Bläddra efter
Etikett: politik

Lugnt och skönt i valtider

Lugnt och skönt i valtider

Detta är första valet sedan 1998 som jag inte engagerar mej och jobbar häcken av mej för det jag tror på. När jag hoppade på politiker-karusellen hade jag ingen aning om vad ett val innebar eller hur mycket jobb det var. Jag hade heller ingen aning om hur kul det var och hur många nya bekantskaper man skulle skaffa sej.

Under de tre riksdagsval som jag deltagit i har jag lärt mej massor! Sen har det ju varit andra val däremellan som också var en bra och lärorik skola. Under den här tiden har jag också fått förmånen att sitta som valförrättare och lärt mej organisationen bakom valen. Det är något alla borde göra.

Så jag tycker nog att jag har en ganska bra helheltsbild av hur ett val går till och hur det demokratiska arbetet fungerar. Jag har alltid älskat att vara med i valrörelsen! Att dela material, prata med människor i valstugan, sitta i debatter osv. Trodde jag skulle sakna det enormt mycket, när jag i vintras insåg att jag nog inte kommer att vara med i år. Men jag saknar det faktiskt inte ett enda dugg! Det känns däremot väldigt skönt att inte vara slagpåse i valstugan, att slippa bli hotad och ha polisen runt sej hela tiden (de är jättevtrevliga, men ändå), att inte behöva springa runt halva nätterna med valmaterial i folks brevlådor och därefter drömma om brevlådorna… Jag kan också erkänna att jag inte sett en enda debatt på tv, har ingen som helst lust faktiskt.

Ämdå är jag alltså otroligt intresserad av det som händer och det politiska livet, men debatterna tycker jag är otroligt ointressanta. Där sitter ett gäng politiker och bara kastar skit och är oförskämda. Hellre pratar jag med dem själv eller läser vad de vill åstakomma. Sen ser jag mycket på vilka som syns när det INTE är valtider. De som är aktiva även de andra 3,5 åren av mandatperioden får min röst, inte den som bara poppar upp ett par månader var fjärde år.

Jag har redan röstat. På Ica-Maxi! Vilken toppen-grej att man kan rösta när man ändå är där. Precis som att man kan gå på apoteket när man storhandlar. Super! Dagen innan valet ska jag och Martin sortera förhandsröster i kommunalhuset och på valdagen sitter vi och tar emot röster hela dagen. Det ska bli himla kul och ger ett bra tillskott i kassan. Alla kan sitta som rötsmottagare. Det är bara att kontakta valnämnden i din kommun inför nästa tillfälle.

Under den här valrörelsen har jag haft det lugnt och skönt. Jag ser mina fd kollegor blir tröttare och tröttare. Jag kan bara önska dem lycka till och hoppas att de får de resultat som de önskar och förtjänar. Nästa gång kanske jag är med i leken igen… den som lever får se…

.

Hur ska man välja då???

Hur ska man välja då???

Jag har ju lämnat KD och är fri att välja vad jag vill! Det var jag iofs förut också, men nu känner jag att det är dax att återigen sondera terrängen och verkligen ge min värdefulla röst åt något/någon som jag känner lite extra för.

Jag har tänkt både med hjärta och hjärna och är snart färdig att ge min röst… frågan är ju om man ska rösta på ett parti som man egentligen brinner för men som har skitstövlar på listan? Då kan det ju bli knepigt att vara säker på att ”mina” frågor tillgodoses… så det går bort. Parti nr2 sitter ganska säkert och är det som jag numera är medlem i. Ska jag ge dem en röst för att kanske ge dem ett extra mandat så att jag själv kan gynnas och få en plats senare i höst? Eller blir det alternativ nr3…? Att rösta på ett liiitet parti som behöver min röst för att få stanna kvar i leken? Tror faktiskt det lutar åt alternativ 3. Där finns en duktig ung tjej som Botkyrka behöver. En tjej som fortfarande tror på människan och framtiden och som orkar stångas mot ”gubbarna”. En tjej som behövs i Botkyrkas kommunfullmäktige, helt enkelt!

Det får nog bli så att jag röstar för att Botkyrka ska få det bättre. Jag lägger mitt hjärta åt sidan och mitt eget intresse och hoppas istället att lilla Centerpartiet får stanna kvar med sitt enda mandat i fullmäktige. Stina Berge… du får min röst den här gången. Förvalta den väl!

.

Som gubben i lådan…

Som gubben i lådan…

Jag startade min blogg när jag fick veta att jag var nominerad till riksdagen 2006. Sedan dess har jag skrivit ett eller flera inlägg så gott som dagligen. Jag ville nämligen inte vara en politiker som dök upp som gubben i lådan en månad innan valet.

Facebook började jag med för kanske 2-3 år sedan och har även varit aktiv där. Jag har skrivit insändare och försökt att vara synlig under hela mandatperioden fram till att jag hoppade av karusellen i februari i år. Jag har varit synlig både för att jag tycker det är viktigt att folk runt omkring ser att jag gör något och för att jag faktiskt varit väldigt aktiv i min roll som fritidspolitiker och har velat visa det. Så tänker låååångt ifrån alla.

Av mina politikervänner är det ett fåtal som hållit sina bloggar vid liv under HELA mandatperiodens fyra år. Statusuppdateringarna på Facebook har också varit ganska glesa från de flesta. Man kan ju hoppas på att de haft viktigare saker för sej än att hänga vid en dator…

Nu är det knappt en månad kvar till valet och vad händer? Jo, helt plötsligt har ALLA skaffat sej en profil på Facebook där de uppdaterar som galningar vad de gör och finns att träffa varje dag. De twittrar och delar med sej av tankar och bilder. Jättebra tycker jag, om de bara kunde göra detta året om… jag vill nämligen veta vad MIN politiker pysslar med, vilka beslut h*n deltar i, hur funderingar kring olika ärenden ser ut och hur vardagslivet är.

Jag röstar inte på en person som poppar upp som gubben i lådan strax innan valet och först då visar vad h*n vill. Jag röstar på en person som är engagerad i politiken varje dag, året om, under alla fyra år och som är beredd att visa det!

.

Vad menar Ohly?

Vad menar Ohly?

Senaste opinionsundersökningen visar att de borgerliga leder och att ledningen ökat under sommaren. När media ber Ohly om en kommentar menar han att man tycker olika på sommaren än på vintern. Va?

Hur tänker han då? Att svensken blir påverkad av värmen så pass att han inte tänker klart? Att man har ett annorlunda liv på sommaren och därmed ett annat behov? Att man inte orkar bry sej utan bara svarar något?

Varför skulle man tycka olika om politik beroende på årstid? Jag tycker likadant året om! Frågan är ju då: om nu Ohly svarar så… är han sån? Ändrar han åsikt beroende på årstid, väder och vind? Skrämmande tanke isf med tanke på att han sitter i riksdagen och dessutom är partiledare. Han idiotförklarar svenskarna genom sitt uttalande och det gör mej lite irriterad.

Kan någon förklara för mej hur han tänker och vad han menar?

.

Bränna pengar

Bränna pengar

Att Schyman brände 100 000 kronor häromdagen har väl alla sett? Hon hade tydligen fått pengarna i PR-syfte och menade på att det var väl utnyttjade slantar. Att man i vanliga fall inte alls får samma uppmärksamhet när man köper en annons för samma belopp. Men blev det verkligen som hon hade tänkt? Ville hon ha enbart negativ PR…? Tror inte det va…?

Hade hon varit riktigt smart så hade hon tagit fejkade pengar, bränt dem, inväntat kritiken och DÅ tagit fram de äkta pengarna och skänkt till Kvinnojouren eller nåt sånt. Då hade hon både fått fram budskapet OCH visat att hon har ett hjärta och egentligen vill väl.

Nu har hon kränkt varenda kotte som har eller har haft det dåligt ställt. Hon har visat att hon inte har någon som helst respekt för pengar eller för folk som inga pengar har. Hon lyckades inget vidare med sin PR-kupp och det tycker jag är väldigt bra 🙂

.

Dålig respons

Dålig respons

Den 16 februari tog jag beslutet att avgå som ordförande i Astma och Allergiföreningen i Huddinge – Botkyrka – Salem. Jag skrev ett utförligt mail som jag skickade till berörda parter. Jag fick ETT svar som i princip sa: jag noterar vad du meddelat oss.

Idag, nästan 3 månader senare, blev jag uppringd av en tjej på länsföreningen. Nyanställd som fått till uppgift att reda ut vår situation här i lokalföreningen. Stackars henne… Hon hade bara fått i uppgift att ringa upp mej, men visste inte alls vad det handlade om eller vad som låg bakom allt. Så jag uppdaterade henne så gott jag kunde om situation och hon förstod ganska snart att jag inte var ett dugg intresserad av att ingå i en styrelse på något sätt eller ens stanna kvar som medlem i föreningen.

Det viktigaste för mej är att ”mina” medlemmar blir väl omhändertagna och att de vet att det inte hänt mej något utan att jag avgått alldeles frivilligt. Dessutom måste man ta hand om min kassör som var den som jag försökte hjälpa och nu fick hon ett ännu större lass att bära istället. Jag vill också lämna ifrån mej allt i orning och reda, så alla papper finns här plus en massa annat. Så på tisdag kommer hon och hämtar en flyttkartong full med grejer, allt i oklanderlig ordning. Ska bli så skönt att bli av med allt och äntligen kunna lägga detta bakom mej.

Jag tycker det är illa av ett så stort förbund att inte ens kunna slå mej en signal och kolla läget. Här har jag suttit som ordförande i fem år och bara fått en massa dunkar i ryggen och beröm. Det var tydligen bara tomma ord? Ingen brydde sej ett skvatt om hur jag mådde när allt var som värst. Människor som jag trott mej ha en vänskapsrelation med… antingen är jag naiv eller bara korkad…

I samma veva avslutade jag även mina politiska uppdrag och där var ljudet ett helt annat. Jag fick mängder med mail som både beklagade och försökte övertala mej att stanna. Men inte från dem jag trodde… Så jag har nog lärt mej ett och annat. De man tror bryr sej är inte alltid att lita på. Man ska vara väldigt noga med vem man anförtror sej åt och vem man litar på. Kanske att jag nästa gång kan iaktta mina medmänniskor lite längre innan jag ser dem som mina vänner och innan jag ger dem mitt hjärta. Jag hoppas det, men är inte alls säker.

Jag är en spontan person både på gott och ont. Har svårt att fejka eller föreställa mej. Jag är bara jag. Jag tror de allra flesta om gott och att de är mina vänner från första början, tills motsatsen är bevisad. Är det fel?

.

Finns fler sätt att valfuska på…

Finns fler sätt att valfuska på…

Moderaterna är återigen i hetluften när det gäller valfusk, men det är långt ifrån ensamma… Det finns flera sätt att se till att de egna kandidaterna får de röster man vill och behöver. Jag är fortfarande medlem i Kristdemokraterna men kommer inte att betala in nästa medlemsavgift. Jag har under många år utsatts för en behandling som de flesta aldrig skulle kunna drömma om och det sista fick bägaren att rinna över.

Innan ett riskdagsval skall alltså kandidater till de olika listorna utses, det vet alla. Vad alla kanske inte vet är att det är medlemmar som nominerar kandidater som medlemmarna själva sedan röstar på. Jag var nominerad av en mängd olika personer, men kom aldrig med i något provval och att strunta i att ha med en nominerad person i provvalet är emot alla regler som finns. Trots att personer ”högre” upp var medvetna om detta, har inga åtgärder vidtagits. Alltså väljer jag att lämna partiet och allt mygel.

Jag är en obekväm person som kommer med obehagliga sanningar och som aldrig säger JA, bara för att behaga någon annan. Jag har under nästan 15 år kämpat med frågor som vissa tycker är lite känsliga och obehagliga att prata om; som tex handikappades situation, HBT-frågor, sex, självskadebeteende mm. Många Kristdemokrater tycker de här frågorna är direkt olämpliga att överhuvudtaget tala högt om. Trots att jag ombads att ta upp mer ”lämpliga” frågor, vägrade jag och utsattes för en behandling som skulle få mej att hoppa av. Vilket jag alltså nu gjort.

Genom att inte ta upp en person till provvalet, utan ”glömma” att han/hon finns nominerad, selekterar man direkt ”lämpliga” kandidater i de egna leden. Man ser helt enkelt till att det bara går att rösta på ”klubben för inbördes beundran”. Man riktar rösterna så att selekterade personer får flest röster och hamnar på den lista man vill. På så sätt förs både medlemmar och väljare bakom ljuset. Nu tror ju folk att jag inte vill ha en plats i kommunfullmäktige eller riksdagen längre, när det egentligen handlar om rent mygel.

Nu när detta är sagt så är jag väl medveten om att jag kommer att få en del skit. Men jag har inte längre något att förlora. Det jag kämpade för kan jag inte längre nå, den möjligheten har egoistiska och maktgalna män tagit bort. Detta har hänt och detta är sanningen, min sanning om man vill. Men jag vet att många inom partiets väggar vet vad som hänt och ändå inte agerat på något sätt.

Så här fungerar det även inom föreningslivet och arbetslivet, så det är inget nytt. Precis som tillfället gör tjyven… De människor som vill ha makt och stå i rampljuset kommer alltid att finna en väg för sitt ändamål. Så är det bara. Jag har inte det behovet, jag väljer att lämna både makt och rampljus. Jag kämpade för frågor som var viktiga, som hade med människovärde att göra – det vill jag göra på ett schysst sätt, inte med mygel.

Lycka till på kandidatutbildningen idag alla Kristdemokrater. Leta fram era lik ur garderoben, annars gör någon annan det…

.

Lyxfällan igår

Lyxfällan igår

Såg ni lyxfällan igår? Om inte, gör det! Där har ni den största anledningen till att jag stannade i politiken så länge som jag gjorde. Jag engagerade mej från början för att jag tyckte att man skulle få vara hemma med sina barn och ha samma stöd från samhället som dagisföräldrana hade. Det som senare blev vårdnadsbidraget. Jag stannade i politiken för att jag såg alla problem kring personer med sk neuropsykistriska funktionshinder; adhd, tourettes syndrom mfl.

Igår tydliggjorde Tv3 och programmet Lyxfällan hur illa det kan gå för personer med tex adhd om de inte får rätt stöd med bla ekonomi. En person med adhd har svårt att greppa pengars värde och kunna planera sin ekonomiska tillvaro. Den här kvinnan var 29 år gammal, hade eget företag och funkade rätt så bra. Problemet var att de pengar hos tjänade varje dag, blåstes på vägen hem och det var inte 50 spänn direkt utan flera tusen.

Hon visste att hon hade adhd, frågan är bara vilken slags hjälp hon hittills fått? Senior sa direkt: men hon måste ju få medicin! För honom är det självklart att se problemet, prata om det och se vad som kan göras. Hans medicin hjälper honom att tänka klart och han kan med den hjälpen strukturera upp sin vardag. Men Senior har fått stöd från dag 1! Inte av samhället eller vården, utan av oss som står honom närmast. Vi har lärt honom empati, hygien, ekonomi och allt annat som har med livet att göra. Vem hade hjälpt den här kvinnan?

Vi måste tidigt våga se ett barns problem och inte blunda för det. Snabb utredning och eventuell diagnos är till stor hjälp, så man vet vad man har att utgå ifrån. Sen väljer man själv om man är villig att prova medicinering. Jag var tveksam, men gick med på att testa. Man hade ju hört så mycket… när sonen efter bara ett par dagar säger: mamma, jag kan tänka en tanke i taget! Då insåg jag att medicin var bra för honom oavsett vad jag tycker eller vilka fördommar folk har.

Idag klarar han att sköta både skola och sitt extrajobb. Han har fortfarande svårt med hygien och vi påminner honom konstant. Han är eknomisk och vet hur man sparar till det han vill ha. Om den här kvinnan hade fått samma hjälp hade hon sluppit ångesten för att hon inte kan ta hand om sina pengar, samhället hade sluppit jaga henne för obetalda räkningar och istället fått in skatter och annat som hon borde betalat. Om hon fått någon slags stödperson när hon flyttat hemifrån, som kunnat hjälpa henne att strukturera upp hennes vardag och sedan hjälpt henne igång med företaget så hade problemen aldrig funnits. För det här var ju inte en tjej som inte ville lära sej eller göra rätt för sej. Hon visste bara inte hur hon skulle få kunskapen!

Jag har slagits för att man ska förstå hur handikappande adhd kan vara, i drygt 15 år. Att de här personerna är intelligenta personer som är driftiga och ihärdiga, men kanske inte har orkat gå klart skolan eller har stora kunskapbrister från skolan. De måste få hjälp! En stödperson som kan lotsa dem fram genom snåriga regelverk skulle hjälpa mycket!

Jag är glad att Tv3 tog tag i den här tjejens liv och hoppas att de som såg programmet inser att även personer med adhd har mycket att komma med. Många av våra fängelsekunder har diagnosen och med rätt hjälp kan även de bidra i samhället. Frågan är bara när samhället och våra politiker ska fatta detta? Själv har jag gett upp…

.

För eller emot kvotering?

För eller emot kvotering?

Vill du få ett jobba eller ett uppdrag enbart pga att du är kvinna? Hur skulle du reagera om du blev uppringd och någon sa till dej att de behövde en kvinna på en styrelsepost och ringde just dej för att uppfylla den kvoten?

Jag skulle bli vansinnig! Tyvärr är detta problemet som många styrelser och arbetsplatser kommer att drabbas av om vissa politiker får som de vill. Några vill lagstifta om kvotering i styrelser och på arbetsplatser. Hur blir kompetensen om man väljer folk enbart pga kön?

Nu tänker ni säkert att det inte bara kommer att handla om kön, utan även om vad man kan. Men så är inte förslaget. Det säger enbart att det ska kvoteras. Vissa kvinnor vill så gärna ha ett uppdrag att det kommer att tacka ja och sedan i värsta fall ändå inte få något ansvarsområde eller tom upptäcka att de inte har kompetensen för uppdraget.

Som ni förstår är jag emot kvotering. Jag vill bli erbjuden ett uppdrag eller arbete pga min kompetens och för att det är just mej man vill ha. Jag förstår problemet som finns just nu, men det finns andra vägar än att lagstifta för att få in fler kvinnor. Hur vore det om kvinnorna faktiskt föreslog andra kvinnor och inte var så förbaskat rädda om sin egen post? Föreslås mängder med kvinnor, i drömscenariot fler föreslagna kvinnor än män, så måste ju fler också röstas in. Om varje kvinna i en styrelse förslog fem kvinnor var till nästa årsmöte och tog detta för vana, då skulle vi få in mängder med nya kvinnor och kvoteringen skulle vara onödig.

Det finns faktiskt kompetenta kvinnor i Sverige! Kvinnor som är mycket klokare och smartare än de flesta män, men som kanske inte vill föreslå sej själva. Vi har lite för mycket ”jante” i oss för att våga säga att vi vill ha en plats. Men med andra kvinnor hjälp och lite mindre egoism skulle problemet inte finnas. Det gäller bara att öppna ögonen och kolla in kvinnorna runt oss… Kunskapen, kompetensen och viljan finns där vi minst anar det.

Tror jag alltså – vad tror ni?

.

Nån som sett nåt vårtecken?

Nån som sett nåt vårtecken?

Det är redan mitten av februari, tiden går otroligt fort! Idag har vi haft snö konstant i två månader. När hände det senast? Jag vill ha vår nu! Har nån sett något vårtecken tro? Ge mej hopp!

I måndags var mitt liv ett enda stort kaos. Igår tog jag stora beslut och verkställde dem också… sen la jag av alla telefoner. Reaktionerna lät dock vänta på sej, inte förrän efter några timmar började det droppa in mail. Då var det främst från partikollegor som var förvånade, men förstod mej. Från föreningslivet fick jag bara en enda reaktion… alltså gjorde jag rätt där – de kommer inte att sakna mej. Tråkigt nog har jag ställt till det för kassören i föreningen. Hon som ville lägga av, men som nu inte vet vem som ska ta över efter henne eller vad hon ska göra med alla papper. Hon är dock inte det minsta lessen på mej, tack C du är en pärla!

Senior var orolig för mej och frågade väl hundra gånger hur jag mådde. Han som inte ens är född med empati, utan jag har fått lära honom det. Tydligen har jag lyckats bra 🙂 Martin gick runt och studerade mej så till den grad att han missade att han skulle vara tidigare på ett företag och jobba. Inte bra… men de var förstående tack och lov. Junior var inte hemma när allt satte igång i måndags och visste inte mycket om det som hänt, så han fattade ingenting. Mina föräldrar jublar, de har väntat länge på att jag ska dra mej ur. Baileys bara är…

Jag själv är enormt lättad. Stressen har varit ganska påtaglig. Jag har känt mej stressad, men inte så pass mycket som jag tydligen borde ha gjort. Nu känner jag mej som en ny människa, otroligt lättad och på två dagar har jag gått ner 1 kg! Jag har lovat mej själv att inte binda upp mej på något nytt på 6 månader. Bara ge mej själv tid och ta hand om mej och familjen. Sen får vi se… Allt kan hända.

Men först vill jag ha vår! Ge mej vårtecken!

.

Då är det gjort!

Då är det gjort!

Nu är det oficiellt; jag har lämnat alla mina uppdrag inom föreningslivet och politiken. Alla berörda har nu fått ett mail med min avgång och orsaken till den. Å det känns skönt!

Jag är inte en sån människa att jag behöver förverkliga mej själv genom ordförandeposter eller andra högre instanser. Jag vill JOBBA med frågor som jag anser är viktiga och som jag tycker behöver belysas. Bla frågorna kring barn med särskilda behov och ungdomar som har det trassligt. Ordförande i Astma och Allergiföreningen blev jag enbart för att lösa deras porblem under en period, då man hade ett lågt antal medlemmar och ingen styrelse. Hela familjen har iofs astma och allergier, men det är ingen fråga jag brinner för. Jag gjorde det för att vara schysst.

Igår fick jag veta att det kommit klagomål på mej och årsmötet ställdes in. Då insåg jag att det är läge att göra sej av med alla ”ryggsäckar” på en gång. Har jag inte folks förtroende är jag den första att göra rätt för mej och lämna min post. Jag kan ju inte sitta där och låtsas som att allt är bra, då är det bättre att någon annan tar över. Då passade det bra att även meddela mitt parti sedan 12 år tillbaka att jag lämnar detta också.

Så två olika mail har gått iväg till en massa folk. Människor som jag haft ett nära samarbete med, som jag litat på och som jag trott litat på mej. Nu inser jag att jag varit ganska naiv och blåögd. Jag vill verkligen lita på folk och har alltid gjort det, men man kanske ska vara lite mer beredd på att folk faktiskt inte alltid är ärliga mot en? Så bort med de rosa glasögonen!

Igår mådde jag verkligen dåligt och var riktigt ledsen. Idag känns det mycket bättre. Jag kommer att vara helt ledig fram till 15/8 från föreningeliv och politik, sen får vi se vad som händer.

.

11:e budet…

11:e budet…

Jag brukar inte sympatisera med Birgitta Ohlsson (Fp), hon har lite för extrema åsikter för min smak – men just nu gör jag faktiskt det.

Här har en duktig tjej blivit utnämnd till Eu-minister och henne största fel är att hon är gravid! Men herre gud! Är hon olämplig för det? Är hon en sämre människa (och ffa kvinna), för att hon väljer att tacka ja till en sån post när hon är gravid? Är inte detta hennes val?

Ibland tycker jag faktiskt att vi ska fundera lite på 11:e budet: sköt dej själv och skit i andra! Det är bara Birgitta och hennes familj som har något att säga till om, ingen annan. Hon har blivit tillfrågad och tackat ja, det har vi andra inte med att göra! Tycker hon att det är lämpligt att ha en sånt uppdrag som gravid och senare med en bebis, ja – då är väl det hennes val?

Jag hade inte gjort som hon, men det är jag det. Man måste ju göra som man själv anser är bäst! Birgitta har säkert både en partner och annan hjälp i sin närhet när bebisen väl kommer. Dessutom får man faktiskt vara föräldraledig även som minister…

Har man inget större problem än att tycka att detta är en katastrof, då har man ett ganska bra liv…

.

Moppe-kortet blir en klassfråga?

Moppe-kortet blir en klassfråga?

Har ringt runt och kollat upp en del kring moppekortet, nu när Junior fyller 15 om ett par veckor. Reglerna ändrades första oktober och en del är riktigt bra, annat kunde man nog inte krånglat till mer…

De nya reglerna säger att man måste ha lärarledd undervisning i trafik. Mao eleven kör moppe och har en lärare på MC bakom sej. Man ska ha 12 timmar innan uppkörning. Jättebra! Tyvärr innebär ju detta att kortet blir en hel del dyrare. När Senior tog sitt moppekort i slutet av september kostade det 1850 kr. Nu kostar det 6500!!!

Det som krånglar till allt är att körskolorna måste söka ett särskilt tillstånd för att få undervisa moppe-eleverna. Det räcker alltså inte att de redan har tillstånd både för att lära ut MC och bil. Detta tillstånd verkar de flesta ha missat att ansöka om och i nuläget är det bara EN enda i söderort som har fått det – därav priset antar jag…?

Detta innebär att man inte heller kan fixa kortet på vintern. Förr kunde man läsa teroin, skriva provet och sen köra upp inomhus och ha kortet klart när snön försvann. Nu ska man ju ut i trafiken och öva och då måste det vara barmark och dessutom helt torrt. Så Junior kommer få vänta med sitt moppekort till mars/april och då är ju frågan om han inte lika gärna ska vänta till året efter och ta kort för lätt MC istället? Det kostar ca 10 000 och han får moppekortet ”på köpet”.

Min undran blir då: Hur många ungdomar kommer ha råd att fixa moppekortet? jag menar… 1850 kanske man kunde fixa, men 6500! Det är en ganska stor skillnad. Vilka kommer ha råd att skaffa moppekort? Visst är det bra att kraven blir högre på mopedisterna, men vad händer med dem som inte har råd? Kommer det att busköras mer? Eller blir det faktiskt färre trafikolyckor med moppar inblandade? Vad tror ni?

Jag är väldigt glad att Senior fixade sitt innan de nya reglerna. Han har verkligen haft nytta av att kunna ta sej själv mellan olika ställen och det har stärkt hans självförtroende massor! Nu när han ska börja övningsköra har han ju dessutom en viss trafikvana. Så moppekortet är faktiskt en viktig del i ungdomarnas utveckling och ett steg in i vuxenvärlden. Hur många kommer stå utanför nu?

.

2:a steget i provvalet

2:a steget i provvalet

Så var det dax för andra steget i provvalet till Riksdag och Landsting. Först skulle man alltså bli nominerad och det blev jag. Sen skulle man ta en bild och skriva en presentation, som skulle sättas ihop med de andra kandidaterna. Idag kom katalogen med alla kanindaternas bilder och information. Så här ser min ut:

Om man klickar på bilden blir den större, men svår att läsa ändå.

Nu har man tom 4/11 på sej att välja 10 personer till varje lista och i februari-mars ska den slutgiltiga listan till Riksdag och Landsting för Kristdemokraterna i Sthlms Län presenteras. Då får vi se om den här personen som tycker att man ska få älska vem man vill, gifta sen med den man älskar och en massa andra otäcka åsikter, kommer att stå på listan – vad tror ni?

.