Browsed by
Etikett: italien

Hur har dom det nu?

Hur har dom det nu?

För lite drygt ett år sedan var jag på en fantastisk mat- och vinresa till Brescia i norra Italien. Nästan så högt man man komma, på gränsen till Schweiz och Österrike. En av de platser där corona härjat som värst… så man undrar ju hur dom har det nu?

När jag packade för att åka dit varnade man för värmebölja och jag jublade såklart. Varmt innebär att jag trivs som fisken i vattnet och att packningen blir lätt. Jag har fördelen att inte svettas, så jag behöver inte mängder med ombyten för den sakens skull. Så med ett löfte om ca 42 grader varmt och med bara handbagage drog jag iväg till Arlanda. Alldeles för många timmar och ett gäng hinder och trassel senare var jag äntligen framme.

Brescia ligger några mil nordöst om Milano, åt gränsen till Schweiz och Österrike, och är ett ganska stort område med både berg och dalar. Vår utgångspunkt var Ponte Di Lagno som är mest känd som skidort med vintersport, men som försöker att bli en sommarort med sina alldeles galet vackra alpområden, perfekta för vandring och cykling. Jag blev alldeles betagen och åker gärna dit igen!

Vi fick bland annat besöka den lilla alpbyn Case di Viso som ligger på 1800 meters höjd, väldigt nära gränsen till Schweiz. Byn är helt utan elektricitet och man kommer inte ens åt den på vintern, pga all snö som gör vägarna oframkomliga. Här bor ett 20-tal familjer hela sommaren och en av dem har som en liten verkstad där de gör ost av olika slag. Kossorna går fritt utanför husen och mjölkas för hand ute i det fria varje dag. Det är en sån där idyll som man bara ser på tavlor, men den finns alltså på riktigt. Genom byn går en bäck och med bergen som bakgrund är det så vackert så man nästan smäller av!

Här fick vi alltså tillbringa nästan en hel del dag. Vi fick träffa korna, smaka vattnet i bäcken, vara med och göra ost, smaka olika sorters ost och äta en ljuvlig lunch i familjens kök med deras hemmagjorda pasta. Det enklaste och absolut godaste på hela resan!

Men vi fick göra fler roliga saker! Jag fick besöka mitt livs första glaciär! Från 42 grader och Ponte Di Lagno på 1300 meters höjd, tog vi oss till 3000 meter och glaciären Chima Presena där det var runt 14 grader. Vi åkte två olika linbanor för att komma hela vägen upp, över snötäckta bergstoppar och med en utsikt över halva Italien och en liten del av Schweiziska alperna. Väl framme var det snö upp till fotknölarna ungefär, men där vi befann oss var den väl packad och nertrampad. Jag tog några steg upp på närmaste berget, satt och solade och bara fascinerades över naturen som finns i vår vackra värld. Just snö och is är ju inte min grej, men kul att ha upplevt ändå.

Vår resa bjöd på tvära kast. Efter pittoreska alpbyar utan elektricitet och snöiga glaciärer var det dax att baka! Vi begav oss till Malonno och familjen Salvetti Bakery. Här skulle vi lära oss att baka Spongada, som är en slags sockrad semmelbulle. Familjen Salvetti bakade detta efter sitt eget recept som fjärde generationen och åt dem både nybakade och torkade, som de är till fika eller med tex parmaskinka mellan som frukost. Lite för sött för mina smak, men en upplevelse att få vara med och baka. Receptet hittar ni HÄR.

Man inte kan åka på en mat- och vinresa i Italien utan att besöka en vingård. Vi var till vingården Bignotti i Valle Camonica som är den enda vingården jag hört talas om som har ett alldeles eget vattenfall! När vi kom fram bjöds vi på bubbel vid vattenfallet innan vi fick en liten rundtur och sedan en fantastisk lunch med bla risotto mitt bland vinrankorna. Vinet från gården var sagolikt gott, tyvärr är det lite svårt att få tag på i Sverige. Särskilt nu, men jag vet att man gör vad man kan för att få hit det.

Dagarna i Italien var jätteroliga och väldigt annorlunda! Regionen Brescia är otroligt vacker och har massor att bjuda på. De andra tyckte det var lite för varmt, men jag nöjt verkligen av värmen. Nu undrar man såklart hur allt är där nu, just norra Italien ju är hårt drabbat av corona. Många av dem som vi träffade på resan var äldre men fortfarande hårt arbetande. Nästan alla arbetade sida vid sida med sina barn och barnbarn. Vilka finns kvar? Vilka kan vi träffa om vi kommer dit igen?

För jag vill verkligen åka dit igen. Jag skulle vilja visa Martin glaciären, den söta lilla alpbyn och den vackra vingården vars vattenfall numera pryder Du i Fokus huvudsida. Hela regionen Brescia är värd ett besök och har massor att visa, både på vinter och sommaren. Men jag vet att de haft det riktigt svårt den här våren och att det kommer ta lång tid att reparera allt, om det överhuvudtaget går…

2019 började i Afrika och slutade i Asien

2019 började i Afrika och slutade i Asien

2019 blev ett intressant reseår som tog mej till två nya platser som jag inte ens funderat på att besöka. Men oj, så glad jag är att jag fick chansen!

Jag vill gärna ha en resa inplanerad under vintern som jag kan längta efter när det är som kallast. En plats där sol och värme finns, som bryter av den kalla vintern och får mej att överleva lite till. Vinterresan 2019 gick till mitt kära Gambia, nästa går till Dominikanska Republiken. Här nedan sammanfattar jag resorna jag gjorde under året.

Gambia

Året började i Afrika, med sol, 35 grader, långa strandpromenader och goda vänner. Gambia ligger mej väldigt nära hjärtat, eftersom jag bodde där som 20-åring och älskar det! Här finns vänner som jag känt i 30 år och alltid återkommer till. Vi har vår by Soma som vi stöttat i snart 7 år, de betyder mycket för oss och vi betyder mycket för dem.

HÄR finns allt du behöver veta om det lilla landet i Väst Afrika. Men kort sagt kan man säga att vill du ha garanterad värme, het – inte fuktig, bara en timmas i tidsskillnad, låååånga sandstränder, god mat, en lagom lång flygresa och mycket för pengarna – jag då är det Gambia du ska åka till.

Våren var lugn, men i juni smällde det till. Då blev det både Nordirland, Öland och Italien.

Nordirland

Jag har nog aldrig ens tänkt tanken på att resa runt i Nordirland, men får man chansen är det klart man är på! Vilka häftiga platser och saker jag fick vara med om! Det var en aktiv resa men mycket fokuserade på Game of Thrones och jag hade bästa resesällskapet. Vi var 10 personer som aldrig träffats förr och som nu är vänner för livet. En av dem, Aurelie från Kanada, har redan varit i Sverige och besökt mej.

Resan började i Belfast, sen tog vi oss hela vägen upp till London Derry. På vägen såg vi flera platser ur Game of Thrones, fick rida på hästar ur serien, åka helikopter över fler inspelningsplatser, testa hovercrafting, åka båt, paddla kanot på natten och en massa annat. Jag åker gärna tillbaka.

Öland

Midsommar tillbringades i vårt hus på norra Öland, med midsommarlunch- och middag på Lammet och Grisen. Veckan bjöd på långa promenader, massor med vila och härliga samtal. Öland är mitt andra paradis på jorden, det var här jag tillbringade nästan hela min uppväxt och har nästan hela min släkt. Om halva hjärtat finns i Gambia, finns andra halvan här.

Italien

När det varnades för värmebölja i Europa passade jag på att ta en liten tur till Brescia i Italien, där det var värmerekord. Med 40-42 grader åkte vi runt i nordligaste delen av landet, upp i bergen där man vanligtvis åker skidor. Vi besökte en by utan elektricitet, en glaciär på 3300 meters höjd, där var det kanske värmerekord – men ändå lite i kallaste laget för oss, och vi lärde oss att baka Spongada.

Sommaren tillbringades sedan hemma, förutom ett par kryssningar. Sommar, sol och hav hör lixom ihop och är alltid lika mysigt. I oktober blev det återigen dax att besöka Oliv-VM i Kroatien, tredje gången!

Kroatien

I år fick vi se lite mer av de södra delarna och det är vi väldigt glada för. Vi landade i Split och åkte direkt till Trogir som kändes som en variant av Venedig. Mycket vit marmor både i gränderna och på fasaderna, härliga små kanaler och mycket vatten. Detta blev direkt en favorit som vi gärna återvänder till. Vi fortsatte till ön Brac som vi varit på förr, men nu fick vi se den södra delen. Bol och stranden Zlatni Rat var målet för den här resan,äntligen fick jag se den och vi hade sån tur med vädret! Jag måste återigen poängtera att Kroatien är ett perfekt resmål under hösten, det var 25 grader när vi var där.

November var mörkt, kallt och tråkig – desto roligare blev det i december när jag fick möjlighet att åka till Filippinerna. Också ett land jag inte tänkt särskilt mycket på innan, det är ju långt och ganska mycket tidsskillnad – sånt som jag passar mej lite för. Men det är klart att man tar chansen att besöka ett nytt land, när tillfälle ges! Så glad jag är att jag gjorde det, även på den här resan fick jag nya vänner för livet!

Filippinerna

Efter en rätt knepigt ditresa, kom vi till Manila – en väldigt stor storstad. Jag gillade det, men hade velat se mer till fots och haft mer tid på mej. Måste tillbaka! Sedan fortsatte vi till ön Bohol som direkt blev ytterligare en favorit. Jag fick lite Zanzibar-känsla, tom lite känsla av Seychellerna stundtals. Lummigt, grönt och fint – easy going och härliga människor.

Vi fortsatte till ön Dumaguette och sedan vidare till Cebu, intressanta platser med härliga stränder, men det var Bohol som fastnade hos mej – dit vill jag tillbaka. Jag gillade Filippinerna och ser det som ett bättre alternativ till Thailand. Samma klimat men inte lika mycket turister och väldigt intressant platser. Här finns bla gitarrfabriker, den lilla spökapan, god mat och en massa annat. Vill ni ha Asien, men tycker att Thailand förlorat sin charm – åkt till Filippinerna!

I början av 2019 visste jag bara att jag skulle åka till Gambia, inget annat var planerat. Det blev lite mer och det är jag väldigt glad för. Jag fick ju flera nya favoriter som jag gärna återkommer till och som jag kommer att skriva mer om både här och på Du i Fokus 🙂

Ni är många som hängt med på instagram @marlenerinda som jag hoppas ha inspirerat till att våga se lite mer av världen. Vilka nya länder kom på din lista? Fick du några nya favoriter du med?

Case di Viso & Silter Cheese

Case di Viso & Silter Cheese

Jag har massor kvar att berätta om Irland, men tar lite Italien emellan. Jag kommer att återkomma till bägge resorna en hel del ett tag fram över. Bland annat för att jag upptäckt en massa om mej själv, men även för att jag har några fantastiska platser att tipsa om. Case di Viso är en sån!

Senaste resan gick alltså till Brescia i norra Italien. Vi utgick från Ponte di Legno som ligger på ca 1300 meters höjd, där vi bodde två nätter. En av dagarna åkte vi ytterligare 500 meter upp i bergen, alltså inte en sträcka på 500 meter utan upp 500 meter på höjden. Vilken tar ganska lång tid på slingriga vägar över bergen.

Vi tog oss till den pyttelilla byn Case di Viso som ligger i en dal. Man får lite ”Sound of music-känsla” när man ser byn som ligger otroligt vackert mellan bergstopparna, med en fors som rinner genom hela byn, stenhus och kossor som betar fritt. Här finns kanske 20 hus, ingen bor här året om eftersom det inte går att ta sej hit på vintern. Men 3 familjer flyttar hit direkt när vägarna är framkomliga och bor sedan i byn tills det inte går att ta sej fram dit längre. Under sommaren fylls husen varje helg och det finns faktiskt bara ett enda tomt hus som är ute för försäljning. Så även om det kändes lite ”sömnigt” är det alltså full fart i byn mestadels.

Case di Viso ligger alltså på 1800 meters höjd och med kor som betar fritt på den höjden blir det en väldigt speciell smak på mjölken. Kossorna mjölkas morgon och kväll och en av familjerna gör dagligen ost på den mjölken, mest ricotta men även en speciell ost som heter Silter och som lagras olika länge för att få olik smak. Vi fick smaka en ost som legat i 6 år som knappt höll ihop längre och blivit nästan orangeröd, den hade väldigt mycket smak och var kanongod över pasta. Min favorit var dock den som legat kortast och fortfarande var nästan vit. Receptet har gått mellan generationer och vi träffade familjen som äger receptet och åt lunch i deras kök. Vi fick typ ravioli ”på rester”, som var bland det godaste jag ätit!

Att gå igenom byn var en njutning! Jag vet inte hur många bilder jag tog, säkert runt 400, ändå fick jag inte nog. I byn finns ingen elektricitet, så under de 4-5 timmar vi var där hade vi ingen kontakt alls med omvärlden, vilket gav en ytterligare dimension till besöket. Ett totalt lugn. Här har man bara sej själv och naturen. Men absolut inte tystnad, för den där forsen dånar verkligen!

Forsen går hela vägen upp ifrån bergen, genom byn och ner i ”stan” och säkert ännu längre… jag vet faktiskt inte vart den slutar. Tittar man på kartan så går den betydligt längre. Här fanns flera olika hikingleder, bla en pilgrimsled som hela tiden skapar en genomströmning av vandrare. Lederna ligger i Stelvio Nationalpark i Valle Camonica som anlades redan 1935 så det har varit populärt att vandra här i snart 100 år och numera cyklar många mountainbike här också. Kvinnan i familjen berätta att man enligt sägnen brände häxor ungefär där leden går och att man gjorde det rätt länge, och något som är välkänt är att det smugglades en hel del över bergen.

Vi fick träffa korna och se på när osten tillverkades, både ricottan och Silter. I ett pyttelitet utrymme skulle vi få plats mellan bord, ostar, stora metallbunkar med mjölk i olika stadier och verktyg. Att ta bilder gick sådär… men det var väldigt intressant och kul. Trots att vi var så högt upp var det runt 35 grader varmt, i skuggan, och skugga fanns det typ ingen… så det var betydligt varmare, men forsen stänkte rätt friskt på oss och kylde ner. Jag höll på att trilla i vattnet när vi skulle ta lite bilder 🙂

Jag älskade verkligen besöket i Case di Viso. Det var såååå fint. Lugnt. Harmoniskt. Och ljudet från forsen var lixom pricken över i. Att det var sol och varmt gjorde ju inte heller nåt, även om de andra höll på att förgås av värmen. Överhuvudtaget så tyckte de att jag var rätt konstig som gärna satt i solen och aldrig gnällde eller pustade i värmen. Men jag älskar det ju!

Bilderna gör sej inte riktigt rättvisa, men jag hoppas ni kan få en uppfattning om hur fint det var. Jag åker mer än gärna dit igen!

40 grader varmt!

40 grader varmt!

Jag gillar värme och har inga större problem oavsett hur varmt det än blir. Allt beror på luftfuktigheten. När vi landade i Milano igår, var det som att kliva in i en bastu.

Vi kom alltså hem från Öland i tisdags och på onsdagen packade jag om för att igår dra iväg till Italien. Jag var förberedd på värmen och har bara packat tunna sommarkläder.

Klockan 7 klev vi på tåget i Tumba, vid 7.45 Arlanda Express och 9.35 gick flyget från Arlanda. Strax innan vi skulle boarda träffade jag Catarina som också skulle åka med. Vi har träffats lite här och där och jag gillar henne, så det blir kul.

Först tog vi oss till Wien och därifrån flög vi vidare till Milano. Det var nästan molnfritt och man såg snön som ligger kvar på alptopparna. Till nån sån topp skulle vi, typ…

I Milano möttes vi upp av en kvinna som körde oss resten av vägen. Vid 18 stannade vi slutligen vid ett hotell i något som såg ut som en vilande skidort. Vi var framme i Ponte di Lango i Brescia och det är här vi ska vara ett par dagar. Jättefint, men rätt folktomt.

Här ska vi upptäcka mat och dryck, besöka en vingår och se vad som finns att göra på sommaren. Igår hade vi alltså hela 40 grader, idag ska det inte bli mer än typ 35…

Härliga dagar på Öland

Härliga dagar på Öland

Fem dagar går väldigt fort ibland, särskilt när man har det bra. Nyss hemkommen från Öland, känns det nästan som vi aldrig varit där…

I onsdags var det snabba ryck när jag kom från Irland. Jag var nog inte hemma ens i två timmar innan vi packade in oss i bilen och drog till Öland. Sen hade vi alltså fem hela dagar, då vi verkligen njöt av varenda minut. Vi har gått milslånga promenader varje dag, ätit bra mat, vilat ordentligt och skrattat massor. Vi har tagit vara på varenda minut och nästan varje kväll har vi sett solen gå ner över Kalmar sund. Det är något alldeles särskilt med solnedgångarna på Öland.

De här dagarna har inte bara gjort oss gott, utan även pälsbollen. Han är piggare, mer lekfull och smidigare. Han verkar gladare helt enkelt, precis som husse och matte. Promenader, vacker natur, sol på nosen och frisk luft gör susen för både tvåbening och fyrbening. Särskilt promenader på grusvägar där man bara hör fåglar och en och annan kossa råma.

Igår började vi den långa resan hem redan kl 6 på morgonen. De femtio milen kändes som 700, det var skitdrygt! Men hem kom vi och gott sov vi inatt! Redan igår kastade jag in två maskiner tvätt, så att de skulle hinna torka till idag. Jag skulle nämligen tömma två resväskor och packa en ny, imorrn är det dax för nästa resa.

Så dagen idag har mest gått åt till att fixa inför helgens äventyr. När jag landar i Brescia i Italien imorrn är det 39 grader varmt, lite skillnad mot 15 som jag hade på Irland. Packningen är mycket mindre den här gången kan jag konstatera, tunna sommarkläder tar inte alls så stor plats. Jag vet inte hur uppklädd jag behöver vara, men har packat ner några klänningar och några shorts och hoppas att jag får användning av badkläderna 🙂

Även om det gått långsamt idag så är iaf väskan packad, naglarna fixade och texter inlagda ända tills på måndag. Så det är väl bara att åka då. Ni hänger väl med? Gourmet-resa till Italien, det kan bli himla kul! Jag ska tydligen tillverka ost…

Ni vet var ni ser allt först: instagram @marlenerinda – häng med!

Mångsidiga Milano!

Mångsidiga Milano!

Jag tänkte berätta lite om Milano men vet knappt var jag ska börja. Det finns hur mycket som helst att se och göra i den otroligt vackra staden. Å bor man bara lite smart har man gångavstånd till det allra mesta!

Vi bodde på Nh Touring Hotel som ligger ganska nära centralstationen och mittkärnan av Milano. Ett fyrstjärnigt hotell som jag absolut kan rekommendera. Det tar ungefär en kvart att gå till den enorma katedralen (Duomo) och den vackra och anrika gallerian med alla märkesbutiker. I gallerian ligger bla den första och därmed äldsta PRADA-butiken som är värd ett besök bara därför. På vägen passerar man bla La Scala som inte är lika imponerande på utsidan som på insidan, men kul att ha sett ändå!

För många är Milano detsamma som mode och shopping, men det är mycket mer än så! Här bodde bla Leonardo Da Vinci på 1400-talet och man kan besöka huset han bodde i och och hans vingård, La Vigna di Leonardo (mitt emot kyrkan Santa Maria dellea Grazie), med vinstockar från Argentina. Huset bebos fortfarande av familjen som tog över efter Da Vinci, men man får ändå se fyra av rummen i huset och den vackra trädgården . Har man tur kan man även få se en liten bit av originalväggen i ett av rummen från Da Vincis tid. På min instagram (marlenerinda) finns en liten filmsnutt när väggen öppnas.

Tar man sej till stadsdelen Isola får man uppleva den vertikala skogen (Il Bosco Verticale) som är två fascinerande höghus med de mest fantastiska balkonger man kan tänka sej! Italienarna är nog mästare på lummiga fönster och balkonger och de här två husen tar absolut priset! Bakom alla träd och buskar hittar man några av Milanos dyraste lägenheter. Husen ligger nära stationen Garibaldi och en alldeles nybyggd plaza där man man kan shoppa eller mysa i solen med något gott i glaset. Här ligger också Italiens högsta byggnad, Unicredit Tower. Här ifrån går man på bara några minuter till Ea Ta Ly, som jag berättade om häromdagen.
En av höjdpunkterna, men betoning på ”höjd” var när vi gick på taket ovanför katedralen. Vid katedralens ena långsida går det en hiss upp till taket och där har man byggt en spång över taken så man ser hela Milano. Längs spången finns små vätskestationer och i slutänden en restaurang med galet god pizza! Vi gick på taket en lång stund, tittade, fotade och bara hänfördes av utsikten. Sen satt vi lika länge och åt och tog en fika ute på takterrassen i solen. Den där hissen hade jag nog aldrig hittat själv, men fråga er fram – för detta är ett måste!

Det finns förstås massor att se och göra i en stad som Milano, men glöm inte att bara sitta och mysa också. Att ta en apertivo på en mysig liten piazza är ett måste och bästa sättet att uppleva de genuina Milano och dess folkliv. Vilken piazza du ska välja är en smaksak, det ligger på rad så det är ingen brist på dem. Vårens trendigaste drink är Campari Spritz eller Aperol som kostar ca 5 Euro. Kanske inte min favorit, men nog sjutton var jag tvungen att ta en ändå – bara för att!

Man kan tycka att Milano är stort, men det är faktiskt ganska litet och
man hinner se väldigt mycket på bara en weekend. Vi åkte direktflyg med
Easy Jet som tog knappt 3 timmar och sedan tog det ungefär 45 minuter
till hotellet med bil. Det är alltså helt ok att bara åka ett par dagar
som vi gjorde, bara för att göra något annorlunda över en helg.

Detta var bara ett litet axplock och en liten smakbit av mitt Milano, jag återkommer med mer… var så säker!

Ea ta ly kommer till Sverige!

Ea ta ly kommer till Sverige!

Ni som varit ute och rest lite, och särskilt i Italien, kanske har trillat in i någon av Ea Ta Ly´s butiker. Då kanske ni dessutom blir extra glada om jag säger att kedjan kommer till Sverige i höst.

Ea Ta Ly är ett butikskoncept där man både kan äta och köpa sin mat. Du kan tex äta något väldigt gott på lunchen, köpa alla ingredienser på plats och laga detsamma hemma på kvällen. Som exempel alltså… man kan äta utan att handla och handla utan att äta också förstås!

Ea Ta Ly i Milano är tre våningar högt och nästan hela översta våningen är restaurang. Vi hade äran att äta där ikväll tillsammans med delar av turistansvariga i Milano och sällan har jag ätit så gott! Carpaccio med sallad till förrätt, musslor med pasta till varmrätt och tiramisu till efterrätt. Allt lagat till perfektion och med absolut trevligaste sällskapet.

När jag fick höra att Ea Ta Ly kommer till Sverige visste jag inte vad det var och tyckte mest att det lät som en kul grej. Nu kan jag säga att jag verkligen ser fram emot det! Ett roligt koncept som dessutom flyttar in i en av Stockholms vackraste lokaler och min fd arbetsplats – nämligen Röda Kvarn! Eller det som är kvar av den gamla biografen…

I eftermiddags testade jag även deras uteservering och satt i solen och drack en av vårens innedrinkar i Italien; Campari Spritz. Så härligt med sol och värme på näsan och kunna sitta i bara t-shirt och njuta.

I september kommer Ea Ta Ly till Stockholm och då kommer även jag att vara på plats! Kommer du?

Äntligen sol och liiiite värme!

Äntligen sol och liiiite värme!

Vädret hemma känns rätt hopplöst just nu, så dagens resa till Milano kändes mer än välkommen! Efter att ha förberett, fixat och packat så var det äntligen dax att sätta sej på flyget i förmiddags. Det är alltid lika spännande att åka på pressresa eftersom man oftast inte har en aning om ressällskapet.

Vi var 5 personer som skulle dra iväg tillsammans och vi träffades i gaten. Vi var ungefär lika gamla, res- och skrivgalna och i mina ögon ett himla bra gäng! För första gången satt jag dessutom tillsammans med mitt ressällskap under flygresan, till min grannes kanske inte lika stora glädje eftersom hon var tvungen att jobba lite under flygresan och det var svårt när vi var två på var sida om henne som höll låda större delen av vägen.

Hur som helst så kom vi fram som vi skulle och solen skeeen! Vi kördes till hotellet, packade upp, fick en liten lunch och traskade sedan ut på stan en liten snabbis innan programmet skulle köra igång. Milano. Vad vet jag om Milano? Jo, jag har varit här en gång förr… 2006 på vår bilresa genom Europa med en 11-årig junior som kartläsare och en 12-årig Senior som sjöng julsånger i baksätet. Vi skulle inte till Milano utan helst passera förbi, men alla vägbyggen gjorde att vi hamnade mitt i smeten i världens största rondell. OCH vi körde rätt! Sedan dess har jag hävdat att kan man köra bil i Milano och dessutom hitta rätt, ja… då kan man köra och hitta överallt!

Den här gången behöver jag dock inte köra, utan kommer mest använda fötterna. Bara idag har vi gått nästan 20 000 steg. Det är så jag gillar att se en ny plats, men fötterna! Man ser saker så bra då! Så bara på en enda eftermiddag har vi sett La Scala, den gigantiska kyrkan, ett jätteläckert köpcenter med den äldsta Prada-butiken och en massa annat. Vi avslutade dagen med en fantastisk middag på The Westin Hotell tillsammans med en av höjdarna från flygplatsen här. Ett otroligt fint hotell med fantastisk mat och ett väldigt trevligt sällskap. För precis som det kändes på flygplatsen så var detta ett riktigt mysigt gäng!

Jag är helt slut, så jag berättar mer imorrn om det finns mer tid då. Att vara på pressresa är ingen semester om ni trodde det. Schemat är fullspäckat (idag 07-23), alla sinnen måste vara på helspänn så man inte missar något och sen ska man få ihop nån slags text av det också och gärna några sjujäklabra bilder… Å jag älskar det!