Bläddra efter
Etikett: Baileys

Avskydd och efterlängtad

Avskydd och efterlängtad

23 /2 2014

Äntligen är det februari! Egentligen avskyr jag den månaden eftersom det är då mest snö brukar komma och temperaturen sjunker mer än behagligt… Vädret växlar och det mår jag inte bra av. Men det är också sista vintermånden och man märker för var dag hur det blir ljusare. För oss innebär det också att födelsedagarna är över!

Jag avslutar raden av födelsedagar, min var igår, och resultatet är att vikten gått upp, godisbegäret är orimligt och kroppen i sämre skicka än i december. Vi får se imorrn på måndagsvägningen hur illa det är. Men ett par kilo upp blir det alltid, hur mycket jag än försöker att vara duktig. Den här vintern har ändå motionen var helt ok, så tänk hur illa det hade varit annars…

Just nu är det 2 plusgrader och snön vräker ner. Det är tungt att skotta, blött och riktigt obehagligt ute. Inte ens hunden vill gå ut. Jag hade hellre tagit 2 plus och regn, gärna med lite blåst så snön regnat bort och blåsten torkat upp allt slask. Februari… snart är det mars och då börjar rabatterna vakna, fåglarna kvittra och solen värma. 27 dagar dit… Å då får vi veta om Ving återupptar resorna till Gambia igen. Hoppas hoppas! Kanske bloggresan blir av till hösten istället  🙂

24/2 2014

Vid den här tiden på året brukar jag vara riktigt nergången i skorna. Kroppen brukar göra rejält ont, kännas tung och humöret vara i botten. I år är jag trött, men kroppen känns ok. Visst gör den ont, men det gör den ju alltid. Viktökningen är såklart sur, men i år känns det ändå inte oöverstigligt att komma på rätt köl igen. Jag går minst 7000 steg om dagen, ute eller på bandet. Jag tränar 1-3 ggr på Curves i veckan och har gjort sedan i november. Jag är alltså igång mer än jag varit tidigare år.

Nu är det 5 månader sedan bröstförminskningen och det har förstås också betydelse för mitt mående. Ryggen har inte samma påfrestning, jag sover bättre och kan röra mej precis hur jag vill. Jag har inte sprungit på kanske en månad, men vet att jag kan om jag vill. Så de där januarikilona ska nog försvinna relativt snabbt och sen ska jag tillbaka till operationsvikten och sen ta tag i de där sista som jag vill bli av med. 6-7 kg ska totalt bort i nuläget. Inte orimligt alls och det får ta den tid det tar.

Idag är jag jättetrött ändå känner jag att jag mår ganska bra. Det finns hopp – snart är våren här!

Utrökt ur sovrummet…

Utrökt ur sovrummet…

Tar en liten sovmorgon så här på lördagen när det finns möjlighet. Men det tycker tydligen inte hunden att jag ska för han lägger av världens rökare, som både hörs och doftar… inte hallon! Så det är bara att kliva ur den varma sänghalmen och börja dagen. Skithund! Rent ut sagt. Själv ligger han nöjd kvar i stanken.

Jaja, en dusch senare känns det ganska ok ändå att vara på benen. Dagen har en massa skoj att bjuda på, så det är bara att sätta igång. Magasinet ska uppdateras, idag blir det ett smaskigt recept. Jag ska få tummen ur att dammsuga, det är väldigt mycket hög tid. Nu har vi inte längre dammråttor, utan dammflodhästar. Martin får röja köket när han ska fixa lunch, då sitter jag förmodligen och jobbar. Sen är det dax att dra iväg till stan, vi ska nämligen se publikrepet av En man som heter Ove!

Jag vet att många av er undrar varför vi går så mycket på teater och hur vi kan ha råd med det. Publikrepen är något man blir bjuden till av olika anledning och min anledning är att jag tidigare jobbat på teater och nu har som uppgift att skriva om det jag ser. Både i bloggen och, om jag vill, till magasinet. Jag får inte gå på allt, men ganska mycket och det jag vill se men inte får se publikrepet av köper jag ofta i present till familjen. Jag älskar nämligen ffa musikaler och tycker det är en suverän present. Det har varit en himla bra julklapp under åren, som alla uppskattat.

Så i eftermiddag ska vi alltså se Johan Rehborg i rollen som Ove. En monolog på 90 minuter, första publikrepet. Det ska bli väldigt spännande! Jag älskade boken och ser verkligen fram emot att se föreställningen. Imorrn ska jag berätta för er hur det var. Direkt efter teatern åker vi till Junior som ska fira sin 20-årsdag lite i förväg. Han fyller egentligen på onsdag med vill fira med familjen ikväll och sina kompisar nästa lördag (när jag fyller år). Det blir lite gott att äta och samvaro med närmast sörjande  🙂

Å när vi kommer hem därifrån måste vi nog jobba lite till innan sänggående. Kanske medan vi kollar lite på tv. Det blir nog en bra dag, det känns så! Vad ska ni göra idag?

Nu så…

Nu så…

Tredje veckan avklarad och nu börjar bitarna falla på plats. Martin har alltså jobbat tre veckor och jag har försökt få nya rutiner här hemma lika länge. De första två veckorna var inte alls bra, allt kändes bara rörigt och tiden räckte inte till. Men igår började jag känna lugn i kroppen igen, jag får nästan ihop dagarna.

Planen var att göra allt på förmiddagen så att eftermiddagen kan gå åt till jobb. Hundpromenad, träning och handling ska alltså vara gjort innan lunch. Det går sådär… Oftast sätter jag mej inte och jobbar förrän vid 16-tiden, men då får jag å andra sidan en jäkla massa gjort. Just den här veckan har det varit pressvisningar efter lunch, så då har jobbet fått vänta tills jag komit hem. Men det har funkat och allt har blivit gjort. Förra veckan var jag stressad mest hela tiden för att jag inte fick ihop det, den här veckan känns det ganska lugnt. Rutinerna börjar sitta.

Idag lyckades jag både träna och ta en hyfsat lång promenad med Baileys innan lunch. Nu ska jag handla och sen sätta mej och jobba en stund innan Martin kommer hem. Igår lyckades jag tom ha maten klar när han kom hem! Å han svimmade inte av chocken  🙂

Helgen är knökafull. Imorrn ska vi se första publikrepet av En Man Som Heter Ove och sen ska vi fira sonen som fyller år nästa vecka. Å på söndag ska vi på filmpremiär på förmiddagen och matlagningskurs på kvällen. Så ikväll måste jag få ur mej ett gäng texter som vi kan plocka av under helgen. Vi har fått massor med grejer hemskickade som vi ska testa, det är bla fler olika snacks som ska smakas på. Passar ju bra till allt vin som vi fick förra veckan och läsken vi ska få testa nästa vecka. Det är himla kul med allt som vi får prova, men illa för vågen. Så de där 10 000 stegen om dagen är extra viktiga just nu. Missa inte alla nyheter vi tipsar om, det är en hel del bra grejer!

Men nu känns det som det vänt. Jag börjar återigen trivas med tillvaron och livet. Hoppas bara att katastrofer kan hålla sej borta och att vi kan få vila i detta nu. Men det känns inte helt säkert… det behövs mer tid. Vi måste komma längre bort från skiten för att det ska kännas säkert. Jag behöver fler bevis på att allt är lugnt. Så än är jag inte trygg, men jag är en bit på väg.

Nähä, dax att slåss med alla andra som ska fredagshandla…

Måndag igen…

Måndag igen…

Förra veckan sa bara schwosch så var den över. Oj, så mycket som hände och vad mycket jag var med om. Nu är det måndag igen och det är mycket den här veckan också, men mest på kvällstid och till helgen. Måndag innebär också vägning…

Med all lakrits jag åt på Formex och allt annat gott jag blivit bjuden på under veckan, så visste jag att plusset var ett faktum. Jag visste bara inte hur mycket… för steg har det blivit, mång tusen! Bara i onsdags blev det drygt 14 000 och i lördags ännu mer. Men nån träning har inte hunnits med och pga is har hundpromenaderna uteblivit. Resultatet blev 3 hekto upp, jag gissade på MYCKET mer! Men med förra veckan plus är vi nu uppe i nästan ett kilo… på bara två veckor. Trenden måste stoppas!Nu har jag letat fram halkgrejerna till skorna som jag fick för väldigt länge sen. Fult men effektivt!

Martin är inne på sin tredje jobbvecka och trivs med sitt liv. Så han rasar i vikt och tog 1,5 kg den här veckan. Han har kommit in i de nya rutinerna, vilket jag inte har gjort än. Jag tycker det är jättesvårt att hinna med allt som ska göras. Förr delade vi ju på grejerna, nu ska jag göra det mesta själv. Åsså ska jag klämma in jobbet också på nåt sätt. Jag har en plan varenda dag, som faller varenda dag…

Planen är att gå upp ca 8, äta frukost, gå med hunden och träna innan lunch. Behöver vi handla ska det också helst vara fixat innan lunch så hela eftermiddagen kan gå åt till jobb. Idag har jag tränat, gått med hunden, ätit och fixat lite. Klockan är 14,30 och jag har fortfarande inte jobbat nåt, jo jag har kollat mailen och svarat på lite grejer. Jag har ca 200 pressreleaser att skicka… ops!

Men jag tänker som så att det tar lite tid att komma in i nya rutiner och att det får blir lite som det blir. Huvudsaken är att vi mår bra och att ingen blir lidande av att jag inte hinner det jag ska. Hunden är alltså viktigast och sen min träning. Jobbet vete sjutton när jag ska hinna, får väl jobba i skov eller nåt. Kan jag bara få lite ordning nu så ska det nog vara ett minus nästa vecka. Tyngre än så här vill jag inte bli, det trivs jag inte med. Siktet är ju inställt på 58… men jag verkar bara komma längre och längre ifrån just nu.

Jag får helt enkelt ta en dag i taget och göra den så bra jag kan. Motionera det jag hinner och framförallt ha koll på maten. ALLT ska fyllas i VV-appen! VARJE dag! Snart är födelsedagarna förbi och då blir det enklare. Å snart kommer våren! Då lättar allt! Även jag  🙂

Mitt mål är att må så bra som möjligt. Vad är ditt?

Helt slut!

Helt slut!

Martin är inne på sin tredje arbetsdag och jag är helt slut! Dagarna går i 180 och jag hinner inte alls med i svängarna! Har försökt komma ikapp med en massa, men det dyker hela tiden upp nya saker som gör att jag ändå inte hinner nåt.

I onsdags började jag rensa min inkorg i mailen, jag hann till J tror jag. Jag gick med hunden, körde en tvätt, städade köket och lite sånt och sen åkte jag iväg och träffade våra gamla medlemmar på Viktväktarna. Vilket välkomnande! En del av våra medlemmar är kvar och kämpar och har lyckats väldigt bra. Man blir nästan lite mamma-stolt  🙂

Igår fortsatte jag med inkorgen och hann till M. Sen dök den där råttan upp och det blev en massa telefonsamtal för att åtgärda detta. På tisdag kommer Anticimex hit och kollar läget. Så sprang tiden iväg och det var dax att åka till stan på möte. Det var planeringsmöte om Fadimes minnesgala (den ni kan vinna biljetter till HÄR!) och tog ett par timmar av kvällen. Nya roliga kontakter är alltid skoj och några såna blev det allt! Det bestämdes också att Senior ska vara med och jobba på galan. Han ville det  🙂

Å idag var det årets första pressvisning. God frukost och en massa information om tulpaner. En otroligt härlig morgon! Jag träffade Annelie och Stefan på plats, tillsammans fick vi lära oss allt man behöver veta och lite till om tulpaner. Ska skriva ett separat inlägg om det nästa vecka, på tulpanens dag den 15/1. Då får ni lite tips om hur man kan pigga upp buketten.

När jag kom hem gick jag ut med Baileys direkt, han var bra sur när jag drog upp honom kl 7 för morgonkissen. När jag kom hem strax efter 11 var han piggare och väldigt sugen på promenad. Så vi gick en runda, jag gav honom mat och drog iväg för att handla. Martin fyller år imorrn, så jag måste ju köpa tårtgrejer! Vid det här laget var jag helt slut och ögonen var alldeles grusiga av trötthet. Så det fick bli sallad från favoritpizzerian och sen hem och äta lunch snabbt framför tv´n.

