Jag har sovit dåligt en längre tid, i flera år faktiskt. Å när jag sover dåligt fungerar ingenting! Jag behöver mina 8-9 timmar och de timmarna ska vara ostörda, utan snarkande hundar/män eller andra ljud. Oftast vaknar jag var eller varannan timme av mej själv och tittar på klockan, men inatt sov jag faktiskt nästan 7 timmar i sträck! Jag är inte pigg, men känner man betydligt bättre än föregående dagar.

Visst kan 8-9 timmar låta väldigt mycket, men tänk då på att jag inte andas under långa stunder. Min sömnapné märker jag egentligen inget av. Jag tycker ju att jag sover gott, men vaknar trött. Hade man inte gjort den där sömnstudien så hade jag inte vetat eller ens misstänkt att jag har problem med sömnen. Men nu vet jag alltså att även om jag tycker att jag sover gott, så gör jag inte det.

När jag är trött fungerar ingenting! Hjärnan känns som kola, ögonen som grus och jag sitter bara och gäspar eller halvligger i soffan och slumrar. Martin har accepterat hur det är och är ok med det, barnen också… det är väl resten av omgivningen som kan ha svårt att förstå¨. ”Du som är så ung kan väl inte vara så trött… vänta bara tills du blir äldre…” Ungefär lika korkat som att ”men du kan ju inte vara allergisk mot den där hästen, den är ju så fin… eller den där hunden, den är ju så liten och söt”. Det folk inte vet särskilt mycket om, har de svårt att förstå. Så enkelt är det, tyvärr.

Den senaste tiden har min trötthet ställt till det så att en hel del saker inte blivit gjorda. Tvätt och sånt måste man ju sköta, så det har jag gjort. Men jag känner mej som en usel matte som inte klipper klorna på hunden så ofta som jag borde, en usel sambo/flickvän som aldrig orkar göra något, en usel husägare som knappt ens orkar dammsuga… osv osv…

Jag vaknar varje morgon och tänker IDAG ska det bli annorlunda, idag är jag pigg. Åsså är jag det i en kvart, innan jag känner att det är jag ju inte alls. Å ju mindre man orkar göra, desto mindre energi får man. Å vad händer då med vikten, det som jag kämpar mest med? Jo, då går man upp i vikt förstås! Sover man inte bra, blir kroppen stressad och av stress går de flesta upp i vikt – surt! Så den här veckan var vägningen inte alls lika rolig som förra veckan. Nu har jobbet kört igång och jag vet knappt vad jag sysslar med. Ja, jag är lite stressad! Men jag tycker inte att jag borde vara det och blir mest irriterad.

Jag vet att folk kan titta snett på såna som mej; jag ser ju frisk ut men gnäller om orkeslöshet. Men du som tycker så borde få låna mina skor en dag eller två och leva mitt liv. Döm aldrig någon förrän du varit i dennes kläder… nästa gång kan det vara just du som behöver förståelse och acceptans. Tänk på det!