Är det något jag avskyr, så är det att vara i en tvist med ett företag. Jag har rätt stor koll på lagar, regler och mina rättigheter efter många år som nämndeman i Tingsrätten. Så nog vet jag hur man går till väga och vilken väg man ska gå, men det är ju såååå energikrävande!

Tvisten jag ska berätta om här har pågått i två år, men allt startade egentligen för fyra år sedan. Det handlar om installation av fiber… jag vet att ni är många som också har problem med det. Särskilt ni som anlitat Open Infra eller Stadsnätsbolaget som de hette från början. Det är svårt – men det går att ta sej ur!

2 september 2017 skrev vi tveksamt på avtal med Stadsnätsbolaget. Då satt en försäljare vid namn Niklas i vår soffa och garanterade oss att så fort tjälen gick ur marken så skulle vi ha fiber. Detta lovade han dyrt och heligt flera gånger, eftersom det var detta som var viktigast för oss om vi skulle skriva på. Vi behövde akut ett stabilt internet så att vi båda skulle kunna jobba hemma. Å då hade vi såklart ingen aning om någon pandemi. Avtalet gällde i två år, hade inget hänt då så skulle det inte vara något problem att ta sej ur. Men vi var ju lovade fiber om ca 6 månader, så vi oroade oss inte.

Våren kom, inget hände. Hösten kom, inget hade ännu inte hänt. Surt såklart, men de hade ju 24 månader på sej… våren kom igen och inget hände… i oktober 2019 hade fortfarande inget hänt och jag mailade företaget och bad om annullering av avtalet. Jo tjena, så enkelt var det minsann inte. De hade haft såååå många kostnader och det absolut inte deras fel att inget hänt. Beslut på ansökan hade dragit ut på tiden, likaså överklagande av avslaget på ansökan, något som de inte rådde för och då menade man på att vi inte bara kunde dra oss ur sådär. Eller jo, det kunde vi… mot en kostnad såklart.

Vi var 13 eller 15 grannar som skrivit på, nu gjorde fler som jag och fick samma svar. Men vi fick inte samma belopp. Siffrorna skiftade ganska stort, mellan 6000 och 100 000 ville man ha i avbrottsavgift minsann. Jag fick inte ens veta min summa eftersom jag aldrig gick vidare. Jag orkade helt enkelt inte. Nånstans vid den här tiden bytte förtaget namn, och kanske ägare (?), till Open Infra, vilket visade sej skulle vara tur för mej…

I oktober 2020 hade det gått ytterligare ett år. Då mailade jag till Open Infra och sa att det gått ytterligare ett år och fortfarande stod vi utan fiber. Nu härjade en pandemi och vi behövde verkligen tjänsten. Jag menade på att de höll oss gisslan och inte levde upp till avtalet. Återigen kom svaret att de skulle skicka faktura om jag ville komma ur. Återigen orkade jag inte gå vidare…

Men sen kom lite energi och jag anmälde ärendet till ARN. Anmälan ställde jag till Stadsnätsbolaget, eftersom det var dem jag hade avtal med. Det blev avslag från ARN direkt. Jag hade nämligen dröjt för länge. Man måste anmäla ärendet inom ett år från första kontakt med motparten. Det hade jag inte gjort…. eller… Det var ju faktiskt inte Stadsnätsbolaget som var min motpart längre… det var ju Open Infra. Så jag gjorde en ny anmälan med Open Infra som motpart och där hade det inte gått ett år. Såklart såg ARN min föregående ansökan och undrade vad jag pysslade med, så jag förklarade att jag i virrvarret anmält fel bolag.

Sen hörde jag ingenting på ganska lång tid och tänkte att det var kört. De tog flera månader, men sen kom ett besked att Open Infra fått yttra sej och jag skulle nu få lämna svar på deras yttrande. Där var så många lögner! Att vi var över 400 hushåll i mitt område och det gått åt massor med arbetstid bara att projektera och söka tillstånd för just vårt område. Enligt dem skulle grävandet börja inom kort, så de hade ställt ut redskapsbodar mm hos oss. Vi är 38 hushåll, inte en gubbe har varit här sedan hösten 2017. Detta skrev jag och fick svar tillbaka efter bara några dagar.

