Rädda liv på Morsdag -

Rädda liv på Morsdag

maj 25, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som ni vet har jag halva mitt hjärta i Afrika. En kontinent där kvinnorna inte står särskilt högt i status och ofta har det ganska svårt. På 90-talet stod jag i en sjuksal på ett sjukhus i Gambia och såg en man dö samtidigt som en kvinna födde ett barn alldeles brevid. Så såg det ut då, så ser det säkert ut idag med.

Många kvinnor i Afrika har dock inget sjukhus att gå till vid sin förlossning och skulle de ha det så kostar det stora pengar att få den hjälpen. På Panzisjukhuset i Kongo hjälper man kvinnor till säkra förlossningar och behandlar även kvinnor som fått både sitt liv och underliv förstört av våld och våldtäkt. Denis Mukwege som startat sjukhuset är min stora förebild och en person jag beundrar otroligt mycket. Trots att han dagligen utsätts för hot och mordförsök, så ger han inte upp!

Tillsammans med Läkarmissionen uträttar Denis och hans personal underverk! Till kliniken får kvinnorna komma och få hjälp både under graviditeten och sedan förlossningen. Läkarmissionen betalar klinikens löner och med din och min hjälp kan ännu fler kvinnor och nyfödda barn få hjälp. Efter förlossningen får kvinnorna även upplysning om preventivmedel och kan på så sätt låta kroppen vila lite innan nästa graviditet. Det är många som skaffar tio barn eftersom de vet att bara fem överlever. Med Panzis hjälp kan de skaffa färre barn men dessa har större chans att överleva.

Genom Läkarmissionen kan du köpa en säker förlossning, en väldigt bra morsdagspresent. Nästan alla mödrar vet hur det är att föda barn, oavsett om det är gjort vaginalt eller med snitt. Alla har sin historia och sina tankar. Många är vi som på ett eller annat sätt behövt hjälp av sjukvården och kanske inte skulle överlevt om vi tvingats föda hemma. Tänk då hur det skulle vara att föda på ett jordgolv i en hydda i 40 graders värme och bara ha skitigt vatten att tvätta sej och det nyfödda barnet i.

För 150 kr kan du köpa en säker förlossning och rädda liv. För 150 kr får du knappt ens två biobiljetter! Med den summan kan en kvinna få hjälp att föda ett barn i en ren sal, med kunnig personal, en säng att sedan vila ut i och rent vatten att tvätta sej och barnet i. Dessutom får barnet alla vaccinationer som behövs direkt på plats. Det måste väl vara värt mer än knappt två biobiljetter…?

Mina favoriter av 51 besökta länder

april 1, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag älskar att resa! Eller det kanske är fel uttryckt… jag älskar att uppleva och besöka nya platser, men själva resan tycker jag inte särskilt mycket om. Det är mest bökigt att ta sej till flyget och sedan sitta inklämd i ett pyttelitet utrymme i flera timmar. Så själva transporten skulle jag gärna slippa faktiskt.

Man kan väl säga att mitt stora reseintresse föddes när jag som 12-åring åkte på språkresa till England. Många kanske tycker att jag hade oansvariga föräldrar som släppte iväg mej så tidigt, men jag var nog ganska mogen för min ålder. Jag gjorde samma sak med min yngste son vid ungefär samma ålder och var faktiskt inte ett dugg orolig. Men visst, det krävs ju lite grann för att klara sej på egen hand i ett annat land, på ett främmande språk. Jag klarade det och upptäckte tjusningen med att resa, upptäcka och träffa nya människor.

I morse gjorde jag ett test på Grapevine för att se hur många länder jag faktiskt varit i. Jag hade ingen susing alls… Alla länder är uppspaltade och man klickar bara i dem vartefter. Jag hade ingen aning och när resultatet visade 51 besökta länder kontrasterade jag bara faktum. Jag vet inte om det är mycket eller lite… men det är nog ganska mycket tror jag…

Med så pass många länder i bakfickan har man ju sett en del, upplevt olika kulturer, smakat olika sorters mat och fått sina favoriter. För mej ligger ju hela den afrikanska kontinenten nära hjärtat, men det vet ni ju redan. Runt om i Europa finns också flera favoriter, medan Asien inte är riktigt lika spännande… enligt mej alltså… och Sydamerika tycker jag inte alls om!

Vi kan väl ta och spalta upp några favoriter och berätta lite om dem? Börjar vi i Sverige så är förstås Öland mitt smultronställe! Där är jag i stort sett uppväxt och har halva min släkt. Att köra över bron är en fröjd, då åker jag hem! Jag trivs bäst på norra Öland där stränderna är kritvita och flera mil långa och gärna innan midsommar då det fortfarande är tyst, lugnt och inga turister. Ven är en annan svensk favorit där det är mysigt att cykla och bo i tält. Sen har vi förstås Stockholm, landets huvudstad och pärla. En vackrare huvudstad finns nog inte!

Europa då? Jag gillar Tyskland och då särskilt Bremen. En mysig liten stad med en massa små caféer och bra shopping. Allt är så enkelt i Tyskland, vägarna är bra och det är lätt att hitta och finns alltid ett ”zimmer frei” vart man än är. Liechtenstein är en dold pärla som folk ofta missar, men kolla gärna in det om ni ändå har vägarna förbi. Sen har vi förstås Venedig! Så otroligt fint, mysigt och romantiskt! Trots att vi var där under absoluta högsäsongen i juli vart det inte alls så mycket folk som jag väntat mej. I Europa finns många pärlor… Barcelona, Florens, Mallorca, Kotor, Nice, Island och en massa andra mysiga och sevärda ställen. Ta bilen och kör dit näsan pekar!

Fortsätter vi söderut tar Afrika vid och då är det Gambia och Egypten som hör till mina favoriter. Men här har vi också guldkorn som Zanzibar och Seychellerna, långt och dyra att resa till – men otroligt vackra! Seychellerna är faktiskt magiskt vackert och det finns en anledning till att det kallas Edens Lustgård eller Paradiset. Seychellerna är egentligen 110 öar/atoller med olika djurliv och kultur på varje ö. Gambia och Egypten behöver jag nog inte säga så mycket om, ni vet att jag äskar dem och åker dit så ofta jag kan. Om inte så kan ni klicka på listen här ovan för att läsa mer.

Asien då? Alla verkar älska Thailand, det gör inte jag! Visst är det sol, varmt och trevliga människor. Men det har blivit för mycket turister för min smak och jag tycker att det är för lång resa för det jag får. Däremot tycker jag väldigt mycket om Sri Lanka! Indiens tår, som har en nästan orörd natur och folktomma stränder. Hit skulle jag mycket väl kunna tänka mej att åka igen, det är så otroligt mysigt och gästvänligt. Indien däremot avskyr jag! Men då var jag i norra Indien och i ett skitigt New Delhi där jag blev väldigt sjuk.

Drömresan går till Samoa i Stilla Havet, dit tänkte jag åka om några år när jag fyller 50. Men det är ruskigt långt bort… tar typ ett dygn eller mer att ta sej dit. Å det är en jäkla tidsskillnad som jag inte heller tycker om… så vi får väl se hur det blir med den saken. Annars har jag inte någon direkt drömresa kvar, jag har sett pyramiderna i Gisa, badat i varma källor på Island, varit på safari i Tanzania, åkt gondol i Venedig och bott i solen i Gambia. Jag drömmer inte om så mycket mer…

Men visst skulle jag gärna åka på fler långkryssningar, gärna runt Grekland eller kanske över Atlanten. Kryssningen vi gjorde förra sommaren gav definitivt mersmak eftersom det är ett så behagligt sätt att resa och se många platser samtidigt. Å sen är ju drömmen att bo i värmen halvårsvis, men var… det vet man inte. Förmodligen olika platser varje år så man får se något nytt.

För jag åker hellre till 51 olika platser än till samma plats 51 gånger. Världen är så stor och spännande och bara ligger där för att bli upptäckt och utforskad. Rätt vad det är så får man en ny favorit! Å jag har ju bara sett en fjärdedel hittills – det är mycket kvar!!!

Var går din drömresa och vilket är ditt favoritresmål?

Matsedel v 11

mars 13, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Mitten av mars! Vad säger ni om det då? Man hinner inte riktigt med lixom…

Med cirka 14 veckor kvar till midsommar så ska de flesta av oss önska semester på jobbet och då även börja fundera över vad man ska göra på den där semestern. Här hemma är det Martin som ska lägga in önskemål och vi har inte den blekaste aning om vad vi ska göra i sommar! Jo, en sak vet vi och det är att vi ska åka på långkryssning med Birka Cruises till Gotland. Men det är allt!

Men det jag vet är att jag på de 14 veckorna gärna vill komma i bättre form. Så det är bara att fortsätta framåt med bra mat och träning. Mat för att gå ner i vikt och träning för att orka mer. Mitt mål är att gå ner 3 kg, så får vi se hur det går.

Här är veckan matsedel:

Måndag: Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta
Tisdag: Vitlöksräkor 6 SP plus ris
Onsdag: Vitkålsgratäng med antingen korv eller haloumi 4 SP för gratängen
Torsdag: Torsk med tomattäcke 8 SP
Fredag: Färsspett med raita 6 plus ris
Lördag: Parmesangratinerad kyckling fr 4 SP plus ris
Söndag: Kassler och ananas i ugn 5 SP plus ris

Nu hoppas iaf jag att solen ska skina i mängder under veckan. Man orkar så otroligt mycket mer då!

Vaknar med en go känsla i magen!

januari 22, 2017 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår hände det! Efter 22 år med en galen diktator blev Gambia äntligen fritt! För första gången är Gambia en demokrati med en demokratiskt vald president. Ett helt nytt liv för människorna i landet!

Vägen har varit lång sedan den nya presidenten valdes i december. Yammeh som tog makten på 90-talet och som styrt landet på ett mycket obehagligt sätt, vägrade att lämna posten och landet. Han har haft en mängd åsikter om valet och ännu fler anledningar till att stanna. Många länder har varit inblandade och försökt att få en fredlig lösning. Tyvärr har man befarat upplopp och oroligheter så alla turister hämtades till slut hem för säkerhets skull. En katastrof för landet såklart!

Gambias nya presidente Barrow svors in i torsdags, men ceremonin utfördes i Senegal för säkerhets skull. Sen har en mängd längder förhandlat med Yammeh, medan vi som älskar landet har suttit klistrade vid sociala medier för att få de senaste nyheterna. Journalister har vägrats inträde i landet, så enda kanalen har varit FB för många av oss. Vänner i Gambia har flitigt uppdaterat allt de sett och hört. Sent igår hände det äntligen! Yammeh åkte i kortege till flygplatsen, gick längst den röda mattan till flygplanet och klev äntligen på! Med ett hånflin! Äntligen var han på väg ut ur landet och Gambia fick sin frihet!

Vad som händer nu vet ingen. Bara att det måste bli bättre. I vilken takt förändringarna kommer att ske vet man såklart heller inte, bara att förändringar kommer att ske… I bästa fall kan våra vänner öppna sina verksamheter och företag igen och sysselsätta tusentals invånare som förlorat sina arbeten pga påhittade nya lagar. Yammeh kunde komma med en ny lag över en natt som hade katastrofala följder för väldigt många. Barrow har helt andra erfarenheter, utbildning i London och förståelse för turism, ekonomi och sociala kontakter. Han är en modern man helt enkelt, till skillnad från Yammeh.

Så fort Yammeh flugit iväg startade festen! Festen som fick ett abrupt slut i december när man förstod att han inte tänkte ge sej. Nu hade jag gärna varit där och tillsammans med våra vänner firat häcken av oss med sång, dans och gemenskap. Vi åker tillbaka om ganska precis två år och då ska det bli spännande att se om man märker någon skillnad och vad som hänt. Självklart kommer vi få uppdateringar kontinuerligt och glädjas åt allt som sker, men att få vara där är något helt annat. Det hade varit så häftigt!

Barnen vi träffade i Soma förra året, har nu en helt annan framtid att se fram emot med helt andra möjligheter än tidigare. Glädjen som alltid finns i Gambia kan äntligen nå hela vägen upp till ögonen igen. Glädjen som till viss del försvunnit sedan Ebolan drabbade delar av Afrika och turisterna uteblivit. Turisterna som ger många afrikaner arbete och lön. Situationen har varit katastrofal, men nu ser vi ljuset och känner att det bara kan bli bättre! Men nu måste turisterna komma tillbaka, de är livsviktiga för mångas överlevnad.

Om två år åker vi tillbaka och vi hoppas att just DU vill följa med oss! Lägger du undan 500 kr i månaden from nu har du råd att följa med oss i dec/jan 2018/2019. Vi kommer att finnas på plats, samt Vings reseledare – du använder oss så mycket du vill. Mer info kommer när resorna börjar släppas. DU kan göra skillnad, STOR skillnad! Och resan kommer att förändra dej för alltid, till det bättre… Hänger du med?