Å sen var det bara att sätta sej och jobba. Det ska ju skriva ett par texter till magasinet varje dag, som Martin lägger in när han åker från jobbet. Så inte förrän nu har jag hunnit sätta med mej bloggen och nu är jag så trött att ögonen går i kors. Mailen har jag inte hunnit göra nåt åt alls idag… å i helgen får jag förmodligen ingen tillgång till den datorn… så jag får väl fortsätta på måndag. Det känns som jag aldrig blir färdig med nåt. Men hemmet är ganska ok städat iaf, behöver bara dra ett varv med dammsugaren inför födelsedagen imorrn.

Att träna är bara att glömma just nu, det får helt enkelt inte plats. Jag kör korta stepup-pass i trappen några gånger om dagen istället. 7000 steg är minimum, gärna 10 000. Idag är jag uppe i 9500, bra bra! Men nu är det jag som tar en tupplur! Vid 18 kommer Martin då tänkte jag ha börjat med kvällens middag som blir hemlagad pizza. Kan ni fatta att JAG lagar mat igen! Men nu är det gonatt!

Fy så äckligt!!!

Fy så äckligt!!!

Ska precis öppna dörren och släppa ut pälsbollen i trädgården. Då ser jag den… en GIGANTISK råtta! På min altan!

Nog för att vi haft småmöss i garaget som vi utrotat med fällor under hösten. Men en råtta i den här storleken har jag nog aldrig sett i Sverige förut. Jag skarvar inte om jag säger att den var 20 cm utan svansen inräknad. En riktigt äcklig kloakråtta.

Så vad gör jag då? Drar fram mobilen för att ha bevis såklart! Sen säger jag till Baileys att hoppa upp på stolen brevid dörren så han ska se den. Jag ber honom skälla en gång och det räcker för att råttan ska springa iväg. Sen släpper jag ut hunden som är helt galen, han ser till att råttan springer långt bort.

Å sen letar jag fram försäkringsbeviset på hemförsäkringen, ringer Anticimex som lovar att komma hit på tisdag och kolla läget. Så får vi hoppas att det inte ligger 27 ungar under altan eller i närheten… Jag vill INTE ha råttinvasion och få alla mina saker förstörda. Därför ska jag ta pälsbollen på en promenad och se om några grannar är hemma och be dem ha extra koll. Jag ska skicka ett mail till allihopa också och berätta vad jag sett. Möss är en sak, gigantiska råttor är en helt annan!

Ett helt nytt liv!

Ett helt nytt liv!

Idag är dagen D för Martin! Idag började han äntligen sitt nya jobb  🙂

Efter sju månaders osäkerhet och till slut uppgivenhet fick han äntligen positivt besked och rodde hem sitt första jobb med fast månadslön. Det känns helt fantastiskt! Han har tidigare bara haft provisionslön och under våra sju år tillsammans har vi bägge levt på osäker provisionslön som vissa månader varit nästan noll. Att nu veta att det kommer in samma belopp varje månad är så otroligt skönt! Han får dessutom in mer på sitt jobb än vi fick tillsammans en bra månad. Så nu är vi trygga när det gäller ekonomin, även om jag inte drar in nåt knappt.

Så idag börjar inte bara Martins nya liv, utan även mitt! Jag kommer numera att vara ensam på dagarna, å eftersom han jobbar i Uppsala större delen av tiden så blir dagarna långa. Men det gör ingenting! Äntligen får jag ha datorn på kontoret ifred, även om jag sitter en del i vardagsrummet också. Jag ska försöka komma upp hyfsat på morgnarna, går det så går det… sen kommer dagarna mest att gå ut på att träna, ta hand om Baileys, må bra, gå på pressvisningar och jobba med magasinet och bloggen.

Just idag ska jag rensa mailen i stora datorn, som jag knappt haft tillgång till på de här sju månaderna. Där ligger mycket skit! Jag ska börja skicka pressinfo till en massa ställen om magasinet. Pälsbollen ska få promenad och tassvård. Åsså ska jag faktiskt åka och hälsa på våra gamla medlemmar (och nya) på Viktväktarna i Huddinge i eftermiddag. Sen ska JAG fixa middag! Bara en sån sak!

Det känns så skönt att alla är på ”rätt” plats. Mina män i livet är på sina jobb som de trivs på, just nu är det trasselfritt och harmonin är på väg tillbaka. När jag vaknade i morse hade jag en tass i ansiktet och jag mådde bra! En väldigt skön känsla som jag hoppas ska stanna länge!

Idag önskar jag min älskade sambo ett stort lycka till och hoppas att allt blir precis som han drömt om. Ett helt nytt liv!

I´m back!!!

I´m back!!!

Efter månader av tråkigt och ”mådåligt” börjar jag känna igen mej! När jag vaknade sken solen in genom fönstret och pälsbollen låg med en tass i mitt ansikte. Då kände jag det för första gången på länge: lycka! Kanske inte total, men en liten gnutta fanns där iaf och det kändes så otroligt skönt. Det var länge sen…

Martin har gått ut själv med Baileys i flera månander, jag har bara följt med i ”nödfall”. Men idag sa jag till honom att vänta in mej, för jag ville ut i solen! Å ut kom vi! Vi tog en slinga på ungefär 3 km, solen sken, det var runt nollan men ganska blåsigt. Trots blåsten så var det otroligt skönt! När vi kom hem började Martin med lunchen, medan jag var kvar ute och plockade hundskit på tomten. Det märks att det varit smällare i luften, hunden har bara varit utanför trappen och gjort sitt så snabbt han kunnat. Jag fick ihop en halv plastkasse skit, innan ryggen sa stopp. Då har jag halva tomten kvar…

Jag testade min nya jacka som jag köpte på julrean. Första gången jag har en längre jacka som jag kan knäppa utan problem, i stl M, och utan att känna mej som en falukorv. Det är tom ett spänne på mitten, som syns! Inga E-kupor som stör där inte, jag ser tom mina fötter  🙂

Julen plockades bort igår och idag tog jag tag i dammsugning och torkade golven. Jag har energi igen! Tänk va lite lugn, vila och sol kan göra. Nu kan det bara bli bättre. I´m back!

Pizzadag idag…

Pizzadag idag…

Idag är det tydligen internationella pizzadagen. Inte så konstigt… det är väl det enda många orkar tugga i sej efter all julmat och festmaten igår. Det är tydigen så att när man intagit större mängder alkohol så behöver kroppen fett och då ligger ju pizza nära till hands. Det problemer har dock inte vi… men eftersom det ändå är pizzadagen så har vi iaf tagit med ett pizzarecept i magasinet idag. Det hittar ni här!

Vår nyårsafton blev som vanligt väldigt lugn. För första gången var det bara Martin och jag, annars brukar vi ju alltid ha något av barnen eller mina föräldrar här. Men igår dukade vi bara för två, eller för tre.. Pälsbollen fick sitta med lite också… Han klarade faktiskt kvällen väldigt bra! Förut har han varit vettskrämd på gränsen till panikslagen. Men med radion på, lite lek och genom att kasta ut honom för att kissa så fort det var lite uppehåll mellan smällarna, så funkade det helt ok. Han låg inte tryckt mot väggen och skakade, utan låg i soffan och sov en hel del. När det var som värst vid 12 blev han lite stressad och började flämta och hyperventilera. Men det gick ganska snabbt över. Tack o lov!!!

Vi åt gratinerad hummer till förrätt, fläskfile med kroketter till varmrätt och lite senare glass till efterrätt. Vi drack champagne till maten och är man bara två på en hel flaska så räcker den väldigt länge! Till 12-slaget öppnade vi flaskan jag fick från Dogge på hans boksläpp. Den är dock inte urdrucken, så resten tar vi ikväll. Medan vi åt satt vi i mysbelysning vid vårt matbord i vardagsrummet och pratade, pratade och pratade.  När vi skulle äta efterrätten flyttade vi oss till tv-soffan och slog igång tv´n. Vi hade tänkt kolla på film via SF-anytime, men presentkorten jag fått funkade inte. Så vi körde igång ett Maria Lang-maraton istället.

Kvällen gick faktiskt väldigt fort och snart var klockan 23.45. Baileys hade fixat kvällen utan panik och när tredje världkriget var slut vid 00.30 kunde vi andas ut helt. Vi lyckade tom få honom att bajsa innan vi gick och la oss. Att en bajsande hund kan innebär lycka kan nog vara svårt för de flesta att fatta, men alla som har rädda hundar på nyår vet exakt vad jag menar.

Vår nyårsafton var helt ok. Men enda skillnaden mot alla andra våra kvällar var att vi inte åt framför tv och att vi drack champagne… Vi är ju nästan alltid tillsammans och spenderar nästan alla kvällar på samma sätt som igår. Vi trivs i varandras sällskap och har alltid något att prata om, så det är helt ok. Men det skulle vara trevligt med lite sällskap som omväxling… någon kväll på året. På midsommarafton vet jag att det blir så och det ser jag väldigt mycket fram emot!

God fortsättning på er. Låt 2015 bli ert bästa år någonsin!

Snälla! Jag ber er!!!

Snälla! Jag ber er!!!

Ett inlägg om året i detta ämnen blir det… nu är det dax… det handlar om fyrverkerier. Resten av året agerar jag på andra sätt. Jag har bla skrivit ett antal motioner om ämnet.

Förra året hamnade vi i Expressen, i år har det iaf varit lugnt på mediafronten. Men på smällandet är det inte lugnt, låååångt ifrån! Snälla ni! Jag ber er!!! Skjut era fyrverkerier runt 12-slaget! För både människor och djurens skull.

Som vanligt kör smällandet igång vid lucia. I söndagskväll lät det som nyårsafton utanför oss, det smällde oavbrutet från tidig eftermiddag till efter midnatt. Den stackars pälsbollen vågade knappt gå ut och kissa. Så fort det var minsta avbrott i smällande nästan kastade vi ut honom för en snabb kiss så han inte skulle tvingas kissa inne. Långpromenad var helt uteslutet hela söndagen, de andra dagarna går Martin ut med honom så tidigt han kan. Innan marodörerna vaknar… På nyårsafton får han vanligtvis knipa väldigt väldigt länge.

Förra året höll smällandet på till sista januari. Hur vet jag det? Jo, jag fyller år då och det var sista gången jag hörde en smäll. 6-7 veckor hade vi alltså problem att ta promenader med hunden, pga att folk inte kan respektera varandra och de regler som gäller kring fyrverkerier. Jag kan tycka att det är fint att titta på, men smällandet gillar jag inte. Jag har dessutom sett för många olyckor på nära håll, för att det ska vara njutningsbart fullt ut. Fyrverkeripjäser som stryker över ryggen på en människa som vrålar av smärta är inte vacket, inte ett öppet hål i handen heller. Men några mindre fyrverkerier, över ett öppet område, utan knall – helt ok!

Men det handlar inte bara om smällandet och våra djur. Det handlar för mej främst om alla de små flickor som framförallt jobbar i de fabriker som gör fyrverkerierna. Deras händer passar bäst till att göra pjäserna, eftersom de är små och därför anlitas de mest för jobbet. Men det är farligt och mer än en gång har fabriker flugit i luften och många tusen småtjejer har strukit med. Små flickor som tvingas arbeta pga deras små händer passar för jobbet och som sedan dör eller riskerar att dö pga att rika människor vill ha lite underhållning. Rika människor som också i vissa fall dör eftersom de inte handskas respektfullt med varorna.

Men sen har vi även miljöaspekten. Alla de ton med bly som släpps direkt ut i vår natur. En miljöförstöring som jag inte förstår att Miljöpartiet inte ifrågasätter alls. På Skytteklubben tvingas vi återvinna patroner för att de inte ska bli kvar minsta blypartikel för att riskera vår miljö. Vi tjatar på skyttarna att tvätta händerna noga och inte peta sej i ansiktet när de tagit i patronerna. För deras egen säkerhet och hälsas skull… Småungar pillar med smällare och fyrverkerier utan att någon har en tanke på att de borde tvätta händerna. Å hur mycket skräp ser vi dagen efter. Var är miljötänket???

Jag vill inte verka rabiat eller vråla om förbud. Men ju mer jag tänker på det, desto konstigare blir det att detta faktiskt är tillåtet. Här eldar man upp miljontals med pengar. Djur dör av chocken, får missfall, hamnar i panik och sliter sej. Det är en enorm skaderisk och många personer per år blir blinda och förlorar fingrar eller hela händer. Det är dessutom miljöfarligt. Små barn dör i tillverkningen. Man tjatar om att motverka barnarbete och miljöförstöring och ändå är detta tillåtet. Visst är det konstigt???

Nu vädjar jag till er som ändå ska skjuta iväg fyrverkier att bara göra det timmarna runt 12-slaget. Så att vår pälsboll kan kissa när han behöver under dagen. Slipper ligga och skaka under bordet eller på toaletten större delar av dagen. Så att vi kan få en trevlig kväll, utan att vara oroade för att han ska dö av traumat. Jag ber er helt enkelt att visa hänsyn. Det är faktiskt inte svårare än så.

Husarrest

Husarrest

Kylan har kommit till Stockholm. Ni som bor i Norrland kanske
tycker att det är mesigt med 12-13 minus, men vår kyla är fuktig och enbart obehaglig. Jag tar hellre 25 minus i Jämtlandsfjällen än 10 minus i Stockholm!

När tempen faller under 10 minus får hunden dessutom husarrest. Han får köldkramper och har svårt att vara ute. Höfterna krampar och han kan inte röra sej, då blir det att bära 14 kg hund om man är ute och går. Så han får nöja sej med snabba turer i trädgården just nu, resten av tiden ligger han under en filt i soffan.

Vi trivs också bäst hemma när det är kallt. Jag sitter i soffan och jobbar, tar en tur på löpbandet och myser med nån film eller bok. Magasinet uppdateras minst en gång om dagen, nu har Martin fixat att man kan dela länkar också – så testa det. Behöver ni tips till nyår så finns en massa god mat på våra matsidor. Vad sägs om hasselbackspotatis och pepparbiff?

Men just idag tänkte vi faktiskt åka iväg till Kungens Kurva och Skärholmen och kolla lite på rean. Vi har fått lite julklappspengar och har några grejer som vi behöver, nu ska vi se om det finns några fynd. Sen blir det nog en tur på löpbandet för att få upp värmen igen  🙂

Hur har ni det? Firar ni jul idag med eller planerar ni för nyår? Vi har nog bestämt oss för att ta ett tolvslag i sängen. En massa gott att tugga på, hunden begravd under täcket så han blir trygg och en bra film. Vill nån göra oss sällskap får denne ta med pyjamas och en godispåse.

Ha en fin dag i kylan!

God Jul från oss!

God Jul från oss!

Önskar er en riktigt härlig, lugn och trivsam dag.
Strax blir det frukost hos faster med kusinerna och deras familjer. Senare åker vi till mamma, äter mat tillsammans med våra föräldrar och barnen och öppnar julklappar i lugn och ro. Är nog hemma ganska tidigt och har förmodligen krupit i onepiecen innan 21.
Rapport kommer  🙂

Lyxiga grejer

Lyxiga grejer

Ni vet det redan… jag avskyr hösten. Då är det extra mysigt att få spännande grejer med posten. Just det här piggade upp väldigt mycket!!!

Det var ett paket från Living and Room,de har så himla mycket fina grejer och i senaste katalogen finns många nya favoriter. I paketet låg en jättefin kudde som Baileys la beslag på direkt. Där fanns också en jättefin fruktkorg och frukostskålar. Fiiiiina grejer alltså!

Min favoritvas är från samma ställe och en av min mammas fruktfat som hon alltid har framme. Snart ska jag själv ha en liten myskväll när Annelie kommer och visar nyheterna inför jul. Då ska vi ha lite glögg och julmys. Hojta om du är nyfiken och vill komma förbi och titta. Annars finns grejerna på nätet eller så kommer Annelie eller någon av hennes kollegor gärna hem till er för en visning.

Baileys och jag delar på kudden, plockar frukt ur skålen och väntar på att dagarna ska bli längre igen. Om drygt en månad vänder det… Sen är det snart vår igen!

Kunde inte vänta…

Kunde inte vänta…

Nu får det vara nog med vila och läkning! Idag börjar ett nytt liv och det är inte bara för mej utan även för sonen. Han har första dagen på sitt nya jobb och jag vågade mej äntligen ut och springa! Nu kör vi!!!

Rekommendationen var att vänta 2-3 månader, men jag känner mej så pass återställd och mår så himla bra att jag bara var tvungen att testa lite. Inget långpass. Inte fort. Bara liiiite. Sedan i lördags har jag kört med Leilas magövniningar. Det innebär att jag i princip gjort mellan 50 och 100 situps på olika sätt varje kväll. De har blivit fler vart efter och jag orkar mer för varje dag som går. Jag har förvånansvärt nog inte haft någon träningsvärk, men inbillar mej att jag både ser och känner skillnad.

Det har varit massor med roliga pressvisningar och event och när man springer på stan blir det en himla massa steg. I högklackat blir även det en viss träning och tar man 10 000 steg i klackar så har man nästan gjort ett träningspass. Med detta i ryggen och iom att jag vaknade alldeles för tidigt och kände mej utvilad, tog jag beslutet; jag skulle testa att springa! Jag har en perfekt testslinga som är drygt 2 km på helt plan mark.

Så på med underställ, löparbyxor och gympadojjor. Hunden fick ligga kvar i sängen och sova. I med en banan och ett glas vatten och iväg. Vilken grej! Vilken skillnad! Att bara ha en helt vanlig träningsbehå och ändå inte känna något skump, skav eller ont! Helt otroligt! Det kändes nästan som att flyga fram! De där 2 kilometrarna kändes ju hur bra som helst och jag var knappt anfådd när jag kom hem, bara sååå lycklig!!! Att 8 hekto kan göra så mycket!

Fem veckor efter operationen känns det alltså himla bra, tänk då hur det ska kännas när allt är helt läkt. Jag ser våren framför mej… och en sommar när kroppen blivit smidigare och starkare. Jag har kommit igång bra med maten också den här veckan, även om det direkt på tisdagens sabbades med en champangelunch… men nu är jag på banan igen och riktigt känner hur kroppen piggnar till. Bara en sån sak som att vakna utvilad 6.30… det är lixom inte likt mej…

Så jag uppmanar er en en gång. Har ni en stor byst som är i vägen, tynger ner er, gör ont och hindrar er från att leva det liv ni vill leva. Går ner till max BMI 25 och be sen om remiss för en bröstförminskning. Det är det bästa jag gjort! Jag är en ny människa och har ett helt nytt rörligt, smärtfritt liv. Jag såg mej själv på tv igår, i samma kläder som jag har idag å jag ser så lidande ut. Dit vill jag inte tillbaka – jag mår mycket bättre nu.

Jag är på g igen! Äntligen!
 

AKO med perfekt tajming

AKO med perfekt tajming

I onsdags fick jag himla kul post., ett paket fullt med AKO-kola. Ni vet de där som fanns förr i olika smaker, men som varit försvunna ett tag. Vecka 37 är de tillbaka i butikerna i tre olika smaker; choklad-, grädd- och mintkola. Chokladen är min favorit!

Jag la direkt ut en bild på Instagram och fick många tummar upp och kommentarer om att man saknat dem och undran om när de kommer ut på marknaden. Vecka 37 alltså. En av frågorna var om de är glutenfria och även det har jag svar på: JA de är glutenfria! En god nyhet även där alltså.

Så igår när jag kom hem från sjukhuset laddade jag med mina tre påsar AKO-kola, Salmiakki och Cola Breeze från Goody good stuff och sen stannade jag i soffan resten av kvällen. Godiset kommer att räcka hela helgen tror jag. En stor Cola Zero till det så behöver man lixom inget mer  🙂

Å hur mår jag idag då? Jo tack, jag har väl inte sovit sådär superbra kanske. Men det kan jag ju göra lite då och då de närmaste dagarna. Så länge jag är stilla så känns det nästan ingenting, men när jag går känns varje steg och det är rejält svullet längst sidorna. Men det gör alltså inte alls så ont som jag trodde och det är en stor lättnad. Imorrn ska jag ta bort de översta förbanden och ta en dusch, då får ni se bild, om det går att ta någon som inte avslöjar allt för mycket…

Snart ska Martin hämta hem pälsbollen så jag får sällskap i soffan och i bästa fall får vi hem bägge barnen till lunch eller middag. Vi får väl se, de lever ju sina egna liv.

Glöm inte att tävla om presentkort i Mysshopen! Bara en dag kvar nu och vinstchansen är stoooor!