Så var det äntligen dax att åka till den efterlängtade solen. Vi har knappt ens sett röken av solen under november och december. Så vi såg väldigt mycket fram emot att åka. Äntligen lite semester, även om vi jobbar en del även på resa. Men det höll på att starta lite illa…

I tisdags packade vi klart och stängde väskorna. Det var nämligen dax att fira ett litet mininyår med våra föräldrar innan vi skulle åka iväg. Våra kompisar Helene och Krister ska också med på resan, så de var också med på det lilla firandet. Det blev en enkel middag, inget särskilt komplicerat eftersom vi behövde komma i säng hyfsat för att hinna sova några timmar innan avresa.

Klockan 3 var alla på benen och några minuter senare satt vi i bilen till Arlanda. Allt gick bra, snöstormen som utlovats var fortfarande några timmar bort – men vi vågade inte chansa. När vi nästan var framme fick jag hjärtat i halsgropen. Hade vi passen med oss? Martin hade checkat in oss och lagt dem på bordet hemma, men la vi ner dem igen? Jag hann nästan få panik innan jag hittade dem på sin plats i ryggsäcken. Fy vilket stresspåslag! Men de låg alltså där de skulle och pulsen kunde återgå till det normala igen.

Väl incheckade hittade vi våra medresenärer vid gaten. När vi bokade kastade vi ut på facebook att vem som helst fick följa med. Helene och Krister var snabbt med på noterna, de var ju med även förra året. Men så hörde även Z och K, kompisar från Jämtland, av sej – samt M och PO som vi inte alls känner. Så himla kul. De här fyra sistnämnda ville besöka Egypten, men vågade inte på egen hand – nu fanns chansen.

Trots en kvarts försening, landade vi en halvtimma tidigt. Sånt är ju himla skönt, särskilt som man då vet att man har en halvtimma extra i solen när man kommer fram. Vår vän Amir stod, precis som han lovat, och väntade på oss när vi kom ut från terminalen. Man ser nästan hotellet från flygplatsen, så på bara fem minuter var vi framme på The Grand Palace i Hurghada. Vi lärde känna chefen där för 2 år sedan och han visste att vi var på väg igen.

Vad vi inte visste var att han meddelat sin personal detta, så det blev ett mindre kaos när vi kom. Det var många som kom ihåg oss och som ville hälsa så det blev rätt stökigt. Men kul. Det är ju alltid roligt att vara välkommen. Snart hade vi alla installerat oss på våra rum och satt snart i baren för att installera telefonkorten som vi fått av Amir. Sen satte vi oss i solen allihop och bara njöt!

Sen var det dax att fixa till sej inför nyårsfirandet. Rätt trötta, men va sjutton… så länge man inte stannar upp brukar det inte vara någon fara. Så vi körde på. Precis som förra gången var en helt fantastisk buffé uppdukad. Det är så fint och så mycket mat att man inte vet var man ska börja. Å det blev inte så mycket, jag åt rätt lite faktiskt. Men allt var gott och vi var nöjda.

Efter middagen satte vi oss i baren, tog några drinkar och pratade. M och PO gick och la sej, Z och K tog en promenad. Nu gick det mesta ut på att fördriva tiden och hålla sej vaken fram till 12-slaget. När det blev lite svalt flyttade vi in på vårt rum, men då gick det inte längre. När Helene och Krister gått till sitt rum sov Martin redan 😛

Så vid 22.30 tackade vi för oss och somnade helt. Fast jag vaknade till när det började smälla strax innan 12 och gick ut på balkongen för att titta lite. Typ fem minuter, sen somnade jag snabbt om igen och vaknade inte förrän 8.30 dagen efter. Vi var nog lite trötta.

Idag har det mesta gått ut på att göra ingenting. Så himla skönt sånt är. Nu väntar två veckor i solen. Även om vi måste jobba lite, så har vi ändå värmen och solen. Att flytta kontoret till solen är inte dumt alls. Och det gjorde inget att vi missade lite av nyårsafton, hela kvällen är ju egentligen bara en lång vänta. På vaddå lixom… ett nytt år blir det ju ändå.

Hoppas ni hade en fin nyårskväll. God fortsättning på 2026 🙂

---

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube