Tänk vad ett möte mellan två öppna sinnen kan leda till. Min son, då 18 år, satt i skuggan på en solsäng i Gambia. En bit ifrån satt Smile och grabbarna började prata. Detta var 2013 och början på något otroligt häftigt!

Nu har vi känt Smile i 6 år och varit upp till hans by två gånger. Från början skickade vi pengar till honom, för att underlätta hans liv lite grann. Sen fortsatte det med familjen och i slutänden har det blivit hela byn. En stor hjälp för dem, som känns gott i hjärtat för oss. Men det har hela tiden gnagt lite i oss att vi inte kan göra allt vi vill, att det inte är tillräckligt. Allt gjort och gör är till stor hjälp, men det är lixom bara vi och vi har inte så mycket själva. Bara Smiles familj är 10 personer, i byn är det flera hundra… det vi gör hjälper, men räcker inte så långt.

Men nu har allt förändrats! Under vintern har fler hört av sej till mej och frågat hur det kan hjälpa till. Om de kanske också skulle kunna åka till byn… Så när vi var där senast pratade vi med Smile och Buba (vår chaufför) om det skulle kunna gå att göra någon slags tur upp till byn och gör den tillgänglig för fler, utan att göra det till ett jippo för vita turister. En knepig balansgång faktiskt. Smile och Buba ville iaf försöka och nu har första gänget varit där!

I onsdags åkte Celina och hennes mamma de 15 milen till Nema och det blev verkligen succé! Förutom att bilen gick sönder… Celina och jag fick kontakt via instagram (tror jag) och jag kände direkt att de passade för att åka till vår by och skulle klara den strapatsrika resan och samtidigt kunna hantera alla intryck och bemöta alla med den respekt som jag tycker krävs när man besöker någon i sitt hem. Medan jag har roddat lite med Smile så har Celina samlat pengar och det har hon verkligen gjort med bravur!

När de kom till Nema efter 5 timmar istället för de tre som det brukar ta hade de 80 liter olja, 10 stycken 50-kilos säckar med ris och 4 stora säckar med lök med sej. Medan Celina och hennes mamma var i byn var Buba och köpte riset, det fick tas i flera omgångar för att få plats i bilen. Jag är så enormt tacksam och jag tror inte att byn sett så mycket mat på en gång förut. Kvinnorna i byn samlades hos Smiles mamma för att dela på alla grejer, helt fantastiskt!

Å inte nog med det. Byn fick även en ny invånare, geten Svea som dessutom har en bebis i magen. Jag tittar på Celinas bilder (som jag fått ok att låna) och blir så otroligt glad och varm i hjärtat. Nu har byn hjälp av fler än bara vår lilla familj och kan äta sej mätta ett långt tag framöver. Vi fortsätter att hjälpa Smile ekonomisk med det vi kan och besöker byn kanske var tredje-femte år i framtiden. I bästa fall kommer Celina och hennes mamma tillbaka och kanske kan vi få kontakt med fler som vill åka den långa vägen för att göra lite gott.

Många förstår nog inte vad den här hjälpen betyder. Men om jag säger att man i byn kämpar för att kunna äta ett mål mat om dagen, så kanske ni förstår. Att man nu kan äta sej mätt en ganska lång tid framöver och på så sätt bygga upp sin hälsa lite innan regnsäsongen drar in över landet. Under regnsäsongen blir många sjuka och när kroppen är svag är det svårt att återhämta sej. Med vår och Celinas hjälp har de större chans att stå emot sjukdomar och återhämta sej snabbare. Vi räddar faktiskt liv med det lilla vi gör.

Å när man är friskare är det lättare att söka jobb och även större chans att få ett. Så det är ju inte så att bara för att vi kommer dit med mat lutar de sej lugnt tillbaka och väntar på nästa lass. Det här är hårt arbetande människor. Smiles familj har en odling med kasawa som man kämpar för att hålla liv i och han själv åker ner till turistområdet för att sälja både kasawan och annat. Med vår hjälp orkar de lite till bara.

Jag ser på bilderna och är både glad och tacksam. Å jag längtar tillbaka så det gör ont. Det kommer att dröja innan vi kommer tillbaka, men kontakten är tät. Tänk ändå vad ett möte mellan två unga killar kan leda till… ganska coolt faktiskt 🙂

Har ni tröttnat eller vill ni veta mer om Gambia? Ni som åker första gången har en massa tips HÄR.  Jag får frågor om vad man absolut inte får missa när man är där. Här är några av mina bästa tips!

