Telefonen kom! Precis som killen på Tele2 hade sagt, så kom den till posten igår och kunde hämtas från kl 16.00. Så vi fixade klart hemma; packade, klippte gräs och gjorde oss färdiga för att åka tillbaka till Öland. Å klockan 16 åkte vi hemifrån och hämtade upp telefonen på vägen.

Jag packade upp den i bilen, bara för att se att allt var rätt. Men man måste ju ha ett simkort för att telefonen ska funka och det hade jag ju inte, eller…? I de medföljande papprena så stod det något om att simkort medföljde, men det är ju lite svårt att montera pilliga saker när man sitter i en bil så allt sånt fick vänta. Min gamla telefon funkar ju iaf hyfsat så jag använde den på vägen så jag kunde fota och hålla kontakten med söner och andra.

Vi ville dessutom spara alla mina grejer på gamla simkortet och föra över dem till det nya, så vi vågade inte aktivera det nya förrän detta var gjort. Så vi tänkte vänta till dagen efter, som idag. Jag hade även beställt ett fint och väldigt personlig fodral till min nya telefon som jag ville ha innan jag använde den för mycket för att skydda den. Hade jag riktigt tur skulle fodralet redan ligga i brevlådan på Öland.

Nerresan gick bra och vid 22.30 parkerade vi utanför huset. Martin gick direkt bort till brevlådan för att kolla och kom snopet tillbaka och sa att det inte fanns någon brevlåda där. Då har mina föräldrar tagit ner den medan de är hemma i Tullinge. Shit! Vad händer med ett brev som inte kan delas ut pga att brevlådan är borta? Jaja, i bästa fall skulle den inte komma förrän idag, bara att vänta och se. Martin satte upp brevlådan tidigt i morse för att vara på den säkra sidan.

När vi packat ur bilen skulle jag skicka sms till sönerna och pappa och säga att vi var framme och att allt gått bra. Då funkade inte min gamla telefon ”No service” stod det bara. Va f-n..? Hur jag än startade om den så hände det inget. Så jag skrev på facebook istället (vi har som tur är mobilt bredband) och skickade sms från Martins telefon. Martin tömde för säkerhets skull hela telefonen i icloud ifall den skulle krascha helt. Sen fick vi och la oss.

Telefonen funkade inte i morse heller… men nu var den ju tömd iaf och allt sparat. Så vi tog fram det nya simkortet och läste informationen. Man skulle gå in på Tele2´s Mina Sidor eller ringa Kundtjänst för att aktivera kortet. Det var driftstörningar på Tele2´s hemsida och min telefon gick ju inte att ringa ifrån… så jag använde mej återigen av chatten på FB precis som jag gjorde i måndags när jag fick hjälp att köpa telefonen och det funkade klockrent! Jag fick hjälp inom någon minut. Tjejen på kundtjänst förklarade att det gamla simkortet inaktiveras ungefär 5 timmar efter att man hämtat ut den nya telefonen… ja, men tack! Kunde det stå någonstans eller??? Och att det nya då aktiveras automatiskt… ytterligare en himla bra information kan man väl säga. Men det stämde och allt funkade perfekt när kortet satt i den nya telefonen. Så bra!

Nu var det ”bara” att hämta appar och ställa in allt och föra över kontakter mm. Det fick Martin göra, han har ett tålamod utan like. Det har inte jag. Min stegräknare ballade också ur rätt vad det var igår och han trixade lite och hittade snart hur man skulle göra för att få den att funka igen… jag blir galen direkt och kastar den ifrån mej. Vi är lite olika kan man väl säga. Undrar hur han står ut med mej?!

När telefonen hade allt ”nödvändigt” som wordfeud, facebook, instagram och framförallt endomondo kunde vi gå ut på dagens första promenad. Jag klippte sönder kanten lite på mitt gamla fodral så kunde jag ha telefonen hyfsat skyddad i det så länge. Vi tog en ganska långsam promenad, testade mobilens kamera och bara njöt av att vara tillbaka. När vi kom hem igen kollade vi brevlådan och där låg mitt nya fodral! Så himla coolt det blev! Ingen annan har ett likadant! Trots att det är personligt så kostar det bara 159 kr istället för de billigaste fodralen man köper ute som kostar 199. Jag gjorde mitt på Smartphoto i måndags och hade det alltså redan idag. Visst är det läckert?

Så nu är alla grejer där de ska vara. Nu har jag två veckor på mej att testa telefonen och tycker jag inte att den håller måttet kan jag skicka tillbaka den helt utan kostnad. Nu tror jag inte att det är några tveksamheter eftersom jag redan nu känner att den sitter som en smäck i handen och har en helt ok kamera, men det är ju bra att veta alternativen. Det enda blir att ha superkoll på fakturan när den väl kommer eftersom vi gjorde en deal som inte är glasklar (allt står dock i chatten om det blir frågetecken). Så vi får väl se om det är något som behöver snackas om när den väl kommer. Men Tele2´s kundtjänst är väldigt bra, så det ska nog gå smidigt det också om något är fel.

Just nu är jag supernöjd! Jag har en fungerande telefon som ser ut att hålla laddningen och en mycket bättre kamera än förut. Kameran startar dessutom direkt, inte efter en halv minut när fototillfället är borta… det är bra! OCH jag har världens finaste fodral till telefonen, med bilder på de finaste jag har. Och med mitt namn om jag skulle glömma det  🙂

Jag är nöjd! Nu kommer det bli många bilder tagna!

Tre av mina fem pärlor!

Alla med utflyttade barn vet hur svårt det är att samla hela bunten, särskilt om de är många. I mitt fall handlar det om fem ungar och två vuxna, det är inte alls lätt. Fem undrar ni? Ja, först har jag ju mina två som jag klämt fram själv och sen har jag även tre till låns som jag delar med fd särbon i Skåne.

Mina två bor i närheten, de är ganska lätta att få hit även om Seniors arbetsgivare gör sitt bästa för att krångla till allt. Sen har jag Lilla M som bor i Uppsala, Stora M som bor i stan och T som är tillbaka i Skåne. Inte alldeles enkelt va?

Men det finns ett magiskt ord; TACO! Om man säger det lite lagom högt så brukar det ge resultat. Den här gången ett riktigt lyckat sådant faktiskt. Fyra av fem lyckades ta sej hit samtidigt, inte illa alls. Det var just T som inte lyckades ta sej hit, men det är nog ursäktat. För den här gången…

Så i onsdags kunde vi alltså sätta oss till bords alla sex och Baileys var överlycklig. Han gick runt från hand till hand och sög ur det bästa kliet från var och en. Vi åt, pratade, uppdaterade och skrattade. Åsså passade förstås Junior på att retas. Mest med Lilla M som han älskar att slänga käft med, då får han verkligen vara lillebror på riktigt.

Egentligen har jag en unge till, och det är ju Mandisen, juniors flickvän. Hon har varit med så länge i familjen nu att jag ser henne som min också. Men hon var i Turkiet och roades sej utan oss, så henne var det ändå inget synd om även om vi är ett mycket roligare sällskap  🙂

Men visst är det härligt ändå när man kan samlas, även om det bara är för någon timme. De där vuxna barnen ger en något helt annat än de små. De små måste ju lixom vara där… medan de stora kommer frivilligt och då har man väl gjort nåt rätt eftersom de faktiskt kommer? Det kan ju inte bara vara maten som drar väl…?

Varje ålder har sin charm säger man. Men jag tycker fortfarande att stora barn är mycket roligare än små. Visst är de där små små söta och man känner sej behövd, men de stora som kan diskutera, prata drömmar och faktiskt argumentera ger iaf mej mycket mer. Även om de är jobbigare också… Jag är iaf väldigt nöjd med mina, att de kommer hit frivilligt och att de har egna liv som de trivs med.

Jag är lyckligt lottad helt enkelt! Jag har en fin familj och där får det plats väldigt många  🙂

Nu är det verkligen min tid på året!
Solen skiner och jag utnyttjar varenda sekund. De senaste dagarna har vi haft 25 grader varmt här i Tumba och det är inte många minuter jag varit inomhus. Kroppen lever upp och känns mycket bättre! Jag jobbar i trädgården, sitter ute och läser, njuter och har energi som bara den! Det är precis som det satt en solcellspanel uppe på skallen som nu laddar upp hela mej och jag orkar hur mycket som helst!

Nu håller jag på att vänja mej rätt bra med mitt liv som hemmafru, nä just det… lyxsambo var det ju! Igår när klockan närmade sej 15 och jag i vanliga fall borde varit på jobbet, duschade jag hunden i vattenspridaren istället. Det är faktiskt en mycket trevligare syssla än att jobba  🙂

Martin har suttit hemma och jobbat med nåt ett par dagar, så lunchen har vi ätit tillsammans, men mer än så har jag inte sett honom. Han har varit så inne i det han gör så det knappt gått att få kontakt med honom. I såna lägen föredrar jag att han sitter på ett kontor faktiskt… Jag hoppas verkligen att han får ett jobb snart. Vi har börjat fundera över om hans utländska efternamn sätter käppar i hjulet för honom? Han är ju bra på det han gör och får rekommendationer från alla möjliga håll och jobb finns det gott om, men han kommer inte ens på intervjuer… ska han behöva byta namn för att få ett jobb?

För att slippa fundera så mycket så har vi iaf bestämt oss för att åka till Öland några dagar. Senior är inkallad som husvakt medan vi är borta, så få inte för er något nu. Han är bättre än en vakthund ska ni veta! Livsfarlig! Dessutom har vi en granne som har superkoll både på vårt hus och sonen… Så vi känner oss trygga med att vårt hem får vara ifred medan vi är borta. Så det ser ut att bli en midsommar på Öland i år. Det var väl sisådär 18 år sedan sist, när Junior var ganska färsk. Å jag som firade mina första 11-12 midsomrar på ön…

Så idag ska jag väl börja städa lite, kolla vad vi ska ha med oss och förbereda lite. Men Guldfynd ringde igår, så jag ska hämta min ring också och hälsa på en snabbis hos vår arvtagare på Viktväktarna innan hon öppnar idag. Men först ska hunden få en promenix, inte så långt för det är redan ganska varmt.

Just nu mår jag väldigt bra! Hoppas det håller i sej länge!