Bodström är en av de riksdagspolitiker som inte gillar att man kollat hans närvaro. Han känner sej kränkt och en massa annat… Jag känner mej kränkt över att mina skattepengar går till hans arvode när han är där så lite!

Riksdagpolitikerna har dryga 50 000 kr i månaden. Då förväntas de finnas tillgängliga 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Per timme blir inte det så mycket även om utgångssumman känns hög. Men nu är det ju ändå visat att många varken är närvarande i debatter eller har lämnat in motioner/interpellationer eller ens bemädat sej med att delta i omröstningar som varit ganska viktiga. Är det då rimligt att de har betalt för den tiden, när det kanske inte ens handlar om halvtid i närvaro?

I Bodströms fall handlar det också om att han även skrivit böcker och arbetat som advokat. hur ska man då kunna göra ett bra arbete på något sätt om man inte engagerar sej till max nånstans? Vi är många som har fler jobb och som kombinerar detta med både familj och fritidsintressen – MEN vi har inte ansvar för Sveriges lagar och välbefinnande! Vi behöver inte läsa in en miljon handlingar för att sedan kunna ta ett vettigt belsut om landets framtid! Det ska Bodström mfl kunna och då tycker jag inte att det är för mycket begärt att han faktiskt är liiiite mer aktiv inom Riksdagens portar.

Man kanske kunde införa stämpelklocka? Eller göra som CSN, dra in lönen om det är mer än 50 % frånvaro..? Jäklar va folk skulle jobba! 349 Riksdagsledamöter kostar MYCKET pengar. Det kanske är dax att minska antalet? En stor del av besluten som förr togs här hemma, tas ju ändå där borta i Bryssel. Eller kan man sätta krav på att Riksdagsmännen inte får ha hur många sidosysslor som helst? För man vill ju ändå att de ska ha en viss fot ute i verkligheten…

Knepigt… men jag har absolut ingen lust att ge av mina surt förvärvade pengar till någon som skriver böcker ”vid-sidan-om” på sin Riksdagslön. Det ger jag hellre till någon underbetald sjuksyrra som gör mer vettigt på sin arbetstid!

(Nu ska vi väl kanske passa på att säga att Bodström inte är ensam om hög frånvaor: Mona Sahlin är värst, sen kommer Lars Lindblad från Moderaterna, efter dem Barbro Westerholm från Folkpartiet, Kent Olsson från Moderaterna och Maria Wetterstrand från Miljöpartiet. Lite rättvisa ska det vara, det finns fler… Klicka här)

.

Nu har jag agerat fotomodell i trädgården igen medan Martin och Junior har lekt med kameran. Grannarna måste tro att jag fått något slags storhetsvansinne som hela tiden fotas i trädgården… Ingen position som jag är särskilt bekväm i måste jag väl erkänna… men det är ju ett led i det jag vill göra, så det är lixom bara att uthärda. Men det skulle vara klart enklare om folk bara valde utifrån en text och inte i kombination med en bild.

Jag har alltså varit uppklädd från midjan och uppåt, men jeans och filttofflor på nedre delen. Lätt sminkad, med läppstift ton-i-ton med linnet under kavajen (precis som Ninnibeth sa till mej). Å nu står jag här, återigen med en massa foton som jag inte är nöjd med. Så nu får ni hjälpa mej igen. Vilken ska jag ta till provvalet?

Har alltså blivit nominerad till provvalet och då går det till så att man berättar om sin bakgrund och vad man vill politiskt, plus att en bild ska skickas in till den katalog som sammanställs på alla kandidater. Ok…

Jag behöpvde klippa mej och tyckte att det kanske kan passa bra att göra det då innan den där bilden skulle tas. Har nämligen ingen halvskaplig bild liggandes som jag kan använda. Så: klippning fick det bli idag och det var verkligen skönt att bli av med håret. Jag har tre miljarder, superfina hårstrån som växer som ogräs och inte alls vill som jag vill. Jag måste klippa mej var fjärde, var femte vecka om jag vill ha en riktigt frisyr eftersom det växer så snabbt. Alltså kör jag ”häng-stuket”, då blir det klippning var sjätte vecka ungefär. Nu var det mer än två månader sen. Alla som vill ha långt hår är väldigt avundsjuka på mej, jag tycker det är mest till besvär. Iaf… klippning blev det och jag vet inte riktigt om jag var nöjd eller inte – det blev som det blev, ingen större överraskning.

När jag kom hem satt jag lite färg i ansiktet och sen tog Martin fram kameran. Resultatet kan ni se nedan. Vilken bild kan jag använda tycker ni? När ser jag mest förtroendeingivande ut 🙂