihopa! Det är mina lyckligaste stunder. När killarna skrattar så de vrider sej, när Vännen skrattar så han får tårar i ögonen och när jag skrattar så jag får kramp i käken. Då är livet fullständigt! Å hur det än låter på mej, så har vi ganska ofta såna tillfällen i vårt hem.
 
Jag tror att Vännens föräldrar har magknip av allt skrattande. Även de drogs in i vår munterhet. Det är lixom så man överlever i vårt hem. Mellan alla dalar har vi vår skrattorgier och klarar oss tills det kniper nästa gång. Jag hoppas vårt skratt här hemma aldrig dör – den dagen dör nämligen jag…