Ett händelserikt 2016

december 31, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Årets sista timmar! Det har hänt lite kan man nog säga… bara en sån sak som att jag sa JA, det trodde jag aldrig skulle hända igen! Här är lite av allt som hänt i år…

Året började i Gambia. Vi åkte dit tillsammans med killarna och besökte bla våra vänner i byn Soma. Vi hade massor med gåvor och mat med oss och hela byn var som galna. Många nya vänner blev det och vi har lovat att komma tillbaka i januari 2019. Hoppas du vill följa med dit då 🙂

När vi kom hem började Martin sitt nya jobb. Snart har han jobbat där ett år och han trivs väldigt bra. Själv skrotar jag runt hemma, går på mängder av pressträffar, skriver på bloggen och Magasinet. Det rullar på och vi trivs rätt bra med tillvaron.

Under våren fortsatte bröllopsförberedelserna och till slut hade vi även ett efternamn! Med namnet klart kunde vi knyta ihop de sista lösa trådarna och till slut bli äkta makar. 23 juli stod vi i fören på M/S Drottningholm och med barnen och våra föräldrar som vittnen sa vi JA till varandra. Solen sken från en klarblå himmel, det var alldeles lagom varmt och knappt en krusning på vattnet. Allt var helt perfekt. Samtidigt som vi gifte oss hade byn i Gambia bröllopsfest för oss, vilken ära!

Dagen efter bröllopet åkte vi på en helt fantastiskt bröllopsresa som jag blir alldeles varm när jag tänker på. I Barcelona klev vi på Brilliance of the Seas som skulle ta oss ett varv runt Medelhavet. Vi besökte Nice, Pisa, Rom, Venedig, Kotor mm. En helt fantastisk resa med massor av sol och vatten.

Så kom vi hem och hade bröllopsfest. Ett 30-tal vänner var med oss och delade på en stor bröllopstårta. När allt var över kändes det som vi haft ett 3-veckor långt bröllop. Nu kommer jag aldrig mer göra om det! Isf ska jag gifta om mej med Martin 🙂

Hösten var jobbig med lite för många väderomslag för min smak. Det har varit mycket värk och många dåliga dagar. Så fort jag kunnat har jag varit på gymmet, jag vet ju att jag mår bättre när jag tränar. Men det har varit rätt jobbigt faktiskt, jobbigare än på länge. Tack och lov fick jag möjlighet att åka iväg till solen ett par omgångar och det gjorde susen!

Jag är så tacksam att jag har Martin, han låter mej vara precis som jag är. Mina dåliga dagar trycker han ner mej i soffan och passar upp mej så mycket han bara kan. Trots att han säger att jag inte ska ha det, så har jag väldigt dåligt samvete över de dagarna. Jag får ju inget gjort! Han är verkligen en pärla och jag förstår inte hur han står ut med mej!

Bloggen har rullat på med en massa nya läsare och ny följare på Instagram. Det är en svindlande tanke att tänka hur många som faktiskt följer min vardag både i ord och bild. Bloggens lillasyster Du i Fokus har ändra utseende och även det fått massor med nya läsare. Jag tjänar fortfarande inte ett öre, men vi får göra så mycket roliga saker att det inte gör något. Vi behöver inte så mycket och klarar oss bra på Martins lön.

Barnen då? De små barnen ja… som inte är så små längre (22 och 23). Senior har haft otur på jobbfronten och är just nu utan arbete. Han tog truckkort i våras och har en helt annan chans på arbetsmarknaden nu, så det ska nog lösa sej ganska snabbt. Junior däremot är kvar på sitt jobb och ska börja en ny tjänst efter nyår. Bägge är numera sambos och har bra liv.

2016 har varit ett av mina bättre år. Jag är älskad, älskar, har gift mej, fått nytt namn, rest och gör egentligen vad jag vill. Jag har svårt att se att 2017 kan bli bättre faktiskt… det enda jag önskar är att Senior ska få ett fast jobb så han kan koppla av och komma på fötter igen. Allt annat är ju redan så bra det kan bli.

Men jag hoppas förstås att få resa minst lika mycket som under 2016 och att magasinet ska få ännu fler läsare. Att alla får vara friska är en självklarhet att önska sej. Min farmor blir 97 i mars och Baileys blir 10, man vet inte hur länge de är med oss… jobbig tanke. Jag hoppas förstås också att min värk blir bättre, men det är som det är med den saken.

I natt välkomnar vi ett nytt år. Jag avger aldrig nyårslöften, men jag säger varje år att jag ska bli snällare mot mej själv. Jag lyckas bättre och bättre med den saken ju äldre jag blir. Jag ska fylla 47, är man medelålders då? Jag känner mej som 35 ungefär, det var en ganska bra ålder där jag gärna stannar. Fast jag trivs samtidigt med att bli äldre, man blir friare på nåt sätt med åldern. Klokare. Modigare.

Jag önskar er alla en riktigt härlig nyårsafton och ett gott nytt 2017! Lova att bli snällare mot er själva och gör allt för att hålla det! Och skratta mer! Och gör det högt! Vi behöver mer skratt i våra liv, det gör så mycket gott.

Ha en fin kväll, vi ses 2017!

Årets resor blev fler än planerat

december 27, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

2016 bjöd på fler resor än det var tänkt från början. Det enda vi egentligen visste i början av året var att vi skulle åka till Gambia i Januari, Riga i maj, Öland till midsommar och Bröllopsresan i juli. I övrigt var det inget alls bestämt. Det blev lite mer än så…

Året började i Gambia, landet som har mitt hjärta. En fantastiska resa där vi träffade vår andra familj och fick ett mottagande som inte går att beskriva med ord. Tänk er att hundratals personer tar emot er, sjunger, skriker, bankar i grytlock och springer längs bilen. Alla är glada och ni behandlas som kungligheter. Det går inte att beskriva men är helt underbart! Jag längtar till nästa gång vi får träffa dem.

Fram till maj var det sedan lugnt, då drog vi först iväg till Helsingfors och sen till Riga över en helg. Bägge med Silja. Det var iskallt i Riga, men helt fantastiskt! Vilken mysig stad! Vi besökte olika små caféer, restauranger, partihallarna och en massa annat. Dit vill jag verkligen tillbaka!

Sen åkte vi alltså till Öland över midsommar, bästa stället i Sverige enligt mej! Öland är mitt eget paradis, det är där jag kopplar av totalt. Solnedgångarna är magiska vid ”min” strand. Stranden där Martin friade till mej en julikväll förra året när solnedgången var precis så magisk som den bara blir där.

Så gifte vi oss och drog iväg på bröllopsresa! Vi tog oss till Barcelona där Brilliance of the Seas väntade på att få t hand om oss. Under två underbara veckor seglade vi runt i Medelhavet och besökte bla Nice, Venedig, Pisa, Rom och Kotor. Är det något jag kan rekommendera så är det en längre kryssning och då måste ni ha en hytt med balkong. Det är så otroligt mysigt att sitta på balkongen och se världen flyta förbi.

Sen trodde jag att det skulle vara lugnt ett tag, men så fick jag möjlighet att följa med 4Good på Solskensresa till Mallorca i Oktober. Det är länge sedan jag var på Mallorca och jag hade helt glömt hur fint det är där så jag föll pladask och är nu helt inne på att åka tillbaka i vår och skriva om det. Mallorca på hösten är ju kanon! Vi hade drygt 25 grader varmt varenda dag.

Strax efter Mallorca fick jag möjlighet att åka med på mat- och dryck resa till Muricaregionen i Spanien. Så i början av november drog jag iväg till Alicnte och hade en helt galen resa med massor av mat och dryck. Höjdpunkten var besöket på Licor 43 och kuststaden La Manga. Dit vill jag också tillbaka!

Och i slutet av November åkte vi till Tallinn, även denna gång med TallinkSilja. Vi besökte Gamla Stans Julmarknad och hade en jättemysig helg. Jag gillar Tallinn och skulle kunna åka dit hur många gånger som helst!

Under hösten blev det ytterligare två kryssningar, då mest för att testa julborden ombord på Birka och Viking. Behagliga kryssningar med god mat och trevligt sällskap. Det har alltså blivit en hel del kryssningar och många resor på havet. Vi gillar att åka båt, så det är helt ok!

Vi vet inte särskilt mycket om resorna under 2017, det mesta är ganska löst än så länge. Vi vet förstås att vi åker till Egypten nästa vecka. Sen är det möjligt att jag åker till Israel i Mars och Mallorca över påsk. Vi hoppas kunna följa med Birka till Höga Kusten, i bästa fall över midsommar… och sen blir det väl ett gäng kryssningar innan jul… antar jag… Men jag vet alltså inte ett smack!

Den som lever får se och är ni med mej på Instagram så följer ni också med 🙂

Vad drömmer du om?

december 14, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Har du någon dröm som du skulle vilja förverkliga? Du kanske redan planerar för hur du ska göra för att förverkliga den? Du kanske drömmer om drömjobbet… eller drömresan? Du kanske tom har en hel lista på saker som du drömmer om att göra innan du trillar av pinn?

Jag har förverkligat många av mina drömmar redan. När min bästa kompis dog för 16 år sedan blev det tydligt att vi inte lever för alltid. Drömmer vi om något så ska vi inte vänta för länge med att uppfylla drömmen. Jag hade flera drömresor som jag ville göra, bla se geysrar på Island, åka på safari i Tanazania och visa barnen hela Sverige från Smygehuk till Treriksröset. Sen fanns det drömmar som inte hade med resor att göra, som att bli mamma, få skriva och ha ett lugnt liv. Jag har aldrig drömt om saker, jag behöver inte särskilt mycket.

Resorna förverkligades vart efter och mamma blev jag, skriver gör jag och med Martin kom ett ganska lugnt liv. Men det kom några nya drömmar på vägen… jag vill gärna uppleva Samoa och bo i värmen halvårsvis när jag blir pensionär. Samoa planerar vi för när jag fyller 50 och ett boende utomlands är nog inte omöjligt om några år. Inga omöjliga drömmar alltså. Sen har vi den där drömmen om att göra något slags volontärarbete… ska bara komma på vad och i vilket land!

Jag har inte och har nog aldrig haft några drömmar som inte går att förverkliga. Det där med att åka till månen är inte riktigt min grej. Jag drömde om afrika under hela min uppväxt och kunde väl aldrig tro att jag en dag skulle bo där. Drömma ska man, men kan man så ska man även förverliga sin dröm också. Man kanske drömmer om att skriva den där boken, bo med en inhemsk stam på Borneo, köra rallybil eller skaffa höns! Gör det då! Försök iaf.

När jag fick frågan om att jobba i Gambia var det klart att jag funderade lite extra. Men hade jag inte tagit chansen så skulle jag undrat hela livet vad jag hade gått miste om. Åkte jag dit och inte trivdes, så var det ju faktiskt bara att åka hem. Svårare än så var det inte. Jag vågade och fick uppleva den häftigaste perioden i hela mitt liv! Drömmen blev till verklighet och fler drömmar föddes… och förverkligades.

Jag har alltså inte så mycket kvar på min ”bucket-list”. Jag kan dö nöjd, typ. Största drömmen och svåraste resan var att bli mamma, det var så otroligt mycket svårare än jag någonsin kunnat tro. Att resa till olika länder är mycket enklare! Världen är så otroligt stor och det finns så mycket att se.

Vad drömmer du om? Vilka drömmar har du redan förverkligat? Har du drömmar som inte går att förverkliga?

Ståpäls och tårar i ögonen

december 2, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Igår var det val i Gambia och jag har varit så otroligt orolig. Nuvarande presidenten är inte riktigt klok och precis vad som helst kunde hända. Han har till och med sagt att han ändrat lagen så att även om han förlorade skulle han sitta kvar…

Det är nuvarande presidenten som bestämt att Gambia ska vara en Islamisk Stat och lyda under Sharialagar. Men när media och andra länder började ifrågasätta detta så var svaret inte glasklart och han hade väl inte riktigt sagt så…

Han ville också fängsla alla homosexuella och kunde tydligen bota HIV med urin eller nåt sånt… när även detta ifrågasattes så gjorde han än en gång en pudel och sa att riktigt så hade han ju inte menat…

Han själv TOG makten, genom en militärkupp och de allra flesta är livrädda för honom. Han är maktgalen och utnyttjar sin makt totalt på alla sätt han kan. Folk har ”försvunnit” under hans tid vid makten och mängder med verksamheter förbjudits. Våra vänner fick stänga sina verksamheter med bara någon månads varsel och mer än 700 personer blev arbetslösa. Läget har varit förtvivlat de senaste åren.

Men idag hände det som iaf inte jag trodde var möjligt. Oppositionen vann valet!!! Den galna presidenten har faktiskt förlorat!!! Och tom erkänt sej besegrad, det trodde jag absolut inte!!! Vänner i landet rapporterar om glädjefnatt på gatorna, folk är som galna av lycka. Det är fest överallt och de allra flesta drar en suck av lättnad. Det blev inga upplopp eller oroligheter, valet gick lugnt till och resultatet var tydligt. Nu kan saker och ting äntligen bli bättre igen!

Jag hade gärna varit där eller iaf haft en resa nära förestående. Men nu har jag inte det, utan får glädjas med dem som är där och kan berätta för mej. Själv sitter jag här med ståpäls och tårar i ögonen. Vi åker dit om två år och då hoppas jag att du vill följa med! Det kommer nog att vara lite annorlunda där kan jag tänka mej och det vill jag gärna uppleva tillsammans med dej 🙂

Martin står i bostadskö nu…

november 25, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Här om dagen firade vi fyra månader som gifta och skickade, som alla månadsdagar vi haft genom åren, ett lite grattis till varandra. Svaret den här gången var lite mer än ett grattis tillbaka kan man väl säga…

Martin svarade nämligen att han ställt sej i bostadskö! Jahapp! Tack det var roligt så länge det varade lixom! Nu var det ju inte så allvarligt, utan något vi pratat länge om och som ingår i vår planering. Vi planerar nämligen för vår pension. Den dag vi bägge pensioneras ska vi söka efter en hyresrätt, sälja huset och leva loppan för pengarna. Med tanke på att vi knappt har några lån på huset, så kan det bli hyfsat många resor!

Drömmen är att ha ett halvårsboende i värmen. Kanske Spanien, Gambia eller Egypten… det spelar inte så stor roll var, bara det är varmt på vintern och hyfsat kort flygtid till Sverige. Då känns det mycket mer praktiskt att ha en hyreslägenhet än ett hus. Tänk att slippa skotta snö, ha tjocka kläder och frysa i flera månader. Så skönt!

Jag har sagt det förr och säger det igen, jag bor i fel världsdel! Och det tänker jag ändra på! Å nä, jag kommer inte att sakna vintern ens när jag inte sett den på några år. När jag bodde i Gambia längtade jag inte ett dugg efter snö och kyla, å jag är rätt säker på att jag inte ändrat mej på den punkten. Det finns faktiskt människor som inte gillar alla årstider!

Jag trivs bäst när solen skiner, det är 25 + och jag kan gå barfota! Vinden får gärna höras lite svagt i palmerna och syrsorna får gärna sjunga högt på kvällarna. Då mår jag
bra! Finns det dessutom vatten i närheten, så är allt perfekt! Att gå i
värmen längs stranden är en favoritsysselsättning, likaså att ligga i en
solsäng och läsa.

Det här är alltså planen om sisådär
18 år. Här i Tumba borde man kunna få en lägenhet på den tiden, men man
vet ju aldrig… särskilt inte om man vill ha det i ett seniorboende.
Man vet ju inte ens om man lever tills dess… men man får väl hoppas
och göra sitt bästa för att förverkliga sina drömmar. Martin säger att
han redan lever sin dröm, han har precis allt han drömt om; utbildning,
familj och drömjobbet. Han ser fram emot varje måndag, hur många kan
säga det?

Men när han inte längre jobbar så hoppas jag
att få sitta med honom på en balkong i värmen och lyssna på syrsorna.
Hela långa vintern!

Vill du följa med till Afrika?

oktober 19, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Favoritstranden, 20 år gammal.

Som ni kanske vet så bodde jag i Gambia som ung och lämnade hjärtat där. Sedan dess har jag varit tillbaka med familjen flera gånger och alla älskar det! Om ett par år är det dax igen och då har du chansen att följa med! Då kan även du uppleva känslan av att på plats kunna gör skillnad för människor som inte äger mer än tak över huvudet och kläderna de har på kroppen!

För några år sedan blev min yngste son kompis med Smile som vi hjälpte även när vi kom hem. Med tiden blev hela hans familj vår fadderfamilj som vi hjälpt de senaste åren. Vi åkte till byn Soma i januari i år och fick träffa familjen och se hela byn som välkomnade oss hjärtligt. Så nu har vi inte bara en fadderfamilj, utan en hel fadderby!

Barnen i Soma

Gambia ligger i västra Afrika och har det förhållandevis bra för att vara ett afrikanskt land. Här finns inga svältkatastrofer eller tältläger som man kan se på tv. Men det kan ju vara fattigt utan dessa komponenter och utan att det visas på tv. Och är det inte katastrofläge så uteblir ganska mycket av hjälpen. De flesta har dock tillgång till rent vatten och skolan är gratis, det är en stor fördel!

Inne i turistområdena är det en ganska bra standard i de flesta bostäder, där man har både säng, soffa och kanske tom en tv (trots att man inte alltid har el…). Men man behöver inte åka särskilt långt för att komma till byar där man har fyra väggar, men inget mer. I vår by har man just fyra väggar och ett hyfsat helt tak som skyddar en mot det värsta regnet under regnperioden. Det bor minst tio personer inom de där fyra väggarna och de har kanske en säng att dela på. Många ligger alltså på ett tyg- eller platsstycke på golvet. Men man har ett hem och är otroligt stolt över detta!

Myggnät – livräddare

Vår första åtgärd var att köpa myggnät till Smiles familj. Sedan vi gjorde det har ingen dött i malaria som är största hotet i Gambia. Det känns helt fantastiskt att bara detta lilla faktiskt har räddat liv! Vår andra åtgärd var att avmaska hela familjen. 13 personer fick maskmedel och sedan dess har ingen av dem drabbats av mask, som också är vanligt särskilt under regnperioden. Med mask i magen tar man inte upp näring som man ska, då blir immunförsvaret sämre och man drabbas av en mängd andra sjukdomar. Ett myggnät kostar ca 75 kr, maskmedel för hela familjen kostade 800 kr – för ungefär 1000 kr har vi alltså räddat livet på en hel familj. Det känns väldigt bra i magen!

Risinköp i den lokala butiken

När vi besökte familjen i januari hade vi med oss olja, potatis, lök, ris, kläder och en massa annat. Smiles mamma visste till slut inte vad hon skulle säga, hon var så tacksam att hon blev helt stum. Vår mat som kostade runt 1200 kr räckte till ca 10 personer i drygt ett kvartal. Den hjälpen gjorde att Smile och hans bröder slapp stressen för några månader. Turistsäsongen är mellan oktober och april och förra säsongen var ganska dålig med få turister och därmed få jobb. Vår hjälp var alltså otroligt viktig för dem alla.

När vi ändå var på plats gick jag även runt med Smile och rekommenderade honom till en mängd olika arbetsgivare. Något som vi hoppas ska ge resultat inom kort, han är lovad en intervju på ett hotell där vi är bekanta med ägaren. Så nu hoppas vi på ett fast jobb hela säsongen som kan ge honom trygghet. Mina ord som vit väger ganska tungt när det kommer till rekommendationer, så är det bara…

Vilket välkomnande!!!

Nu kan man ju tro att det bara är Smile och hans familj som är tacksamma över vår hjälp. Men vi är minst lika tacksamma över att få hjälpa. Att faktiskt kunna göra skillnad för en människa med små medel och se skillnaden direkt är helt fantastiskt! I Gambia fungerar det som så att man delar med sej av allt, det man har delas även om det är lite. Hjälpen vi från början bara gav till Smile hjälpte hans familj och det hjälpte även byn. Vi har förstås förstått att det fungerar så och sa från början att det familjen inte behövde av våra gåvor, kunde de självklart dela med andra i byn. Men vi hade ingen aning om vår betydelse förrän vi gifte oss och hela byn ställde till med bröllopsfest på vår bröllopsdag. Att få bilder från festen och veta att det var för vår skulle var magiskt!

När vi kom till byn första gången möttes vi av barn som sjöng vid vägen och av kvinnor som sprang genom byn bankandes på bunkar. Alla var glada och ville träffas oss. Den känslan är omöjlig att beskriva, men det är nog så nära lycka man kan komma. Nu har du chansen att uppleva detta med oss!

Fantastiska soluppgångar

Vi åker tillbaka i januari 2019. Vi åker med Ving och kommer att bo på Kotubeach, antingen på Bakotuhotel eller Bungalow Beachhotel. Bägge är bra och prisvärda. Vi stannar i 2-3 veckor, men det finns även resor för bara en vecka. Var och en bokar för sej, men vi finns på plats för tips och råd. En dag åker vi upp till byn som ligger ca 3 timmar bort. Vi köper med oss mat på vägen (till byn, vi själva har med snacks) och kanske lite nya myggnät och fotbollar till barnen. Ni kommer att få en upplevelse ni aldrig kommer att glömma och få så mycket kärlek att ni kan leva på känslan i flera månader.

Två veckor i Gambia vid den tiden, men schysst boende och mat kostar runt 10 000 kr per vuxen. Ni har ca 25 månader på er att spara pengar. Så läger ni undan en femhundring i månaden from nu har ni även fickpengar.

Barnen i Juffureh och jag

Vi kommer att åka oavsett om det bara blir vi eller ett helt gäng. Men vi kan göra så otroligt mycket mer med er hjälp!!! Ju fler vi åker desto mer kan vi hjälpa! Vår lilla familj har gjort mycket, men tillsammans kan vi göra så otroligt mycket mer! Med er hjälp kan ännu fler liv räddas och det är en fantastiskt känsla som vi gärna delar med oss av.

Gambia kommer bjuda er på underbara solnedgångar, vacker natur, god mat, hjärtliga människor, värme, sol och total avkoppling. Så vad säger ni? Hänger ni med till Gambia?

Dreamers and Doers

oktober 8, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Det finns dreamers och så finns det doers, alla som är dreamers kan faktiskt bli doers…

Jag är alltså på Mallorca just nu tillsammans med Carina och Marie från 4Good och 83 andra kvinnor. 4Good är Sveriges största nätverk för kvinnor och startade av fyra tjejer som ville göra något annat i livet, något gott för andra – alltså 4Good.

Syftet med nätverket är att få kvinnor att nå sin fulla potential. Att till att börja med våga uttala sin dröm och sedan börja arbetet med att förverkliga den kräver både mod och energi, detta vill 4Good hjälpa till med. Därför handlade ett av föredragen här just om detta, ni som tar in föredragshållare till era företag eller organisationer ska absolut be Carina och Marie komma! Det är ett mäktigt föredrag som skapar en rad nya tankar, känslor och idéer. Mycket bra!

Vi fick förstås höra tjejerna historia om hur företaget startade och hur det har utvecklats. Sedan fick vi fundera på i vilka situationer vi har sk flow och skriva ner det vi ska säga mer JA till och mer NEJ till. För min del blev det mer JA till att hålla bättre ordning och vara ännu snällare mot mej själv. NEJ till att skjuta upp saker. Min lista var inte så lång, jag har ju jobbat länge med mej själv och kommit en ganska lång bit på vägen till min dröm. Grannens lista var betyyyydligt längre! Men inget är så bra att det inte kan bli bättre, så jag fortsätter jobba!

Sen skulle vi sätta oss i par och rita ett porträtt av varandra, utan att titta på pappret och utan att lyfta pennan. Skiiitsvårt! Och med värsta Picassomålningen som resultat, men jättekul! Testa!!! Under en kortare meditationsövning skulle vi blunda och tyst svara på frågorna vi fick. Frågorna var bla vad vi längtar efter just nu, vår favoritplats och vad vi kulle göra om det inte fanns några begränsningar. Som alla andra gånger jag gjort såna här övningar så hamnar jag först på stranden i Gambia, ”min” strand och sen upp hos barnen i byn Soma. Att jobba som volontär i Afrika har jag haft som mål länge, nu blev det ännu mer uppenbart. Vi har även pratat om det hemma flera gånger och detta blir verklighet om några år, så är det bara.

Jag började arbeta med mej själv redan 1998, samma år som jag skilde mej från barnens pappa. Då gick jag in i väggen och tog hjälp av samtalsterapi, något av det bästa jag gjort. När jag träffade Martin 2008 föll många bitar på plats och när han omskolade sej och fick en ny karriär kunde jag äntligen släppa allt, sluta jobba och bara ta hand dom mej. En stor del av drömmen blev sann, jag kunde börja min resa att må så bra som det bara går. Å jag har kommit långt! Jag har normalvikt, jag tränar regelbundet, jag är snäll mot mej själv och stressar nästan inget alls – jag mår bra! Jag har gjort ett aktivt val tillsammans med Martin att inte jobba utan ta hand om mej. Nu blev det inte riktigt jobbfritt eftersom vi startade magasinet, men även om det kräver ganska mycket jobb så känns det knappt som det. Det är ju nästan bara kul och jag väljer själv när det ska göras.

Jag är alltså numera en bloggande och skrivande hemmafru som gör allt för att må så bra som möjligt och jag har kommit långt! Jag njuter av livet! Nästa mål är att förverkliga drömmen och att jobba som volontär och den drömmen kommer att bli verklighet, det är jag helt säker på! Med gårdagens föredrag blev jag ännu säkrare!

Har du en dröm? Har du funderat ut hur du ska förverkliga den? Är du en dreamer? Eller är du en doer?

Född i ett flygplan

oktober 2, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni som följt mej under åren vet att jag älskar att resa. Att se nya platser, lära känna nya kulturer, träffa härliga människor, smaka nya maträtter och försöka lära ett nytt språk är lixom hela grejen! Jag får aldrig nog!

Man kan säga att jag är född i ett flygplan, då min pappa hade flygcert redan innan jag föddes. Tror jag flög första gången när jag var bara några veckor och då i ett litet fyrsitsigt privatflygplan. Från början var det mesta flygresor mellan Stockholm och Öland och bilresor i Sverige, men ju äldre jag blev desto längre bort gick resorna. Min första resa utomlands på egen hand gick till England på Språkresa som 12-åring och sen var jag fast!

Jag träffade barnens pappa redan som 14-åring, han var 18 och jobbade på dåvarande Linjeflyg och gick sedan vidare till SAS. Vi reste kors och tvärs över jordklotet samtidigt som jag utbildade mej till turistinformatör med målet att stå vid incheckningen på Tullinge Flygplats. Men drömmen försvann när det inte blev någon storflygplats där och pendling till Arlanda för oss båda kändes knepigt när vi inte trivdes att bo norr om stan. Det var som det var… jag blev erbjuden jobb i Gambia och bodde där ett tag, det bästa jag gjort som ung!

Så kom barnen och resorna fortsatte. Klart barnen skulle se världen och med dåvarande makens personalrabatter kunde vi åka billigt överallt. Vi behövde åka iväg och tina upp grabbarna på vintern eftersom deras astma var jobbig och de var sjuka från oktober-mars typ… så vi åkte iväg, tinade upp och kunde på så sätt stå ut lite till. Med skilsmässan blev förstås resorna färre, men de slutade inte. Nu åkte vi tillsammans med mina föräldrar istället, det gick bra det med!

När Martin kom in i vårt liv var vi på väg till Tanzania och han hängde förstås med. Hans första långresa och han ville absolut fortsätta upptäcka världen efter den. En del fick jag och barnen se för andra gången, annat upptäckte vi för första gången tillsammans. Att få visa dem alla mitt kära Gambia var förstås något alldeles extra och att de älskade det gjorde mej förstås väldigt varm om hjärtat.

Numera reser barnen på egen hand, men följer med oss bland också. Vi kan åka när vi vill, behöver inte fundera på lov eller högsäsong/lågsäsong. Vi åker när vi vill, vart vi vill och det är en härlig känsla! Det enda vi behöver just nu är hundvakt och det har vi i mina föräldrar, några år till…

När man rest så mycket som jag har gjort är det svårt att säga bara en enda favoritplats, självklart är Öland och Gambia extra nära hjärtat. När jag ska rekommendera ett resmål till någon kollar jag först av var man brukar åka och vad man är intresserad av. Men jag försöker självklart att sälja in Afrika och särskilt Gambia till ungefär alla! Några av de egna favoriterna är Egypten, Sri Lanka, Island och Zanzibar.

Det finns ett nätverk för resebloggare som man kan söka till, vilket jag har gjort. Svenska Resebloggare har koll på mängder med bloggare som har världens som största intresse och där det finns mängder med kunskap och erfarenhet. Även om resandet är ett stort intresse, så skriver jag ju en hel del om annat – så vi får väl se om jag får ingå där. Men reser gör jag och det är ju inte alla som har en hel fadderby i Afrika!

På torsdag drar jag till Mallorca och oavsett om jag är med i nätverket eller ej så kommer jag självklart att blogga om hela resan. Så häng med mej på Solskensresa!

Sån otrolig tur!!!

augusti 14, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Ni vet hur man har stenkoll på varenda väderapp och vädersajt när man ska göra något viktigt utomhus. Så har jag levat de senaste 4-5 veckorna. Vi skulle vigas utomhus på en båt, det hade varit väldigt ledsamt om det regnat då… å igår skulle vi ha bröllopsfesten utomhus vid poolen hos mina föräldrar. Det blir inte riktigt samma grej med regn…

Så kollen har varit total, men som vi alla vet så är det väldigt svårt att bestämma över vädret och självklart så har regnmolnen hotat bägge dagarna. Hade jag varit nagelbitare så hade jag nog inte haft några naglar nu, istället har jag sovit lite sämre dagarna före. Vi har haft så osannolik tur och hade absolut vackraste vädret på hela sommaren dagen vi gifte oss och igår sprack det upp precis innan gästerna kom och kvällen blev den finaste på flera dagar. Vi som brukar locka till oss dåligt väder var vi än är kunde knappt tro våra ögon! Bröllopsdagen, resan och bröllopsfesten kunde inte fått bättre väder!

Igår var det alltså dax att bjuda våra vänner på bröllopsfest! Det var ju bara familjen som var med på vigseln, nu skulle alla andra få se oss och vara med och fira. Så vi for runt som skållade troll under förmiddagen för att få allt klart till kl 16. Egentligen till kl 15, vi skulle ju byta om också…

Vi dukade och fixade fram till lunch. Då var det dax att åka och hämta potatissalladen och bröllopstårtan. Finaste Pethra med de många talangerna hade bakat vår tårta, det var även hon som hjälpte mej att sy om klänningen. Pethra hade bara fått två kriterier; tre våningar och ett brudpar på toppen. Det fick jag nämligen inte när jag gifte mej förra gången och var väldigt besviken över. Nu tänkte jag inte nöja mej med mindre! Resten fick hon hitta på själv. Vi hämtade en jättefin tårta!!! Oj, vad folk tittade när vi gick genom centrum 🙂

Vid 16 började våra vänner att strömma in, tyvärr hade vi fått tio återbud under dagen. Det var migrän och influensa och tre stycken glömde tydligen bort dagen helt. Vilket innebar att vi stod med tårta för ungefär 10 portioner för mycket… med tanke på tårtpriset är sånt mindre kul…

Men alla som kom verkade trivas tillsammans, åt, pratade och skrattade. Vi önskade oss ingenting, vi har allt vi behöver. Men vi vet att folk ändå vill ge något och sa därför att vi gärna såg ett bidrag till vår familj i Gambia istället för presenter. Hittills har vi fått in 3300 kr!!! Så nu kan familjen få det lite bättre under ytterligare en tid framöver och jag ser verkligen fram emot den dag då vi är i byn igen och får träffa alla. Det var fler av våra gäster som var nyfikna och ville följa med nästa gång vi åker dit, vi får väl se hur många som faktiskt gör det när vi väl åker.

Vi är otroligt nöjda med dagen och vill återigen tacka alla som kom och alla som skickat lyckönskningar här, på Facebook, på twitter och instagram. Det betyder otroligt mycket för oss, men det är svårt att tacka alla personligen – så det här får duga. Tack!

Nu har vi gift oss, varit på bröllopsresa och haft bröllopsfest – det känns som vi gift oss tre veckor i sträck. Men nu är det klart! Och det kommer inte att hända igen! Jag kan inte garantera livslång lycka och kärlek, men jag kan garantera att jag inte kommer att gifta mej igen! Kanske förnya löftena om några år, men aldrig mer bröllop! Den här gången blev det perfekt, det kan inte bli bättre. Och mannen jag numera kallar min make är perfekt i mina ögon. Jag känner honom väl efter 6-7 års bekantskap som arbetskollega och sedan 8,5 år tillsammans. Jag vet att han skulle göra allt för mej och är den som kan göra mej lycklig! Säkrare än så här kan jag inte bli. Så nu handlar det om att vårda det vi har, uppleva livet, älska och skratta mycket. Så får vi hoppas att det räcker för att hålla resten av livet 🙂

Återigen:
Ett stort tack till alla som gjort vårt bröllop och vår bröllopsfest till härliga dagar fyllda av vänskap och kärlek! Ni är guld värda!

Äntligen positiva besked!!!

april 8, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Som jag berättade förra veckan var remisstiden för vårt namn på väg ut. Hade ingen klagat innan 1/4 så skulle namnet vara vårt.

Sedan dess har jag väntat spänt på brevbäraren varenda dag och kastat mej ut till brevlådan så fort jag sett den gula bilen köra förbi. Måndag och tisdag gick men inget besked kom, men det var så tidigt efter månadsskiftet att det var ok. På onsdagen var vi rätt säkra på att det borde komma, men icke…

Igår var jag på äventyr större delen av dagen och när jag kom hem tog jag in posten och där låg det!!! Äntligen!!! Vårt namn är godkänt och efter en koll med skatteverket såg vi att Martin redan heter sitt nya namn. En nästan 10 månader lång process är äntligen över! Nu kan vi faktiskt ta ut hindersprövning när vi vill och gifta oss 🙂

Så idag är Martin och fixar nytt pass så han har ett id att visa upp. Jag byter efter vigseln i sommar. Bröllopsresan är bokad i nya namnet, så även där kan vi pusta ut. Nu ska det bara bytas på ett gäng ställen och om några månader är det min tur.

Vad blev det för namn då? Vi försökte hitta ett på svenska men det är jättesvårt eftersom det inte får finnas eller likna något som redan finns. Vårt första förslag nekades direkt. Vi tittade bland engelska ord och på latin, men hittade inget. Då gick vi igenom ordlistan för woloff och mandinka, två av språken i Gambia och där fanns flera fina ord som vi lämnade in som efternamnsförslag.

Vårt nya namn är Jikita som betyder ”hopp” på mandinka. Hoppet är det sista som lämnar en, så det passar bra in i vårt liv. Nu har vi ännu en koppling till mitt kära Gambia och det känns jättebra och helt rätt. Vi vet inte hur det uttalas på mandinka, men vi säger det som vi tycker känns rätt. Så får vi väl fråga någon när vi åker dit nästa gång. Tydligen finns ordet även på Swahili och betyder ungefär att man boostar sej själv och det blev ännu roligare när jag tittade på indonesiska där det betyder Fokus. Vi som döpt vårt magasin till Du i Fokus! Är inte det lite mysko?

Nu är alltså en stor pusselbit på plats, den största kanske? Namnfrågan är äntligen löst, vi kan ta ut hindersprövning och personbevis, betala resten av resan och pusta ut. Nu ska bara klänningen sys om, brudbukett beställas, vigselplatsen bokas, vigselförrättaren få sin licens och en massa annat. Sen säger vi ja, pussar varandra, drar på kryssning och har kalas efteråt!

Så skönt att detta är klart!!! Ett stort steg närmare bröllopet!!!

En riktigt bra dag!

mars 9, 2016 Marlene Kommentarer 0 kommentarer

Jag kräver inte så mycket av mina dagar för att de ska bli bra, det brukar räcka med lite sol. Men idag har allt varit toppen, det blev verkligen en riktigt bra dag!

När jag vaknade sken solen in genom fönstret. Bara en sån sak! Jag kände mej utvilad och kunde konstatera att jag bara varit vaken TVÅ GÅNGER under natten! Det är huuuur bra som helst för att vara mej. Jag brukar ha minst 10 vakna tillfällen per natt, allt mindre än det är toppen! Två är ju nästan samma sak som noll…

Solen fortsatte att sina, hunden låg och sov ute på trappen medan jag fixade ordning mej. Lunchen avnjöts på Wienercafeet på Östermalm med god toast, wienerschnitzel och chokladpraliner till efterrätt. Gott gott. Solen sken fortfarande när lunchen var slut.

När jag kom hem var det full pott i brevlådan! Fotoböckerna jag gjort till grabbarna i Gambia hade kommit. De blev jättefina! Den till Smile är med bilder av vårt besök i byn, den till Limbo ska hjälpa honom i hans arbete som taxichaufför och guide. Omedelbums efterlyste jag någon som kunde ta med dessa till Gambia och fick napp direkt! Så redan på tisdag flyger böckerna ner till min favoritplats på jorden. Jag tog upp killarna på messenger och berättade att de hade presenter att hämta from tisdagkväll och då ringde Limbo upp via messenger! Så jag fick till och med prata med honom och det funkade jättebra i flera minuter. Båda var både glada och tacksamma, för mej var det dock viktigast att höra att båda är friska och mår bra.

De där samtalet gjorde min dag! Jag som inte ens tycker om att prata i telefon längre… men att veta att han gjort sej besväret (kanske inte så besvärligt, men ändå) bara för att prata med mej gjorde mej så glad! Tack o lov för Facebook och messenger!!! Vad hade vi gjort utan det? Att kunna skriva till varandra är en sak, men att även kunna ringa till varandra, helt gratis, är ju helt otroligt!!! Att kunna prata med någon på andra sidan jordklotet, helt gratis och nästan utan minsta knaster, är helt galet!

Tänk om det varit så när jag bodde i Gambia på 90-talet. Då funkade knappt vanliga telefoner och när det fungerade var det svindyrt! Internet kanske fanns i mer civiliserade delar av världen, men inte där. Men det funkade att leva så också då. Telefon och kommunikation är dock väldigt viktigt! Just internet underlättar otroligt mycket för oss i kontakten med killarna i Gambia. De kan med hjälp av telefonerna de fått av oss, kontakta oss direkt om det händer något. Som när taket på familjens hus blåst av mitt under regnperioden och vi på bara någon timme hade samlat ihop pengar till ett nytt. Pengarna fördes över till Linda, där Smile hämtade dem och på bara ett par dagar hade han ett nytt tak till familjen.

Tack vare Facebook kan jag ha Gambia lite i bakfickan hela tiden. Att någon vill hjälpa oss att ta fotoböckerna till Gambia värmer mitt hjärta. Att böckerna blev så fina känns extra bra. I bästa fall ger det Limbo några nya kunder när han kan visa bilder på sina utflykter. Smiles mamma kommer bli så glad över bilderna och jag kan riktigt se hur halva byn trängs runt honom för att titta och kanske se sej själva på bild för första gången. Där finns en bild på Smile och hans farmor, den tror jag blir extra viktig för honom.

Solen, sömnen, fotoböckerna, kontakten som tar med böcker, samtalet med Limbo, chatten med Smile… allt detta tillsammans blev en riktigt bra dag! Jag är alldeles varm i magen 🙂