Resan till Filippinerna började med panik!
För precis ett år sedan såg jag fram emot en spännande vecka på Filipinerna. Vår resa började minst sagt med vissa problem – jag får fortfarande ångest och lite ont i magen när jag tänker på det.
Vi checkade in och fick direkt veta att flyget var försenat men att vi nog skulle hinna med anslutningen Doha. Det gjorde vi inte… Vi var 7-8 personer från början, hälften bokades om och hann med ett flyg ganska direkt – 4 av oss leddes till VIP-loungen där vi skulle spendera natten och flyga vidare på morgonen.
Vi hittade varsin fåtölj och efter lite mat i magen somnade vi, lite för gott… Jag vaknade med ett ryck 8.12, mitt flyg skulle gå 8.25. Jag tittade mej runt för att se om de andra behövde väckas, men de var inte där. Panik!!! Jäklar vad jag sprang! Å jag hann!!!
Ni som varit på Dohas flygplats vet att den är enorm. Man måste ta tåg mellan terminalerna och att jag överhuvudtaget sprang åt rätt håll och hittade rätt direkt är inget annat än ett mirakel. Man hade precis börjat boardingen när jag kom fram och där stod mitt resesällskap i kön och trodde att jag redan var ombord.
Jag sprang så jag hade blodsmak i munnen och min astma har nog aldrig varit så dålig. Jag hostade nästan så jag kräktes och jag var lite rädd att man skulle tro att jag var sjuk och plocka av mej. Jag bad om ett glas vatten och förklarade läget för flygpersonalen som var mycket förstående. Väl på plats i flygstolen kunde jag andas ut och slappna av. Men jag kan när som helst minnas känslan när jag vaknade och tittade på klockan… den paniken! Fyyyy faaaan säger jag bara.
Vi kom fram ett halvt dygn senare än de andra och var rätt slut när vi kom till Dusit Thani Hotel vid 1.30 på morgonen. Klockan 8 skulle vi träffas i lobbyn, ca 15 personer från olika länder, och sedan var det fullt program. Jag var inte där på någon nöjesresa, utan en sk pressresa, och skulle alltså få mängder med information och se massor med intressanta platser under tiden i landet.
Första dagen spenderas i Manila. Trots att vi kördes runt i buss så var det alldeles för liten tid för att egentligen se något. Jag älskar storstäder med kaos, som tex Kairo, detta var en sån och jag vill väldigt gärna åka tillbaka och utforska det mer. Men vi besökte iaf kyrkan San Augistin, ett fort och lite annat och gick en kort bit i stan och fick iaf en uppfattning om strukturen, storleken och tempot. Trafiken är galen, så det är nästan lättast att ta sej runt med fötterna. Även om en och annan kanske inte skulle rekommendera det…
Andra dagen delades gruppen upp och vi blev bara 4 personer kvar som nu sattes på flyget till Bohol. Vilket gäng! Vi var två journalister, Yvonne och jag, samt två reseagenter Don från Orient Tours och Sarath från Sunray Travels. Tillsammans med vår Filippinske guide Joseph hade vi några vansinnigt roliga dagar. Vi var verkligen en perfekt kombo av prestigelösa människor som bara ville få ut så mycket som möjligt av resan. Vi skrattade oss igenom hela veckan och det var ju tur med tanke på starten jag fick på resan.
Efter en kort flygresa landande vi på Bohol som är ungefär som Gotland i storlek. Jag föll pladask! En så otroligt fin plats på jorden med underbar natur och massor att se och göra, om man vill. Det är grönt och lummigt, palmer och bambu trängs kan man nog säga. Trots att vi var där under monsunperioden så var det grönt och fint och mangon var mogen att plockas direkt från träden.
Första dagen började med att besöka två olika resort, innan vi körde till Amorita Hotel där vi skulle vi bo i två nätter. Jag skulle gärna stannat längre, för det var helt underbart! Jag hoppas kunna åka tillbaka med Martin, han skulle älska det!
Bohol har allt! Här finns inlandet med olika odlingar, små byar, vattenfall och djurliv, allt kantas av den vackra kusten med vita paradisstränder och turkost vatten och under ytan finns en hel värld som gjord för dykning. En tropisk oas med vackra vikar med turkosblått vatten och vita sandstränder.
Vi besökte Chocolate Hills som består av 1 268 mer eller mindre höga kullar. Kullarna är mellan 30 och 50 meter höga och syns bäst om du går de 214 trappstegen upp till utsiktsplatsen, vilket vi gjorde förstås! Utsikt är magisk, man är omringad av det vackra landskapet och kullarna.