Jag hade alltså att välja på att få avtalet hävt eller avvakta ytterligare. Svårt val! Inte! Vi har vid det här laget faktiskt fått fiber i huset, men av Botkyrka Stadsnät. Det gick snabbt från avtal till installation och fungerar klockrent! Det finns ju inte ens chans att jag skulle avvakta. Alltså skickade jag en skärmdump till Open Infra av meddelandet och bad dem häva avtalet omedelbums. Inte ett ljud kom tillbaka och jag ville ha ett skriftligt besked för att vara helt säker. Svart på vitt lixom. Detta skulle inte bli hängande i luften. Jag ville ha ett avslut.

Igår på förmiddagen fick jag ett nytt mail från ARN, där de frågade om jag hört något och om ärendet löst sej. Hörde de inget innan 1 november skulle de anse ärendet löst och släppa det. Jag tänkte att har jag inte hört något på måndag nästa vecka så mailar jag både ARN och Open Infra igen. Men det behövde jag inte! Igår kväll kom även svaret från Open Infra. JAG ÄR FRI!!! Efter två år, stor frustration och total uppgivenhet är jag ute på andra sidan. Och jag vann!

Frustrationen har varit så stor att jag faktiskt ställde upp i en intervju med Aftonbladet förra tisdagen. Jag och en granne (han kom ur avtalet tidigare) tänkte att vi kunde ge stöd åt andra i samma situation. Det ligger ca 400 ärenden hos ARN bara om Open Infra. Grannen kunde ge tips på hur man ska ta sej ur och jag kunde mest spy galla, vilket vi också gjorde. SAMMA KVÄLL som aftonbladet var här kom första meddelandet från Open Infra, det där att jag kunde välja att avsluta eller avvakta. Tidningen hade inte varit i kontakt med dem än, så det var en slump att det blev just samma dag. Men de kanske känner att de har blåslampa i häcken nu och börjar ge sej?

Till er som sitter fast i Open Infras avtal vill jag verkligen uppmana att anmäla till ARN. Det verkar inte finnas något annat sätt. Skulle ni redan ha fått en avbrottsfaktura, så bestrider ni den medan tvisten pågår. Betala INTE! Men se upp med datumen, vänta inte för länge. Jag ser många som lyckas ta sej ur nu, så det går. Ge inte upp!

Att vara i en tvist med ett företag tar enormt mycket energi. Man är så liten och det handlar oftast om stora pengar. Jurister som tittat på avtalet vi haft menar att det inte ens är lagligt, vi har alltså varit gisslan i ett ogiltigt avtal! De borde släppt oss direkt när 24 månader gått, utan diskussion. Så här gör många företag eftersom de räknar med att kunderna inte orkar dra ärendet i långbänk utan hellre betalar. De tjänar massor med pengar på alla som faktiskt betalar den där avbrottsfakturan. Jag är så stolt över att jag inte gjorde det. Att jag inte gav upp.

Men det har krävt enormt mycket av mej i energi, sömnlösa nätter, oro, frustration och en massa annat. Jag har ju lite annat som trasslar runt mej samtidigt lixom… Nu är iaf detta över och jag pustar ut för den här gången. Jag vann!

Missa inga inlägg:

Följ bloggen på Facebook och mej på instagram våra äventyr finns på Youtube

Här om dagen skrev jag om mitt extrajobb. Att jag jobbar som röstmottagare i kyrkovalet och samtidigt påminde jag lite om vikten av att rösta. De kommentarer jag fick gjorde mej lite bedrövad och rätt bekymrad faktiskt. Låt mej förklara varför.

Jag anser att den rösträtt vi har är oerhört viktig. Det spelar ingen roll om det är valet till Riskdagen, EU, Kyrkan eller den egna bostadsföreningen det handlar om. Har vi rösträtt och möjlighet att påverka – ja, då ska vi också göra det. Anser jag.

Folk slåss för sin rätt att rösta. Vi kvinnor har bara haft rösträtt i 100 år, till skillnad från männen som haft det betydligt längre. Vad skulle hända om den rätten tog ifrån oss? Om vi nu tycker att den är så oviktig menar jag…

Fortfarande är inte rösträtt en självklarhet i en del länder i världen, år 2021! Men vi i Sverige förstår inte sånt, bortskämda som vi faktiskt är… så vi struntar i att utnyttja den rätt vi har. I alla fall alldeles för många.

Jag fattar såklart hur ni menar i era kommentarer. Ni röstar förmodligen alltid i den allmänna valen (Riksdag, Landsting och Kommun) och kanske i EU-valet som är hyfsat enkelt att förstå sej på – men att Kyrkovalet kommer i skymundan och man inte kan förstå vad politik har i kyrkan att göra. Jag fattar det! Men fortfarande har man en rösträtt och sååå svårt är det inte att sätta sej in i frågorna, iaf lite snabbt, hyfsat övergripande för och tillräckligt att ändå kunna avge sin röst.

Men här ska även kyrkan ha en känga. Man kan inte bara skicka ut ett röstkort och uppmana folk att rösta om man inte samtidigt hjälper till med information. I de allmänna valen och till EU finns alltid en mängd sk röstbarometrar att tillgå. På bara några minuter och genom att svara på kanske 15-20 frågor, så ser man snabbt hur man ska rösta – eller iaf på ett ungefär åt vilket håll. Jag letade efter något liknande i Kyrkovalet och hittade NOLL!

Så jag skickade ut en efterlysning på facebook frågade dem som jag vet är engagerade i Kyrkovalet och även står med på listor och alltså är kandidater att kryssa om man önskar göra det. Ganska snabbt fick jag svar på min efterlysning, det finns faktiskt iaf EN valbarometer. HÄR kan du testa dej själv och se på ett ungefär vilket parti du stämmer bäst ihop med. Då har du iaf en riktning, nån person behöver du inte kryssa – men vill du det så får du faktiskt kryssa hela TRE stycken.

Ett testa på kanske 5-10 minuter har du tid med. Sen kan du rösta i förtid eller på valdagen, det tar några minuter till. Gör det! I kyrkovalet är det bara 50% som röstar, det är ju faktiskt skamligt! Vi lever i en demokrati som är självklar för oss. Vi måste vara måna om den rätt vi har att påverka och påverkar kan vi faktiskt göra med bara en enda röst.

Jag själv saknade 9 röster för att ta plats i kommunfullmäktige. Jag saknade en enda röst för att bli ordförande i vår villaförening. Och ni kanske alla minns hur det gick i förra riksdagsvalet då det stod och vägde så pass att man fick räkna om vissa distrikt. Det tog låååång tid att få resultaten pga att marginalerna var så små. Så jo, DIN RÖST RÄKNAS! DIN RÖST ÄR VIKTIG! DU ÄR VIKTIG! DU KAN GÖRA SKILLNAD! Glöm aldrig det!

Så gör det där testet nu, ta den tiden och pallra dej sen iväg och avge din röst. Använde din rösträtt, det är viktigare än du tror.

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Vet ni om att det är kyrkoval snart? I alla fall för den som är medlem i Svenska Kyrkan. Det är inte jag, men jag jobbar gärna med valet ändå. Jag tycker det är roligt att jobba med förtidsröster och med själva valet, oavsett om det är kyrko-, EU- eller Riksdagsvalet. Dessutom ger det en bra extrapeng 🙂

Jag tror att jag jobbade mitt första val som valförrättare år 2000, då till EU – men det kan ha varit tidigare. Sedan dess har jag jobbat i alla kyrko-, EU- och riksdagsval på nåt sätt.

Ibland har man suttit halva natten på valdagen och räknat röster. Då har man alltså först jobbat sedan kl 8, tagit hand om röstande till kl 20 och sedan försökt hålla sej hyfsat klar i skallen för att räkna tusentals röster fram till kanske 12-01 på natten.

Senaste åren har jag dock bara jobbat med förtidsröster och den sk onsdagsräkningen i Riksdagsvalet och i fortsättningen kommer jag inte att jobba med riksdagsvalet alls. Det är för mycket tjafs, valdagen är för lång och för mycket folk, så det orkar jag helt enkelt inte längre. Jag saknar det lite grann, till slut var faktiskt hela familjen inblandad – så åkte vi på semestern för pengarna vi tjänade. Men allt har ett slut, heter det ju så fint…

EU-valet är enkelt, bara ett val, få som röstar och snabbjobbat. Kyrkan är ungefär likadant, fast det är tre val . men roligt och lättjobbat. Dessutom är det bättre betalt i kyrkovalet än de andra, sånt är ju trevligt. Vad är det som är så kul då? Jo, man träffar grannar och närboende som man kanske sett på länge, iaf jag som sitter i vallokalen där jag bor. Det är både roligt och intressant att vara med och arbeta för demokratin. Vi som jobbar brukar vara ett härligt gäng, som bara ses var fjärde år 🙂

Igår började förtidsröstningen. Jag och äldste sonen tjänstgjorde direkt de få timmar som förtidsröstningen har öppet över lunch. Jag kommer att jobba nästan varje dag, sonen jobbar när han kan för sitt ordinarie arbete. Jag trodde inte att det skulle komma mer än kanske en handfull röstande så här första dagen, men det kom ganska många faktiskt. Vi får väl se hur det bli kommande dagar.

Just i Kyrkovalet är många äldre och många som röstar med sk ombud. Det är ju ett alternativ när man inte orkar gå till vallokalen på egen hand. Då hämtar ombudet ett röstningspaket som innehåller valkuvert och blanka valsedlar som man skriver partinamnet på, samt ombudskuvert som ska bevittnas av två personer. Sen lämnar man det till representanter i vallokalen. Inte särskilt krångligt, ändå orkar folk tyvärr inte göra det. Det enda man måste vara noga med vid budröstning är att kuvertet ska vara bevittnat av två personer och vara igenklistrat. Svårare är så är det inte. Så hjälp gärna någon som du vet vill rösta men inte kan själv.

Jag är som sagt inte med i Svenska Kyrkan längre, av olika anledningar, och får inte rösta – men jobba får jag! Jag tycker att de val vi har är viktiga och att de som får rösta också har en skyldighet att göra det. Så iväg med er nu! Har ni inte fått hem ert röstkort eller slarvat bort det, går ni bara in på svenskakyrkan.se och ber om ett nytt.

Ni kan alltså rösta i förväg kommande två veckor, var som helst, eller på Valdagen i den vallokal som står på ert röstkort. Plättlätt, eller hur!

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

När jag går på mitt löpband brukar jag titta på tv, och i förra veckan blev det Malou´s program en av dagarna. Hon gästades av Shoka Åhrman som är sparekonom som vill göra det enklare att förstå ekonomi. Det var så intressant att jag gick betydligt längre på bandet än jag brukar 🙂

Shoka pratade om psykonomi som kan förklaras som psykologin bakom ekonomin. Varför vi helt enkelt tänker och reagerar som vi gör när vi ser ordet REA, en röd prislapp eller Black Friday närmar sej.

Ta bara en sån sak som ”Ta 2 betala för 1”. Jag och många med mej tar de där två gurkorna eller askarna med cocktailtomater automatiskt, eftersom erbjudandet finns där. Men hur många har egentligen tittat på hur mycket man faktiskt sparar? Sedan vi började göra det tar vi oftast en trots att det blir billigare med två, men att tjäna 1.90 på något som kanske inte ens hinner användas och måste kastas, ja… då blir det ju ingen vinst i slutändan. Tvärtom.

Allt handlar tydligen om serotonin och hjärnans belöningssystem som kör igång när vi har möjlighet att göra ett klipp. Vår hjärnan är ganska primitiv och har inte utvecklats särskilt mycket på miljontals år, vilket gör oss väldigt lättlurade. Vi kan tom lura oss själva och det är bla därför som affirmationer fungerar. Vi kan alltså även lura oss till bra saker och lära oss att stå emot de där klippen.

För oss förändrades allt när vi tog beslutet att förverkliga vår dröm om att bo i husbil. När vi på riktigt började göra oss av med saker och insåg hur mycket grejer vi har. Vi behöver definitivt inte fler! Hur mycket får man plats med i en husbil lixom? Vi köper fortfarande 2 och betalar för 1, men bara om vi verkligen behöver två. Vi kan fortfarande kolla efter grejer på Black Friday, men bara om det är något vi verkligen behöver. Annars väntar vi.

Numera faller vi väldigt sällan för erbjudanden faktiskt och det känns himla bra. Matsvinn har vi nästan inget, mer än skal. Vi kastar kanske 1 soppåse i veckan och då är det bla min fredagsbukett som hamnar där, eftersom vi inte har någon kompost. Matrester har vi heller inte eftersom vi lagar fyra portioner och lägger två i matlådor direkt vid spisen. Jag kollar rean ibland på Ellos och andra sidor, men det slutar nästan alltid med att jag stänger ner sidan – jag behöver inget. Behöver jag något och rean pågår, jamen lajbans – då handlar jag om jag hittar det jag verkligen vill ha.

Just nu nöter vi på de kläder och saker vi har och känner nästan eufori när de är så nötta att de faktiskt inte går att använda längre. Att se hur det blir mer plats i garderober, hyllor och lådor är en rätt konstigt tillfredställelse. Men så är det! Kicken nu är alltså inte att göra ett klipp, utan att inte göra det.

Det kan ju låta som om jag är en superekonomisk människa, men så är det inte – däremot är jag ekonomiskt medveten och gillar att spara pengar. Men jag har ett liiiitet problem och det stavas träningskläder, särskilt toppar med rolig text. Jag erkänner: jag har för många. Men nån last måste man väl ändå få ha 🙂

Hur fungerar ni? Faller ni direkt för ett erbjudande eller har ni koll?

Missa inga inlägg: följ bloggen på Facebook och mej på instagram

Julhelgen är över och den blev riktigt bra. För första gången hade vi kommit överens om att inte köpa en enda julklapp och det var så skönt. Ofta säger man att man inte ska köpa, men så gör man det ändå – i år var det verkligen ingen som köpte.

Vår jul är alltid väldigt enkel. Själva julafton firas hos mina föräldrar tillsammans med sönerna och yngstens sambo. På årets julbord fanns ett par sillsorter, skinka, sylta, ägghalvor, rödbetssallad, omelett, janssons och revbensspjäll och till efterrätt smultron med grädde. Inte särskilt avancerat alltså, men alldeles lagom.

Vi äter vid 13 och vid 15 väljer en och annan att se på Kalle – inte jag. Jag hängde i soffan istället med hund och en av ungarna. Den där stunden när man faktiskt har tid och hinner prata om lite ditten och datten är så go. Äldste sonen hade fått presentförpackningar på jobbet och valde att ge oss dem, så någon lite present fanns där – men ingen hade köpt något. Och det var faktiskt väldigt skönt.

Jag trodde det skulle kännas konstigt att inte se några julklappar eller öppna några paket, det är ju trots allt det som ses som en stor del av just julafton – men det var faktiskt tvärtom! De senaste åren har det mest känts som vi bytt pengar med varandra, nu fanns en helt ny tillfredsställelse i att inte ha sponsrat handeln eller att en massa ny onödiga saker bytt ägare. För vi behöver ju inga fler grejer, tvärtom! Å de grejer som vi eventuellt kan behöva, köper vi bäst själva – så blir det helt rätt.

Sen är det klart att man kan tänka miljö och att vara klimatsmart – men det handlade inte alls om det. Jag fattar att familjer med barn ger julklappar till varandra, men i en del fall jag sett så har det gått helt över styr – iaf i mina ögon. Jag såg en familj med tre barn ha ett helt berg med julklappar, det var knappt granen syntes. Då har det gått lite till överdrift kan jag tycka, särskilt som jag vet att de här barnen har väldigt mycket grejer redan innan… inte bara barnen förresten… men det är som sagt upp till var och en.

Vi hade massor med julklappar när barnen var väldigt små, när de inte ens fattar något, sen minskade vi och minskade rejält när jag skilde mej förstås. Då fanns inte ekonomin och det var nog ganska bra ffa för barnen som fick en uppfattning om pengar redan då. Efter skilsmässan hade jag en minimal budget, men jag ansåg att deltagandet i det sk ”vuxenlivet” var viktigt, vilket oftast resulterade i att de fick en upplevelse. Från de var 5-6 år har de fått teaterbiljetter eller platser på Melodifestivalen eller liknande och de har älskat det! Men jag tror att det årliga besöket av Tomten var viktigare än paketen 🙂

Vi gjorde något tillsammans som skapade minnen. Å det ska vi göra även nu, efter nyår ska vi gå ut och äta tillsammans och skapa nya minnen. Det enda vi behöver numer är tid tillsammans och härliga saker att minnas. Så det här med klappfria jular kommer att fortsätta, det var så befriande!

Såg precis att det är Earth Hour igen på lördag. Då ska man alltså släcka ner under en timme, vilket ingen längre gör. Jag fattar ju grejen med att manifestera, men en manifestation som ingen bryr sej om är rätt värdelös tycker jag. Så jag har en idé!

I Gambia förbjöd man plastpåsar för länge sedan och införde även allmänna städdagar. Första lördagen i varje månad SKA man vara med och städa där man bor, under förmiddagen, om man inte har giltigt förfall. Gör man inte detta så kan man få böter och grannarna tittar snett på en. Lilla Gambia. Kan de så kan väl vi. Kanske inte var fjärde lördag, men iaf en gång om året.

Mitt förslag är nämligen att vi den 30/3 istället för Earth Hour tar en timme per person att städa där vi bor. Då gör vi skillnad! Tänk om alla 10 miljoner svenskar skulle städa i sitt närområde, plocka skräp på sin närmaste strand osv. Och tänk om detta kunde sprida sej till andra länder så att alla städade samtidigt där de bor, de som är vakna just då iaf… andra halvan av jordklotet får väl städa 12 timmar senare eller nåt.

Men tänk tanken! Släckt ljuset har vi gjort nog nu och är inget som längre uppmärksammas av de flesta. Inte ens kommunerna släcker längre… Det gör ingen skillnad. Det behövs något nytt! Tänk om Greta Thunberg kunde uppmana sina hundratusentals anhängare att faktiskt göra något annat och väldigt konkret under Earth Hour. Undrar hur många som skulle hänga på då?

Vad skulle hända om man faktiskt gjorde något annat? Om man faktiskt bytte ut Earth Hour mot något annat, minst lika konkret. Vad säger ni om tanken? Är det genomförbart tro? Går det i Gambia, så borde det ju gå här 🙂

Jag sitter och funderar på det här med miljön, skolstrejken som är idag och hur jag drar mitt strå till stacken. Hur duktiga är vi egentligen, var och en, på att ta hand om vår planet?

Jag tror inte att alla kan göra allt och vara perfekta hela tiden, däremot tror jag att vi alla kan göra något, ganska mycket faktiskt och på så sätt förändra och förbättra världen en hel del.

Man måste börja med sej själv, där man står. Vi har bil, men den användas väldigt sällan. Egentligen bara när vi veckohandlar eller ska köra hunden till hundvakten. Vi kör kanske max 30 mil i månaden, vilket var det vi körde minst i veckan för några år sedan. En full tankning räcker 6-7 veckor, vi tankar E85, oftast. Jag tror att vi faktiskt säljer bilen den dag vi inte har hund längre, om inte mina knän säger upp sej – då måste jag ha bil för att kunna handla. Men den kan ju vara mindre och mer miljövänlig.

När vi handlar har vi flergångskassar gjorda av gamla petflaskor eller tygkassar. Inspirerade av Gambia som för många år sedan förbjöd plastpåsar, så har vi i princip slutat använda det. Soppåsarna och hundbajspåsarna är iofs i plast men sån där nedbrytbar sort.

När vi lagar mat lagar vi mycket, så det blir matlådor. Vi har nästan aldrig några rester och kastar bara skal och blast – aldrig sånt som går att äta. Vi äter mycket vegetariskt numera och har nog blivit vad som kallas flexitarianer. Vi har inte slutat köpa kött helt, men det är för dyrt för att vi ska göra det särskilt ofta och då blev man lixom miljövänlig på kuppen. Vi diskar och tvättar fulla maskiner på lägre temperatur och med mindre tvätt/diskmedel än rekommenderat. Det blir rent ändå. Jag har inte testat att göra eget tvätt/diskmedel än – det kanske kommer.

Självklart sopsorterar vi! Hela altanen är en enda stor sorteringsplats med behållare för olika material. Någon gång i månaden åker vi iväg med allt till vår återvinningsstation. Vi försöker sälja av det vi inte längre använder, reparerar det som går att fixa och köper helst begagnat. Även kläder säljs och köps begagnat, även om det slinker ner lite nytt ibland.

Så vi kör väldigt lite bil, äter mycket vegetariskt, sopsorterar och handlar begagnat, röker inte och dricker knappt alkohol – så långt låter det ju hyfsat bra. Men vi flyger 2-4 ggr per år och det är ju där vi sk influencers får mycket kritik. Nu utger ju inte jag mej för att resa klimatsmart och ta tåget, jag erkänner att jag flyger och kommer att fortsätta med det. Men det skulle vara både kul och intressant att ta en längre resa med tåg faktiskt. Men som sagt; det är väl där jag brister då rå… i övrigt är jag rätt bra på det där med smarta klimatval. Mycket för att det även sparar pengar, det är lixom win win både för miljön och plånboken.

Just det! En sak till som jag gör som inte är så klimatsmart är att ta varma bad. Jag älskar att bada och det får min onda kropp att må bättre, så en del bad blir det. Lite dåligt samvete har jag över vattenåtgången… men det är inte lika ofta nu som för några år sedan, så jag blir allt bättre på att spara vatten jag med.

Vi gör så gott vi kan och ändrar något så fort vi kan om det går. Mitt samvete är ganska rent tycker jag. Hur tänker du kring detta och känner du att du gör vad du kan eller kan du göra mer för att dra ditt strå till stacken?