När man ska tipsa om saker att göra i ett land som många känner väl och älskar får man tänka till lite. Ni måste tänka på att detta är MINA tips, andra har förstås andra tips och sina favoriter. Mina tips grundar sej på att jag tycker att man ska lära känna platsen eller landet man besöker, för att förstå varför saker är som de är.

När det gäller Gambia så måste man komma ihåg att det är ett väldigt litet land som ligger i ett annat ganska litet land och att det är väldigt fattigt. Med det sagt vill jag först och främst tipsa om att besöka byn Juffure. Byn där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. Han var bara en ung pojke när detta hände i mitten av 1700-talet, men byn finns kvar och bevarar hans minne. Här finns bla ett litet museum och modellen av ett skepp där man illustrerar hur slavarna låg under färden till Amerika och övriga världen.

Man tar sej enklast till byn med båt och då kan man även besöka ön dit slavarna togs innan de skeppades vidare. När jag bodde i Gambia hette ön Fort St James, nu heter den tydligen Kunta Kinte Island. Här finns resterna av ett fort kvar och delar av kanoner. Detta SKA ses tycker jag – det är viktig del av Gambia historia som inte får glömmas bort.

Jag vet att Ving har med detta i sitt utflyktsprogram, men man kan förstås åka med andra arrangörer också. Men åker man med barn eller är extra intresserad av historia så rekommenderar jag Ving, då guiderna brukar vara bra pålästa och kan berätta mycket om både byn, Kunta Kinte, Slavhandeln och ön.

Mitt andra tips är att åka till den fantastiska huvudstaden Banjul. Det är kaotiskt, ett myller av folk och härlig atmosfär. Här finns det mesta som går att köpa och alla vill att man ska handla hos ju dem. Enklast är att åka hit med taxi och be chauffören följa med runt. På så sätt slipper man de mest ihärdiga försäljarna och kan få hjälp att pruta. Något de flesta missar är att gå igenom staden och ut på stranden som vetter mot Gambiafloden. Härifrån ser ni hamnen, bostäder och en del av floden och flodlivet. Chauffören kommer kanske titta lite konstigt på er när ni säger att ni vill gå dit, men strunta i det och insistera. Här är det verkliga stadslivet som inte syns och som i många fall kan vara väldigt intressant och ge ytterligare en sida av landet.

Mitt stående tips är förstås att lämna hotellet! Oavsett om ni väljer att gå ut på stranden eller gatan för er promenad, så gör det med öppet sinne och kamera! Folk kommer att hälsa på er och en del kommer att följa er en bit på vägen och prata lite. Så är det! Det är bara att acceptera. Vill man gå ifred så säger man bara vänligt men bestämt att man är på promenad och vill göra det på egen hand. De flesta accepterar detta direkt.

Min favoritpromenad är på stranden, förstås, höll jag på att säga. Stranden är huuuuur lång som helst och långgrund. Vid ebb kan man hitta vackra snäckor i alla former och i alla färger. Gillar man att promenera och leta snäckor har man kommit helt rätt. Vi brukar bara gå och gå, inte bestämma något. Man stannar till och tar något att dricka på någon strandbar och går man för långt går man bara upp till vägen och tar en taxi tillbaka. Var gärna på stranden när solen börjar gå ner. Det blir magiska solnedgångsbilder som inte behöver redigeras alls. Så glöm inte kameran! Gillar man motljusbilder har man kommit helt rätt!

Ett sista måste är att hälsa på hemma hos någon. Gärna på landsbygden, men det är ju lite knepigt att ta sej ut i landet på egen hand. De flesta är väldigt stolta över sina hem och tar gärna emot besök. Fråga någon på hotellet eller taxichauffören. Köp med en säck ris och en fotboll som tack för gästfriheten.

Självklart finns det mycket mer att se och göra. Frågar ni i turistområdet kommer de flesta att säga att ni måste besöka George, som är en krokodil som har olika ålder beroende på vem man frågar. Det finns en krokodilpool i Bakau som de flesta åker till, en kul grej. Det finns även en ap-park där aporna äter direkt ur handen och är ett kul ställe för både barn och vuxna. Ett besöka på Brikamas Hantverksmarknad och Serrekundas kaotiska marknad är också kul. Åker man lite söderut finns Snakefarm och Paradisebeach, ormarna är intressanta och värda ett besök – men jag tycker inte att den stranden är bättre än någon annan.

Det viktigaste är att prata med folk, följa med i den dagliga lunken, känna av atmosfären. Vad man gör spelar mindre roll… Det mesta faller lixom på plats när man kommer dit. Det behövs ingen planering, det löser sej… men Juffure och Banjul tycker jag att man ska besöka, det är mina hetaste tips. Just det! En sak till! Ta gärna en dag på Gambiafloden för fiske eller bara avkoppling, det är så härligt!

Vill ni se bilder finns det massor på min instagram @marlenerinda Ni som varit i Gambia har säkert en mängd andra tips. Eller håller ni med mej?

Mycket av det som hittills skrivits och visats om Gambia i media har inte varit varken rättvist eller ens sanningen. Jag har själv försökt att sälja in texter till olika tidningar men ingen har nappat. Därför blev jag extra glad när min journalistkollega och vän Jenny hörde av sej och ville intervjua mej om mina tips när det gäller det lilla Afrikanska landet. Självklart ställer jag upp på det!

Så i fredags hade vi ett långt samtal om hur Gambia är, mina ”måsten” och tips. Jag har inget emot att ställa upp som intervjuoffer, men när det handlar om något man verkligen älskar och vet att det finns många kritiker där ute – då blir det lite läskigt. Jag är med i flera facebook-grupper med andra Gambiaälskare och de är ju förstås extra intresserade av det som sägs. Skulle jag säga ”fel” skulle jag definitivt få höra det. Men jag bestämde mej för att tala direkt från hjärtat, det fick lixom bära eller brista. Å det blev sååå bra!

Jenny lyssnade verkligen och skrev texten med stor respekt och ödmjukhet. Jag fick läsa igenom och peta i den innan publicering, OM jag petade! Stackars Jenny. Jag fick även välja bilder från min egna väldigt stora bildbank och resultatet blev så bra! Ni kan läsa hela artikeln HÄR. När vi var färdiga var Jenny mer än sugen på att besöka landet hon precis skrivit om. Självklart erbjöd jag dem att följa med oss nästa gång vi ska åka.

Jag delade länken till artikeln i de olika Gambia-grupperna och väntade spänt in reaktionerna. ALLA var positiva! En kommentar som jag särskilt lägger på minnet är en av administratörerna som skrev att hon i princip aldrig delat något som tidigare skrivits om Gambia för att det alltid är vinklat, men detta delade hon med glädje. Många sa att det är första gången något skrivs som verkligen stämmer och även speglar deras bild av landet de älskar.

Jag är så glad att få sprida allt positivt som finns att säga om Gambia. Nu kommer det dröja några år innan vi återvänder, men självklart kommer vi tillbaka! Vi måste ju se hur allt går för Smile och Buba och deras familjer och Nathalie och Linda mfl. Det finns lixom inget alternativ – klart vi kommer tillbaka! Det är ju hemma 🙂

Sista dagen. Två veckor är alldeles för kort att vara här, det går alldeles för fort! De sista 2-3 dagarna har bara sagt swosch!

Sedan vi var i byn i måndags har vi inte gjort särskilt mycket, ändå har tiden gått supersnabbt! Våra dagar är rätt inrutade med sol på näsan på förmiddagen och långa promenader på eftermiddagen. Bägge är prioriterade då vi bägge mår bra av både sol och motion och vill ha mycket av bägge.

I onsdags började jag inse att det inte var långt kvar till hemresa. Jag insåg också att Martin skulle fylla år, hade lixom inte hunnit fundera så mycket på något av det. Så på morgonen när jag gick ut för att kolla soluppgången passade jag på att prata med hotellchefen om ett litet firande för maken. Han var helt med på noterna, men att det skulle bli så stort hade jag ingen aning om…

Igår när jag vaknade slog ångesten klorna i mej. Jag vill inte åka hem! Jag har ju inte hunnit allt! Jag skulle ju besöka svenska tandläkaren, kolla in en jordnötsfarm, fota aporna på förra hotellet och en massa annat. Var tog tiden vägen?

Sista dagen var som de andra med den skillnaden att Martin fyllde år. När vi kom tillbaka efter en stund i solen hade vår städerska gått bananaz i vårt rum. Hela sängen var översållad med blommor! Å när vi kom till middagen hade personalen där dukat fint och bakat tårta. De sjöng till och med!

Å sen kom Smile för att säga hejdå. Han var bara den första i raden av avsked. Idag var det Bubas tur och sedan Nathalie som kör oss till flyget. Vi har lovat att komma tillbaka om fem år, senast!

Så nu är det hemfärd. Kl 16.30 (17.30 svensk tid) lyfter planet och landar på kalla Arlanda kl 1 inatt. Vi är väl hemma i Tumba igen vid 4 på morgonen… vid lunch har vi nog återförenats med pälsbollen. Vore det inte för honom skulle vi kunna stanna längre, iaf jag…

Resan är slut för den här gången, men det finns mycket mer att berätta. Det kommer mera 🙂

Äntligen har vi kommit till det stadiet när flipflopsen skaver mellan tårna, solen är i lite fel vinkel och det är sand överallt. Ni vet som i den där reklamen på tv. Äntligen har vi bara en massa i-landsproblem som stör vår vardag.

Nu har vi varit här i Gambia en vecka, det är alltså halvtid och en vecka kvar. Vi har kommit ner i den afrikanska lunken och har vårt vanliga system när det gäller att spendera våra dagar. Vi sover till 7.30 ungefär, käkar frukost och ligger vid poolen på förmiddagen. Efter lunch kan det bli en tupplur innan vi tar dagens långpromenad på stranden. Vi går en eller två timmar och leker med kameran på vägen. Ofta tar fiskarna upp näten vid den tiden och jag kan få lite roliga bilder när de tar in sin fångst.

Ni kanske vill veta mer om vårt hotell? Vi bor på Sunset Beach Hotell som ligger i Bakotu, en liten bit ifrån det hotell som vi bott på förut. Sunset Beach har bara all inklusive, vilket en del har åsikter om. Att man inte stödjer det lokala utbudet mm. För oss passar det eftersom vi är rätt bekväma av oss, och man är ju inte tvungen att spendera hela sin tid på hotellet bara för att man har all inklusive. Vi stödjer dessutom lokalbefolkningen på en massa andra sätt.

När man kommer in i receptionen har man hela hotellområdet framför sej. På vänster sida är det lägenheter i en eller två våningar och på höger sida är det längor med bungalows. Det är fem ”gator”, vi bor på Mango Lane och har utsikt över poolområdet. Det är inte idealt med tanke på ljudet från poolen på dagarna och underhållningen på kvällarna, men när vi frågade om byte sa de att vi fått bästa rummet och att hotellet ska vara tyst kl 22. Och det är det också. Hur mycket det än låter så är det knäpptyst kl 22, det tycker jag är helt ok.

Vi har alltså poolen utanför fönstret och på andra sidan poolen ligger restaurangen där vi äter frukost, lunch och middag. Här bjuds även på eftermiddagsfika med glass eller något annat gott. Även om det är all inklusive så är det inget överflöd. Till frukost finns det mest nödvändiga, gröt, pannkaka, ägg i olika former, frukt, bröd och pålägg. Te, kaffe och två olika juicer bjuds det också på. Jag äter ungefär som hemma, ett kokt ägg, frukt och te – med tillägget ett par små pannkakor och ost på mackan. Men detta brukar ändras andra veckan, då ryker nog osten och pannkakorna. Till lunch och middag brukar det finnas 4-5 olika rätter att välja på, samt ett hyfsat stort salladsbord. Den som är van vid dignande bufféer blir kanske lite besviken, vi tycker att det är helt perfekt!

Om man går till höger om poolen så kommer man till stranden, vi brukar ligga vid nergången till stranden men fortfarande på poolområdet. Där skuggar inga palmer eller annat och det finns dessutom ett eluttag för att ladda mobilen. Jag kan riktigt höra er sucka ”måste hon hålla på med mobilen, det är ju semester” men nu är jag sån och batteriet i mobilen är skitdåligt – då är det ju himla bra med ett eluttag. Å hade jag ingen laddad mobil skulle ni inte få se några bilder 🙂

Hotellet är inte så stort men här finns ett litet supermarket, en liten shop med souvenirer och ett växlingsställe. Tydligen är det ett hyfsat bra hotell, de senaste dagarna har nämligen parlamentet haft kongress här. Massor med uppklädda höjdare har svassat runt här och jag blev förstås nyfiken och var tvungen att fråga, sån är jag!

Våra promenader på stranden skulle kunna bli hur långa som helst. Går man åt höger tar det stopp efter kanske 45 minuter, där är det lite stenar i vägen som är svåra att passera vid högvatten. Går man däremot åt vänster kan man nog gå till Senegal. Det tar väl kanske en timme att komma till nästa större turistområde som är Kololi, men vi har gått ett par timmar till, hel vägen till Brufut där vår vän Linda bor. När man går så spelar det ingen roll hur varmt det är på termometern, Atlanten svalkar så det blir behagligt oavsett vad tempen visar. Stranden bjuder på mängder med snäckor, damer som erbjuder frukt och dryck, killar som vill erbjuda guidning eller bara prata och barn som ropar tobab (vit) efter en. Jag älskar våra strandpromenader!

Vi trivs jättebra på vårt hotell. Personalen är otroligt hjälpsam, rummen är alldeles lagom, maten är god och trädgården är jättefin! Vi kan absolut rekommendera Sunset Beach Hotell om ni funderar över någonstans att bo. Vill ni bo lite enklare och utan all inklusive rekommenderar vi Bakotu Hotel som vi bott på innan.

Fler bilder från omgivningen, människor och natur finns på instagram @marlenerinda

Vi bor gärna enkelt, så länge det är rent och trevlig personal. Men visst kan det väl vara härligt att få något alldeles extra? I alla fall en gång i livet… idag kollade vi in ett sprillans nytt hotell som skulle vara rätt coolt att bo på faktiskt.

Här i Gambia finns en mängd olika varianter på hotell. Allt från små guest house till större anläggningar med det mesta, men ett hotell för enbart vuxna med extra allt har vad jag vet inte funnits förut. Men ska man bygga ett sånt ställe här, så krävs fingertoppskänsla – det måste bli rätt. Gambia är så speciellt att man inte kan klämma in precis vad som helst, det måste passa in.

Häromdagen fick vi chansen att bli rundvisade på sprillans nya Tamala Beach av Vingresors representant som just nu jobbar febrilt med att få allt färdigt. Hotellet öppnade för bara två veckor sedan och har tagit emot sina allra första gäster. Mellan våra hotell är det max 500 meter, så det var bara att sparka av sej flipflopsen och knata iväg längst stranden. Vi möttes av ett området med full aktivitet, det jobbas precis överallt för att fixa alla detaljer. En vakt på området hjälpte oss att träffa Elsebeth (tror jag den supertrevliga kvinnan hette) som visade oss runt området, ett par olika rum och berättade om hela byggnadsprocessen.

Vilket ställe! Allt är väldigt avskalat, inte en massa smågrejer eller krimskrams. Designen är enkel, mycket betong och inhemsk inredning. Det som är speciellt med hotellet är rummen med direktaccess till egen pool. Så coolt! Hela området andas lugn och lyx, ändå är inte priset superhögt. Hotellet är för vuxna och solsängarna är för två. Hit är det meningen att par ska komma för att ha en riktigt härlig semester.

Alla rum är likadana, det finns inga sviter eller enkelrum. Man bygger för fullt på en SPA-del och ett gym. På stranden finns hängmattor och saccosäckar, supermysigt! Men som sagt, hotellet är helt nytt så det är mycket som inte är helt färdigt – som en del rum och delar av trädgården. Men inom någon månad ska allt stå färdigt och då har man allt!

Jag är ingen särskilt lyxig människa, men på Sunprime Tamala Beach kan jag absolut tänka mej att bo. Just för att det var så otroligt lugnt och personalen var verkligen supertrevlig. Så nästa gång vi åker hit kanske vi hamnar där, det skulle vara heeeelt ok!

Äntligen är vi framme i landet som stal mitt hjärta för 28 år sedan. Gambia – the smiling coast of Africa.

Jag vet inte hur många resor till blivit, men de flesta har alltid varit mer eller mindre försenade. Igår landade vi nästa på minuten enligt tidtabell, kors i taket!

Allt gick väldigt smidigt trots vårt ganska stora och tunga bagage. Det såg ut som vi skulle flytta när vi tog oss fram med alla stora väskor. Det var så skönt att lämna ifrån sej allt i incheckningen på Arlanda, men sen skulle vi ju ta dem från flygplatsen i Gambia…

Bagageutlämningen på Yundum Airport är något alldeles extra. Ankomsthallen är ganska liten och igår kom fyra plan samtidigt. Som tjejen i incheckningen sa ”alla som reser till Gambia har övervikt” och så är det! Man vill ju bidra med det man kan till ett fattigt land. Förra gången vi var här var alla bagagevagnar utom en trasiga, med en enda vagn skulle man alltså lasta av ett helt flygplan. Den här gången var nog vagnarna hela, men det tog ändå en drygt timme innan vi samlat ihop alla väskor. Å då ska man gå igenom ytterligare en säkerhetskontroll och röntga allt bagage igen!

Vår vän Nathalie väntade på oss och körde oss till Sunset Beach Hotel. Så himla skönt att köra direkt och komma före de andra gästerna från flyget som tog transfern som vi brukat göra. Vi kommer alltid ta skjuts (alt taxi) i fortsättningen!

När vi installerat oss körde Nathalie oss till hotellet hon jobbade på förr för att fixa kontantkort till telefonen. Vi har alltid en extra telefon med oss som vi har som hotspot, det funkar jättebra!

Sen åkte Nathalie hem till sitt och vi tog en lång och skön promenad på stranden. Vår strand! Det är bland det bästa jag vet att gå barfota på stranden, leta snäckor och lyssna på vågorna. Så avkopplande. Nästan meditativt.

Sen var det dax att fixa till sej och äta middag. De senaste tre åren har vi tagit all inklusive eftersom det är så himla smidigt och man slipper fundera på vart man ska äta varje kväll. Oftast är det bra mat, bra kvalitet och ett bra utbud – så var det här också. Sen dök vi i säng! Så trötta!

Men först tog jag självklart semesterns första bilder av solnedgången. Samma hav som började förra året, men ett annat land och en annan strand.

Häng med på instagram @marlenerinda

Äntligen ökar turisterna i Gambia igen! Efter Ebola (inte i Gambia) och byte av president har turismen i Gambia minskat, men nu är allt lugnt och stabilt och nu ökar turistmängden igen. Så pass att man satt in större flyg!

Turismen betyder allt för ett så litet land som Gambia. Det är i vissa fall helt avgörande för att familjer ska överleva. Fler turister betyder att många åker för första gången. Då finns det några grejer som kan vara bra att veta. Jag hoppas kunna ge lite tips och råd inför din första resan till Gambia, jag har varit där massor med gånger och tom bott där.

För det första så är det ett alldeles underbart land, GRATTIS till att ha bokat en resa till ett av världens minsta länder. Dock kommer du att få en mängd fördomar kastade mot dej när du berättar för andra att du ska åka till lilla Gambia. Särskilt om du är kvinna och singel. Du kommer förmodligen att få menande leenden och frågor om du ska åka dit för att skaffa dej en man. Det är en av alla fördomar som finns om Gambia, att alla ensamma vita kvinnor skulle åka dit för att hitta en svart man. Så är det inte! Den som påstår det har med största sannolikhet aldrig vart där.

Du kommer också att få höra att det är farligt. Varför vet man däremot inte, bara att det ”väl är så i Afrika”. Ytterligare en fördom utan grund, Gambia är INTE farligt. Jag känner mej säkrare där än i Stockholm, oavsett om det är dag eller natt.

Då är vi igenom de tråkiga fördomarna och kan åka iväg. Åker man första gången är det enklast och oftast även billigast att åka med Ving. Jag rekommenderar att lägga till för transfer och att gå på välkomstmötet. Gambia är annorlunda, så är det, och det är bra att få all information man kan faktiskt. Under transfern får man ett kuvert med karta och andra bra-å-ha-grejer. Håll i väskorna hårt när du kommer ut ur flygterminalen, annars har du 10 pers som ska hjälpa dej. Detta är första gången du får öva på att säga nej, vänligt men bestämt. På välkomstmötet får man veta allt om Vings utflykter, det kan man ju kolla upp redan hemma – men där brukar även vara någon från Gambiagruppen och man får hjälp att fixa kontantkort till telefonen om man behöver det.

Det kan vara bra att veta att internet är rätt uselt i hela landet. Vi har alltid med oss en gammal mobil som vi köper ett kontaktkort till och laddar med massor med datamängd så vi kan ha den som hotspot hela resan. På så sätt kan man ha kontakt med dem där hemma, kolla internet osv. När det gäller pengar är det enklast att ha med svenska pengar och växla i någon växlingsbutik brevid hotellet. Behöver du ge dricks innan du växlat, så funkar en svensk 20-lapp helt ok.

När jag kom till Gambia första gången på 80-talet var det huvudsakliga turiststråket i Bakau. För kanske tio år sedan hade turismen flyttat till Fajara/Kotu och nu är det närmare Kololi. Det kan vara bra att veta när man ska välja hotell. Det händer inte mycket alls längre i Bakau, är hyfsat lugnt i Kotu och party i Kololi. Enkelt sagt alltså.

Kom alltid ihåg att Gambia är beroende av turister! Turistsäsongen är mellan oktober och april ungefär och under den tiden ska man tjäna ihop inkomst till resten av året. Kom alltid ihåg det! Du som turist är nämligen superintressant! Du ÄR inkomst!

Direkt när du kommer utanför hotellet så kommer det att komma fram människor till dej. Främst män i olika åldrar som vill vara din guide. De är alltid glada och pratsugna. De vill hälsa genom att ta dej i handen, höra vad du heter och vad du kommer ifrån. De vill skapa kontakt, för att (oftast) tjäna pengar – men de vill inget ont och är inte farliga. Bara lite lätt påträngande kan man tycka. Särskilt när det händer 25 gånger om dagen… MEN det är faktiskt bara att vänligt men bestämt säga Hej tillbaka, Nej Tack och att man gärna vill gå ifred. Enklast är att säga att man varit i Gambia förr och redan har en kontakt. Alla känner Limbo och Hasse, använd deras namn och använd dem sedan gärna som guider om ni behöver. De är våra vänner och pålitliga killar, men det finns många många fler.

Jag går ofta ensam och får vara ifred, alla känner mej. Men ett knep jag kan använda mej av är att gå en bit ut i vattnet om jag vill gå på stranden, där får jag oftast vara helt ensam. Eller ha hörlurar, men de kan vara avstängda – det syns ju inte  🙂

Det kan vara påfrestande att alltid vara påpassad och att alltid ha någon som vill prata med en, och det är då du måste komma ihåg att du är deras levebröd. Säg nej, vänligt och bestämt. Igen och igen. Efter några dagar upphör detta, det går snabbare om de vet och ser att du har en gambisk kontakt och vänner i landet.

Våga lämna hotellet! Om du tillbringar hela semestern inne på hotellet har du inte varit i Gambia och du har missat precis hela upplevelsen. Visst finns det roliga och exotiska apor inne på hotellet, men det är utanför du har det genuina livet. Gambia är platt och lätt att ta sej fram med fötterna. Det tar kanske 45 minuter att gå från Kotu till Bakau och ungefär lika länge mellan Kotu och Kololi. Du kan gå längst stranden till Kololi, det kan du inte till Bakau – gamla presidentens hus och en massa sten ligger i vägen.

Alla de här killarna som vill prata med dej kan hjälpa dej med taxi för en dag för att besöka tex Banjul, Bakau och krokodilerna. Det finns även registrerade guider som är speciellt utbildade för detta, jag har inte testat dem så jag vet egentligen inte hur de är. Det finns folk överallt som känner någon som känner någon, alla kan hjälpa dej med precis vad du vill. När det gäller taxi så är det bara de gröna som får åka ner till hotellen, det kan vara bra att veta.

Självklart ska du se dej runt och göra en och annan utflykt! Vi tar gärna båten till Juffureh där Kunta Kinte föddes och togs till fånga. På vägen dit eller därifrån kan man även besöka Kuna Kinte Island, som förr hette St James, dit slavarna fördes innan de skeppades till övriga världen. Det är en intressant utflykt och en viktig historia som måste bevaras. Det blir en heldag och brukar vara något att minnas för resten av livet. Vi tar gärna en dag på floden när vi bara tar det lugnt, fiskar och solar. Gambiafloden har gott om fisk, så alla brukar få napp. Har man tid är det en upplevelse att åka båt hela vägen upp till Georgetown och ligga kvar där någon natt. Har man tur kan man se flodhästar och delfiner på vägen.

Många frågar om SOS Barnbyar och om man kan besöka dem. Man är inte lika pigg på besök i barnbyarna längre och de får väldigt många gåvor – så försök att besöka en familj eller by utanför turistområdet istället. Du kommer garanterat att få kontakt med någon ur personalen på hotellet eller taxichaufför som förmodligen har sin familj på landsbygden. Be att få se hur de bor och lever, det brukar vara ett välkommet inslag. Köp med en säck ris eller en dunk olja på vägen som tack. Eller varför inte myggnät, de kostar runt 80 kr och räddar liv. Allt är faktiskt välkommet; fotbollar, ballonger, reflexer, tandborstar, små leksaker utan batteri, kläder, smink, nagellack, skrivböcker, pennor… allt!

Våga ta kontakt. Våga gå utanför din sk komfortzon. Var inte så jäkla svensk  🙂

Gambia är alldeles fantastiskt! Särskilt när man vågar ta del av det genuina Gambia och för att kunna det måste man ta sej utanför hotellet och släppa in nya människor inpå livet. Gambia är inte bara varmt i klimatet utan även när det gäller vänner. Här bryr man sej på riktigt. Visst vill man tjäna pengar, men man märker snart att vänligheten är genuin och inte enbart beror på pengar.

Ha ett öppet sinne och släpp in. Gör du det, så kan jag lova dej en alldeles fantastiskt semester och vänner för livet. Då kommer du att vilja åka tillbaka, Gambia kommer att bli ett behov. Vi är många som ”bara åkt till Afrika på semester” och kommit hem helt förändrade. Gambia är fattigt, våra vänner har bara fyra väggar och i bästa fall ett mål mat om dagen. Men de har något som vi inte har – genuin livsglädje! Å det måste vi lära oss av.

Detta är alltså mina bästa tips för dej som besöker Gambia första gången (andra gången vet du vad som gäller):

• Blunda för alla fördomar och bilda dej en egen uppfattning på plats.
• Åk med Ving, ta deras transfer och gå på välkomstmötet.
• Ta med svenska pengar, växla på plats.
• Ha tålamod, du kommer få säga hej och nej tack minst 25 gånger per dag.
• Lämna hotellet, besök en familj på landsbygden.
• NJUT!

Ha en alldeles fantastisk resa, så hoppas jag (och tror) att du ska bli lika förälskad som jag i landet. Njut av god mat, härliga människor, underbart klimat och långa stränder. Kolla gärna in mej på instagram @marlenerinda vi åker om några veckor och du kan följa med på äventyret.

Du behövs – i Gambia kan du göra skillnad! På riktigt!

 

Oj, va tiden går snabbt! Nu är det bara 40 dagar kvar tills jag får återse mitt kära Gambia och höra aporna tjattra i träden igen. De enda negativa med det är att vi hade sista betalningsdag igår och blev många tusenlappar fattigare… med det visste vi ju  🙂

Jag har jagat några grejer under året för att slippa stå där i sista minuten med allt. Kläder och leksaker har vi kvar sedan sist och mat köper vi på vägen till byn. Allt är alltså klart för vårt besök i byn, även om jag fortfarande hoppas få tag i två mobiler – jag skulle behöva en var till Smile och vår taxikille Limbo. Får nog ta mej i kragen och höra av mej till Tele2 mfl. Går det så går det.

Jag har efterlyst resväskor att ta med extra bagage i och som är ok att lämna kvar i byn, dit grejerna ska. Detta ordnade sej kanonbra, då Cavalet skickade några rejäla väskor som vi fick av dem. Jag bad om begagnade väskor, skyltex som kanske var repiga och inte kulle kunna säljas och det var precis det jag fick! Hur bra som helst ju! Tack Cavalet för hjälpen!

Säsongen har kommit igång ordentligt i landet igen och det verkar lugnare bland befolkningen än förra året. Förra säsongen var den första med ny president och demokrati, mycket var nytt, nya lagar och regler. När ett land går från diktatur till demokrati brukar det bli lite stökigt ett tag, men detta verkar alltså vara bättre nu. Ska bli spännande att komma dit bara pga detta faktiskt. Kommer jag att känna eller se någon skillnad?

De knappt sex veckorna som återstår till avresan kommer mest att gå till att skriva texter och fylla Du i Fokus. Vi sprutar ur oss texter och recept just nu. Jag vill ha det mesta klart dit, så jag bara behöver ta upp datorn och blogga lite då och då när jag känner för det. Det var så himla skönt på Kap Verde att ha allt gjort i förväg och verkligen ha semester. Hela december är hyfsat lugn, så jag ska nog hinna en hel del. Alla matsedlar här på bloggen ska också in. Jag har några veckor kvar…

Två veckor i mitt favoritland, bara Martin och jag. Sol och värme, barfota i sanden och lata dagar – härligt! 40 dagar kvar. De kommer att gå snabbt, men det är mycket som ska hinnas hinnas! Guuud som jag längtar!