Efter kullarna var det dax för lunch, den intogs på en flodbåt på floden Loboc, som en minikryssning. Loboc River är trots sin gröna färg, ett av de renaste vattendragen i Filippinerna. Båtarna går från Loay Bridge och kostar ungefär 100 kr per person. Det är en galen tur med mycket musik, ibland karaoke, barn som underhåller längst vägen och en fantastiskt natur!
Efter lunch åkte vi till Philippine Tarsier Sanctuary för att kolla in den lilla spökapan, Tarsiern. En av världens minsta primater som brukade finnas i regnskogar över hela världen, men idag finns bara några få bestånd kvar i Filippinerna, Indonesien och på Borneo.
Just på Bohol har man ett par olika räddningsprojekt där man försöker ge den lilla skygga krabaten tillräckligt med lugn och ro för att kunna överleva och fortplanta sig. Tarsiern är nämligen väldigt känslig. De lever vilda i reservatet och är svåra att se, men vi lyckades se fyra stycken, så otroligt söta!
Ett av de mest minnesvärda besöken, var på den lilla machetesfabriken. Fabrik kanske är att ta i, men det var iaf en hässja, ett städ, en slipsten och två män som jobbade där. Att se ett äkta hantverk växta fram är något alldeles extra tycker jag. Knivarna som växte fram i deras händer var otroligt vackra, men jag vågade inte köpa någon eftersom vi skulle åka runt så mycket och jag inte var helt säker på att den skulle kunna förvaras säkert.
Efter två dygn på Bohol, tog vi båten till ön Negros och staden Dumaguete som ligger två timmar bort. Efter ett dygn med monsunregn och rejäl vind, det gungade fortfarande lite på båten, hade vi en härliga dag i solen med mestadels gående sightseeing. Det är alltid en risk att åka till Asien på vintern. Det regnar mycket i perioder, men brukar vara fint mellan regnskurarna.
På Dumaguete bodde vi på Atlantis Dive Resort som är ett himla mysigt dykresort. Överhuvudtaget är det dykning och vattensport som är grejen på ön. Här finns fantastiska hotell och resort, alla med inriktning på sol, bad och aktiviteter på och i vattnet. Små shoppar med dykgrejer och dykutflykter ligger vägg i vägg överallt. Vi tog båten ut till en av de små öarna, som är högst tillfälliga och bara finns så länge lågvattnet är. En jättemysigt tur, som tyvärr blev lite avkortad pga en ny regnskur. Hade vi haft fint väder skulle vi fortsatt en bit till, till en plats där man ofta ser delfiner. Tyvärr missade vi det, något jag verkligen sett fram emot.
Efter en natt på Dumaguette flög vi en kort stund till ön Cebu. PÅ Cebu byts dykningen ut mot musik, här finns nämligen gitarrfabriker! I Lapu-lapu City finns Alegre Guitars Factory. Här får man underhållning medan man shoppar kan man nog säga. Ute på gården står män och tillverkar gitarrer av olika slag och storlek, inne i butiken hänger instrumenten på rad och här och var sitter det någon och spelar. En mycket speciell shoppingupplevelse 🙂
På Cebu hade vi så lite tid att vi inte hann mer än en halv dags sightseing. Sen var det dax att ta sej tillbaka till Manila och vidare till Sverige. Men vi hann med en liten jordbävning iaf, som vi inte kände av alls – trots att vi just då var på 26:e våningen och man rapporterade om den i svenska medier och telefonen började leva sitt eget liv. Jag fick göra en snabb uppdatering på Fb att vi mådde bra, så lugnade det sej igen.
Jag är egentligen ingen större älskare av Asien, men Filippinerna var något särskilt. Här finns intressanta platser med härliga vykortsvackra stränder på många ställen, men det var Bohol som fastnade hos mej – dit vill jag tillbaka. Jag ser Filippinerna som ett bättre alternativ till Thailand. Samma klimat men inte lika mycket turister och väldigt intressant platser.
Det låter som vi var där hur länge som helst, men det var faktiskt bara 6 dagar – och de var fullpackade! Efter att ha pratat mycket med vår guide Joseph, både under resan och efteråt, har jag kommit fram till att vi ska komma tillbaka i februari-mars, då vädret är mer stabilt och det börjar bli rejält varmt. Martin är med på noterna, så nu är bara en fråga om när. En dag blir det!
Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram
